Ulva, om att amma 1949

”Vi var fyra stycken i en kvinnovärld. Det var en enorm styrka för mig att ligga på BB. Men jämfört med idag var det en konstig värld, att inte få ha sitt barn hos sig.”

Det säger Ulva Hedsköld, född 1927, om tiden strax efter äldsta sonen Rogers födelse i Norrköping. Här berättar hon om hur det var att få barn och amma i slutet av 1940-talet. Tidigare intervjuer om ”amning förr” hittar du länkar till längst ned i texten.

Ulva Hedsköld stannade kvar i två veckor på BB efter förlossningen 1949. Livet på barnbördshuset, säger hon, var en tillvaro med rigida regler kring skötseln av barnen och en oerhörd respekt gentemot översköterskan och läkarna.

Ulva och Rune Hedsköld med nyfödde Roger 1949.

Vad fick du veta om amning innan ni fick barn?

”De rådde en att man skulle amma så länge som möjligt.”

Vad sa de på BB om amningen?

”De talade om att det var väldigt bra att kunna amma. Men de var inte påstridiga. Det är ju lite konstigt, för på den tiden hade man ju för sig att det var väldigt bra med amning. Inte heller på barnavårdscentralen var det någon som förfasade sig över att jag inte hade mat nog till mitt barn när jag slutade amma vid tre månader då min mjölk tog slut. Det var ingen som tjatade.”

Under många decennier har nyblivna mammor på BB uppmanats av amma med vissa tidsintervall. Var det likadant 1949?

”Ja. Var fjärde timme, sa man då. Man betonade också att man inte skulle hålla på och amma hela tiden. Det skulle vara intervaller.”

Vad gavs för skäl till det?

”De ansåg väl att barnet mådde bäst av det. Och så sa de även: ’Låt dem skrika’.”

Varför skulle man låta barnen skrika, hur motiverade de det?

”Det skulle de må bra av. De skulle lufta sina lungor. Jag följde inte det där riktigt. Min son fick mat mellan de där tiderna också.”

Till vänster: Roger 1949. Till höger: Roger julen 1950, i famnen hos mamma Ulva, gravid med lillebror Örjan.

Fick du smyga med det på BB?

”Det var inte på BB, utan efteråt. Du förstår, på BB fick man ju aldrig ha barnen hos sig. Så det gick inte att smyga åt dem några extra matningar där. Barnen skjutsades hela tiden ut i ett särskilt rum där de låg i sina små vagnar. Och så fick man gå ut och titta på dem och så kom de in med dem när det var amningsdags.”

Var det jobbigt att man inte fick vara med sitt barn när man ville?

”Det kanske var så att eftersom vi låg fyra stycken på en sal och var i samma situation, så kan jag inte säga att jag tyckte att det var jobbigt. Vi fyra kvinnor var i ungefär samma ålder. Vi kom från samma förhållanden, arbetarklass.”

Så ni kunde hitta varandra?

”Ja, det gjorde vi. Det var en enorm styrka för mig att ligga på BB.”

På vilket sätt?

”Vi var fyra stycken i en kvinnovärld och vi pratade om alla bekymmer. Och naturligtvis om amning också, om det gjorde ont och sådana där saker som uppstår. Jag kan inte komma ihåg annat än att det var en väldig värme från den där tiden. Vi träffade varandra lite efteråt också.”

”Men jämfört med idag var det egentligen en konstig värld, att inte få ha sina barn hos sig.”

Hur tänker du då?

”När jag ser nu hur de lägger de små på bröstet på mamman, direkt, då tänker jag: ’Det där skulle jag ha fått vara med om’.”

Hade du velat det?

”Ja! Men man rättade sig efter sjukhuspersonalen. Vi var ju egentligen fyra små lydiga flickor som lydde översköterskan. Vid ronden kom de och stoppade om våra lakan så att de låg alldeles släta när läkaren kom. Och då fick vi ligga i våra sängar. Vi fick inte vara uppe när läkaren kom.”

Hade man mer respekt för auktoriteter på den tiden?

”Ja, det är nog det minsta man kan säga (skratt). Respekten var enorm.”

När du kom hem, fortsatte du att amma då?

”Jag ammade i tre månader. Och sedan märkte jag att det inte gick bra, så då fick min son Roger tillägg.”

