98-åriga Linnéa Westberg föddes mitt under första världskriget. Inte långt efter det andra världskrigets slut födde hon barn för första gången.
Det låg tvillingar i magen, men det var det ingen som visste före födseln. Förlossningen skedde några dagar före julafton på lasarettet i Visby, under stor dramatik och på ett sätt som idag säkerligen hade lett hård kritik mot sjukhuset.
Men detta skedde alltså inte idag, utan för snart 70 år sedan. Här är Linnéa Westbergs berättelse om att föda barn och amma år 1947.
”Jag och min make bodde på södra Gotland. Mitt föräldrahem var en mil från Slite. Jag var hemma hos mamma på besök en dag och kände att ’här skulle födas barn’. Min mamma och min make följde med in till lasarettet i Visby. Där trodde de att det var lång tid kvar innan jag skulle föda.”
”Inne på lasarettet bäddade de ner mig i en vanlig enkelsäng inne i expeditionsrummet. Jag hade inte ens eget rum med ringklocka. Det var på kvällen. Min mamma bad att hon och min make skulle få sitta i ett väntrum och vänta. Men då tyckte de att ’nej, det dröjer så länge innan det är dags’. Så de var tvungna att åka.”
”De åkte hem, tvärs över Gotland, till mitt föräldrahem och väntade vid telefonen. Och jag låg ensam. Jag ropade flera gånger på personalen och försökte kalla dem till mig. Det kom ett biträde någon gång. Sedan blev det natt. Jag låg där ensam och sedan började barnet födas. Det kom med benen först.”
Var du alltså helt ensam då?
”Ja. Jag ropade på syster och på en äldre barnmorska. Men ingen hörde mig. Så det var lite ensamt, det får jag säga. ”
Födde du fram barnet ensam?
”Nej, när benen kom fram orkade jag inte tvinga på så att barnet skulle födas. Så jag bara låg där. Jag ropade någon gång ibland. Till slut kom ett biträde och lyfte på täcket och såg hur det var. Då blev det bråttom. Biträdet stack iväg efter barnmorskan och doktorn.”
Hur kunde de bara lämna dig så där? Det låter hemskt!
”Jo, det var ruggigt. När de kom fick de fram det första barnet och det skrek inte. De stack iväg in till ett annat rum och vid det laget var doktorn kommen. Han såg ganska yrvaken ut, det syntes på klädseln. Då sa han: ’Det kommer ett barn till!’”
Du visste inte att det skulle bli tvillingar?
”Nej, det var ingen människa som visste, varken personalen eller jag. Men då fick de fram det andra barnet också, min dotter Ing-Marie.”
Hur gick det med det första barnet?
”Efter en liten stund kom en barnmorska och sa: ’Jag beklagar, men det här barnet kommer inte att leva’. Då frågade jag: ’Har hon varit död länge?’ och fick svaret: ’Nej, det har väl hänt under förlossningen eller strax före’.”
”Och då var det ju ingenting mer att göra. Ing-Marie, när hon föddes, skrek inte heller. Vi var lite rädda att hon inte skulle klara sig heller. Hon vägde 2 430 kilo. Och jag fick inte lägga henne till bröstet. De var rädda för någon förgiftningsprocess. Jag förstod det inte då och inte heller nu, men på grund av det matade de henne konstgjort.”
De gav modersmjölksersättning?
”Antagligen. Och jag fick mjölka ur för att hålla brösten igång. De sände upp prover från mig till Stockholm. Efter fem dagar kom det telefon från Stockholm att jag fick ta mitt barn till bröstet, att det inte var någon fara med min mjölk.”
Har du någon aning om vad de var rädda för?
”Det var något prov de tar nu också, på blivande mödrar. Det var första gången de hade tagit ett sådant prov på Visby lasarett, 1947 i december.”
Under de fem dagarna som du inte fick amma och var tvungen att mjölka ur, var det någon som visade hur du skulle göra?
”Jo, det gjorde de. Det var en sådan innerligt go sköterska som jag fick träffa där. Alla var väldigt vänliga och snälla emot mig och noggranna.”
Hade du något hjälpmedel när du skulle mjölka ur brösten?
”Jag hade en liten glasblåsa. Det satt på bröstet som en tratt. Och så var det en gummiboll kopplad i andra änden. Man fick pumpa med den där gummibollen.”
Sedan när du la ditt barn till bröstet, hur gick det?
”Jo, hon började faktiskt suga bra. Det gick väldigt bra.”
Så då slapp du tillägget?
”Ja, utom på natten, för då hade jag inte barnet hos mig. Jag fortsatte att mjölka ur med den där gummibollen. Eller också fick jag klämma på bröstet så att det kom mjölk ur. Och det var inte det skönaste. Ibland var det någon som kom in på mitt rum och hade rätt grova händer och klämde vad de kunde på mina bröst för att få ut mjölk. Det var inte roligt.”
Varför fick du inte mjölka ur själv, varför kom någon annan och klämde på dig?
”De tyckte att jag inte kunde klara det själv. Det var för svårt för mig. Då skulle de visa hur det gick till. Det blev ju lite hårdhänt. Och brösten var ömma.”
Varför ville de att du skulle mjölka ur bröstmjölk, varför fick du inte bara amma?
