Caroline: "Så började vi helamma igen"

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om hur jag, när vi fick vårt första barn, var övertygad om att min bröstmjölk inte räckte. Min sambo och jag började snabbt ge modersmjölksersättning utöver amningen. Efter det följde en massa bök med pump, flaskor, ständigt minskad amning och en oönskat tidig avslutning på amningen.

Det här är en rätt vanlig erfarenhet bland föräldrar, enligt amningsrådgivare. En del föräldrar tycker att situationen är jobbig och vill övergå till att enbart amma, helamma. Och det går faktiskt i många fall att vända skutan – att trappa ned på ersättningen och trappa upp amningen. En av dem som gjort det är Caroline Zetterberg (bilden), 25 år, förälder till halvårsgamla Astrid. I det här inlägget kan du läsa hennes historia.

Klicka också gärna på detta blogginlägg, där den mycket erfarna amningsrådgivaren Mia Westlund ger sina allra bästa tips till den som vill övergå till helamning. Men – nu över till Caroline och Astrid!

Caroline Zetterberg och hennes dotter Astrid.

”Astrid är vårt första barn. Innan hon föddes tog jag reda på så himla mycket saker i förväg – om smärtlindring vid förlossningen till exempel. Men jag tänkte inte på att man kanske skulle lära sig något om amning också.”

”Jag ville amma Astrid. Men den första tiden blev en riktig karusell av ersättning, ännu mer ersättning, amningsnapp, nappflaskor och allt mindre amning.”

Hur kom det sig att det blev så?

”Vi fick planerat kejsarsnitt eftersom barnet låg i säte. På BB sa de att det kan ta lite längre tid att komma igång med amningen efter kejsarsnitt, men det var också allt. Efter förlossningen kollade de inte att Astrid tog rätt grepp om bröstet eller så. De tittade bara in och frågade om hon hade ammat. Jag sa ’ja’, för hon hade ju snuttat på bröstet en stund.”

”Astrid var väldigt trött de första dagarna och jag tänkte att ’hon säger väl till om hon är hungrig’. Jag förstod inte att man måste vara lite aktiv själv och se till att barnet inte bara sover.”

Vad hände sedan?

”Efter två dygn på BB gjordes en viktkontroll. Då hade Astrid gått ned tre procent för mycket i vikt mot vad de hade som gräns. Den tredje eller fjärde dagen fick vi tid hos Amningsmottagningen.”

Vad sa de där?

”De sa att vi skulle ge tillägg. Jag skulle amma först och ge 10-20 milliliter sedan. De sa att jag skulle amma med tre timmars mellanrum. ’Räkna tre timmar från det att den senaste amningen började’, sa de.”

Gjorde ni upp någon plan för att fasa ut ersättningen?

”Nej. De frågade inte om jag ville helamma.”

Hur gav ni tillägget?

”Vi fick med oss en medicinkopp hem, men Astrid bara viftade med armarna och spillde ut det mesta. Så vi gick över till flaska istället. På amningsmottagningen hade jag frågat om jag skulle pumpa eller köpa ersättning. ’Förstagångsmammor brukar tycka att det är jobbigt att pumpa’, svarade de bara.”

”Jag tyckte att det var lite konstigt att de sa så. Men det viktigaste var ju ändå var att Astrid blev mätt, tänkte vi. Så då gjorde vi så, vi köpte ersättning.”

Vad hände efter det?

”Dag sex eller sju rann min mjölk till ordentligt. Astrid vände i vikt den andra veckan och amningsmottagningen tyckte att hon var piggare. Tre, fyra, gånger var vi tillbaka dit.”

Amningsnapp. Till vänster formen före användning, till höger formen vid användning. Foto: Harmid/Wikimedia Commons.

Försökte du att trappa ned på ersättningen redan då, när Astrid var nyfödd?

”Ja, jag försökte att amma så mycket som det bara gick. Jag kunde ha Astrid fastklistrad på mig i två, tre, timmar i sträck. Men jag upplevde ändå inte att jag fick mer mjölk, utan det blev bara mer och mer ersättning. Till slut gav vi 90-120 milliliter efter varje amning.”