”Någonting som jag var oerhört noga med, det har jag tänkt på efteråt, var att han aldrig fick ligga med flaskan i sängen. Annars var det många som pallade upp barnet i sängen med flaskan, men Roger fick alltid sitta i knät. Någonstans måste jag ha haft något förstånd om att det skulle vara bra. Jag har tänkt på det efteråt. Jag är glad att jag var så förståndig.”

Du sa att det inte var så mycket press kring amning, men talades det om amningens fördelar?

”Ja, det gjorde det. Men jag hade en familj omkring mig som inte gjorde det. Inte ens min svärmor, som var en bestämd person, sa ’det är klart att du ska fortsätta’. Man kunde ju tro att en kvinna som fött sex barn och som var uppifrån Dalarna skulle säga ’nu måste du fortsätta, du måste försöka’. Men hon gjorde aldrig det.”

Gav hon dig några råd annars?

”Ja. Och hon gav mig ett bra råd. Min lille Roger ville inte sova på kvällen. Jag tror att han var nästan ett år. Han skrek och så fick han väl lite i flaskan och så skrek han igen. Det var ju jobbigt som sjutton. Och då var min svärmor hos oss och sa: ’Nu låter vi honom skrika ett par kvällar’.”

”Jag höll ju på att…ja, herregud så jag kände mig. Men han skrek i två kvällar, sedan sov han. Och från det somnade han varje kväll ordentligt och sov lugnt och tryggt till på morgonen. Jag är ju glad att jag gjorde så, men det är klart att jag hade dåligt samvete.”

Hur många barn fick du efter Roger?

”En son till 1951 och vår dotter 1956. Jag ammade inte i mer än tre månader med någon av dem, heller. Mjölken tog slut då.”

Amning är en del teknik – att barnet ska gapa stort, till exempel. Och man kan få sår. Kunde de hjälpa en på sjukhuset med sådana saker? Eller du kanske inte behövde det?

”Nej, det var min mamma som hjälpte mig med sådant. Jag hade en oerhörd trygghet som hade en mamma i samma stad. Hon talade om för mig hur jag skulle göra, och det här med att rapa och… Ja, jag minns att hon var stödet.”

Ulva Hedsköld med barnbarnsbarnet Felix. Foto: Ida Hedsköld.

”Jag hade en stor familj, med en faster som bodde i samma hus. Och de var viktiga för mig och jag lyssnade på mina fastrar. Och man var ju uppväxt i att man skulle höra på de gamla (skratt).”

Tyckte du om att amma dina barn?

”Ja, det gjorde jag. Oh, ja. Men det tredje barnet, min dotter, då fick jag bröstböld. Det tyckte jag inte om. Det gjorde fruktansvärt ont och jag fick feber. Jag var riktigt dålig.”

Hur var det att amma ute bland folk? Fick man det på den tiden?

”Nej. Det var uteslutet. Det var ingen som gick ut med en barnvagn efter klockan sju på kvällen, heller. Då tittade man på sådana människor och sa ’Titta! Går de ut med ungen så här dags?’. Så sa man, det är säkert (skratt)!”

Att sätta sig ner på en parkbänk och amma, det förekom inte?

”Nej, då hade man blivit betraktad som ett dåligt fruntimmer, tror jag. Så var det fortfarande när jag fick vårt sista barn, 1956. Vi bodde ju i ett hus där det var ganska mycket barn i samma ålder. Så vi satt ute med våra barn när den tiden var på året, med våra nyfödda också. Men vi gick upp och ammade dem i våra lägenheter.”

Så inte ens ni kvinnor kunde sitta och amma tillsammans?

”Nej, det kunde ju komma någon och se oss från gatan (skratt). Nej, det gjorde vi inte. Inomhus gick det bra. Men inte inför män. Det var en pryd tillvaro.”

Var det någon som gav en dåligt samvete på den tiden för att man inte ammade ett visst antal månader?

”En del hade dåligt samvete, tror jag. Man kände sig som en dålig kvinna eller en inte riktigt fullvärdig mamma. Det hörde jag om. De fanns de som hade det besvärligt.”

Var kom det ifrån, det dåliga samvetet?

”Det tror jag kommer generationer ifrån. Det ska vara så att man ska ha mat till sitt barn.”

Intervjuserien om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Andra blogginlägg om amning:

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”

Jag störde mig på ammande mammor
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)