Varje gång ni som jobbar med nyfödda fäller en kommentar om amningen eller barnets vikt som på minsta sätt skulle kunna uppfattas som negativ eller oroande måste ni säga minst fem peppande och konstruktivt hjälpande saker. Typ.
Jag tänker nu på föräldrar som vill amma sitt barn och på tiden på BB, återbesöket på BB och de första BVC-kontakterna.
Jag tänker på den allra första tiden i barnets liv, den första veckan eller så. För det är där jag själv befinner mig just nu, med en bebis som är sju dagar gammal. Jag rapporterar alltså direkt från ”kriszonen” där allt och inget kan få en att bryta ihop och där humöret raskt pendlar mellan ”jag är pigg och mår jättefint” till ”jag är astrött, har krypande ångest och allt känns blä”.