”Jag var nära att skita i alltihopa i början. Ersättningsmillilitrarna ökade bara hela tiden. Efter att ha läst på visste jag att ju mer det ökar i flaskan, desto mindre görs i mina bröst. Jag hade en sådan ångest av allting.”

Vad var det som funkade till slut?

”Jag tror att det som avgjorde för oss var att jag tog bort amningsnappen samtidigt som jag ammade hela, hela, tiden under några veckors tid. Jag hade läst i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook att nappen kunde ställa till det och hämma mjölkflödet. Det var en hjälpmamma som hade skrivit det till någon.”

”Så jag tog bort nappen. ’Nu får det bära eller brista’, tänkte jag.”

babybaby.se_Carolineammar_600x400 — Caroline Zetterberg.

Vad tyckte ditt barn om att amningsnappen försvann?

”Astrid accepterade det direkt. Men jag fick blåsor på bröstvårtorna. Blåsorna gjorde väldigt ont och jag smorde med ullfettssalva varje dag. Jag hade blåsorna i tre veckor innan de försvann. Jag kunde börja grina redan före varje amning eftersom jag visste hur ont det skulle göra.”

”Det kändes som att mjölkproduktionen kom igång bättre efter att vi börjat amma utan napp, hon sög mer aktivt. Astrid blev mer och mer nöjd av bara mig och mindre intresserad av ersättningsflaskan.”

Hur ofta ammade du under nedtrappningsperioden?

”Varje halvtimme, ungefär, när Astrid var vaken. Hon har alltid varit snuttig och tyckte att det var toppen att ligga vid bröstet hela tiden. Först skippade vi ersättningen på natten. Sedan försvann frukostflaskan. Till slut skrek hon bara när hon såg flaskan. När hon bara totalvägrade flaskan – ja, då var det ju bara att fortsätta att amma.”

”Jag trodde att jag skulle få hålla på mycket längre men efter en dryg månad helammade vi igen. Julafton var den första dag då Astrid enbart ammade. Då var hon två och en halv månad.”

Vad önskar du att ni hade fått för hjälp i början, med facit i hand?

”Det hade varit bra om någon på BB hade kommit och satt sig i vårt rum och sagt: ’Nu ska vi kolla på amningen.’ Och haft en ordentlig genomgång med oss. Men det gjorde de inte – kanske vill de inte trampa någon på tårna, för alla vill ju inte amma.”

”Men det hade varit bra om de hade utgått från att alla kanske inte fattar allt själva. Jag trodde till exempel att spädbarn äter var fjärde timme och att Astrid skulle signalera själv när hon var hungrig. Det var min mamma som sa till mig att jag behövde väcka Astrid och inte bara skulle låta henne sova.”

På mödravårdscentralen, då, före förlossningen? Vad sa de om amning där?

”Vi fick reda på hur man gör ’hamburgergreppet’ och i föräldragruppen pratade vi lite om vad ett ’bra tag’ är. Men allt var sådant som jag redan visste. Och det var inte mycket, uppenbarligen! Det sas ingenting om att det kan göra väldigt ont att amma. De sa att man kunde få sår eller blåsor, men inte att det kan ta två-tre veckor innan blåsorna försvinner.”

Var du någonsin orolig under nedtrappningen?

”Ja, jag var orolig. Innan det vände för mig, under tiden som vi försökte få bort ersättningen, var det så jobbigt att gå och väga Astrid. Jag ammade och ammade – och så hade det ändå inte hänt ett skit på vågen i början. Jag vågade inte säga till BVC att vi höll på att trappa ned.”

”Och jag var jättenervös inför ett BVC-besök i mitten av januari, det första besöket efter att Astrid hade börjat helammas. Det visade sig att hon följde sin kurva men hade gått ned ett litet snäpp. Men det var inget som verkade oroa BVC-sköterskan. Vid nästa besök hade Astrid gått upp i vikt och efter det har jag känt mig helt lugn.”

Klicka här för att läsa barnmorskan och amningsrådgivaren Mia Westlunds bästa tips till den som vill återgå till helamning!

Mer om amning på babybaby.se:

Video om amningsteknik (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akuta tips!

22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)