”Det var därför att jag hade fått ur mjölken för dåligt. De ville visa att när jag klämde skulle mjölken komma ur och då skulle det inte bli någon infektion. Jag hade så riklig tillgång till mjölk att jag var tvungen få bort mjölk för att inte bli sjuk. Tanken var först att överskottet skulle slängas.”
”Men då kom distriktssköterskan fram det att det fanns andra mammor som inte hade någon mjölk till sina barn. Så de ville överta den där mjölken. Det tyckte jag var roligt. Jag fick vara så ren och hygienisk jag någonsin kunde och så sålde jag mjölk. Den stod i fyra kronor litern. Men då sa jag: ’Det är på tok för mycket, får jag två kronor litern är det bra’.”
Var detta medan du fortfarande låg kvar på BB?
”Ja. Det var rätt många mammor som fick mjölk från mig. Det fortsatte även sedan vi kommit hem. Papporna brukade komma till oss och hämta mjölk när de fick veta var det kunde fås. Sedermera var det modersmjölkscentralen i Visby som hanterade min mjölk. Då hade vi ännu järnväg här på Gotland. Min make fick åka upp till stationen och lämna eller hämta en liten Unicabox.”
”I lådan till oss låg det en steriliserad flaska som han fick ta hem och så fyllde jag den med modersmjölk och så sände vi den vidare till Visby. Den tiden jag hade mest var det nog en liter per dygn som jag levererade.”
Och ditt barn växte bra?
”Ja, hon fick så mycket hon ville ha. Hon växte och blev stor och duktig väldigt fort.”
Hur länge fortsatte du att amma?
”Det kan jag inte säga. Men det var inte något svårt. Jag var inte sådär förskräckligt sträng med tiderna utan märkte jag att hon ville ha så fick hon. Men jag kan inte säga hur länge. Men mer än ett halvår var det.”
Tyckte du om att amma?
”Jo, det tyckte jag visst det.”
Kunde man amma inför andra på den tiden på Gotland eller skulle man sitta ensam på sin kammare?
”Man ammade inte inför andra, åtminstone inte om det var karlar med. Även om det bara var kvinnor närvarande ammade man nog oftast i avskildhet, tror jag.”
Var det någon som ammade ettåringar eller tvååringar?
”Det vet jag inte. Men jag har nog själv fått del av modersmjölken rätt länge. För jag hade en äldre bror som var två och ett halvt år äldre. Sedan var vi inte fler syskon. Och då var väl inte mamma något knusslig med det utan fanns det mjölk och jag ville ha, så fick jag. Och jag har inte känt något illamående över det.”
Foto: Carin Tellström (de nutida fotona på Linnéa Westberg).
Andra blogginlägg om amning:
16 supertrick när bebisen amningsstrejkar
Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)
Video om amningsteknik (11 min)
Bildserie: Bra position och stort tag
Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför älskar jag amningsmottagningen
Jag störde mig på ammande mammor
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!
Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973
Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)
Om mina egna erfarenheter av amning:
Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning
Blogginlägg om att bära barn i bärsjal och bärsele:
Video: Knyta trikåsjal (6 min)
Bildserie: Amma i vävd bärsjal (bildserien visar inte enbart amning, utan även hur man knyter en så kallad vävd bärsjal)
Video: Flytta sovande barn i bärsele från mage till rygg (4 min)
Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)
Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)
20 skäl att bära en nyfödd
Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips
Bildbomb: Barn i bärsjal
Lista: Mina bästa söva barn-tips
Därför bär jag barn (egentligen)
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?
Blogginlägg om amning i bärsjal och bärsele:
Trikåsjal:
Video: Amma i trikåsjal (8 min)
Bildserie: Amma i trikåsjal
Vävd sjal:
Bildserie: Amma i vävd bärsjal
Bärsele:
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 1)
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 2)
Andra inlägg som berör amning i bärsjal och bärsele:
Dagens sjalamningstips!
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)
Lista: Mina bästa söva barn-tips
Fascinerande läsning om amning och bb- vistelser då vs. nu! Har läst alla berättelserna och ska nu prata med min egen mamma om hur det var för henne. Tack för intressanta texter!
Vad roligt att du haft utbyte av att läsa texterna! Och tack för din kommentar!
Tack själv för en toppensajt! Har hängt här den senaste veckan och läst på om amningsteknik, kollat dina filmer och blivit inspirerad att testa bärsjal med min tvåveckors Stig. Här finns jättebra material, bra instruktioner och allmän pepp. En fantastisk resursbank att ta del av när frågor och funderingar uppstår!
Inspirerades också att boka en tid på Amningsmottagningen – ska dit på måndag och få hjälp med en bra sittställning – har aldrig fått det att funka på ett bra sätt att sittamma utan att få ont någonstans i rygg, nacke, axlar och/eller bröst..
Vad roligt att du känner dig peppad av det jag skriver! Jätteskoj! 🙂
Ja, amningsmottagningen brukar vara ett superbra ställe att gå till. Jag är supernöjd med min, på Södersjukhuset i Stockholm. Det var hos dem som jag äntligen lärde mig att sitta och amma på ett bekvämt sätt och med en bra teknik.
En stadig amningskudde kan också vara bra att ha för många, men en sådan har du kanske redan? Jag har en som jag kunde knäppa fast bakom ryggen så att kudden inte kan glida iväg. Det räddade min rygg i början, kändes det som (jag har en del problem med ryggen till och från).