IDEELLA AMNINGSSTÖDJARE. Har du någon gång fått ett råd om amning av Amningshjälpen? Tyckte du att det var till hjälp i så fall? Om så är fallet föreslår jag att du ger ett litet bidrag till verksamheten. Du kan ge 10 kronor eller vad som helst.

Swish: 123-115 58 11. Skriv gärna GÅVA i meddelandefältet. 

Och fortsätt gärna att läsa här nedan om mina erfarenheter av Amningshjälpen. Massor med amningsbilder utlovas.

Innan jag fick barn var jag ganska skeptiskt inställd till Amningshjälpen. Nu är de mina superhjältar och har min varmaste tacksamhet. Mer om allt det strax.

Men först: Vad är Amningshjälpen?

Amningshjälpen är en frivilligorganisation som varit igång sedan 1970-talet, då amningsfrekvensen slog i botten i Sverige. Föräldrar fick urusla råd om amning, som att de bara skulle amma var tredje eller var fjärde timme. Spädbarnen skulle vägas före och efter varje amning och det som fattades på vågen skulle fyllas på med modersmjölksersättning. Amningen havererade rätt fort för många via dessa rutiner. Och nyblivna föräldrar blev, det behöver knappt påpekas, jättestressade. Det har min mamma berättat.

För att främja amningsråd som faktiskt hjälper istället för stjälper bildades Amningshjälpen. Dess rådgivare är föräldrar runt om i landet som har ett intresse i ämnet och som jobbar frivilligt. Det är viktigt att komma ihåg – de här människorna får inte betalt utan sysslar med rådgivning för att de är engagerade och intresserade.

Viktigt att veta är också att merparten av dessa frivilliga rådgivare, de så kallade hjälpmammorna, inte är vårdutbildade. De ger inte medicinska råd. Amningshjälpen är helt frikopplad från vårdapparaten. Däremot måste man genomgå prov för att bli hjälpmamma och med jämna mellanrum avlägger man nya prov för att visa att man har hållit sin kunskap fräsch och uppdaterad.

Men om de inte ger medicinska råd, vad ger de för råd då? undrar kanske någon. Massor, svarar jag. En sådan sak som hur man håller barnet vid bröstet, till exempel:

Bara att hålla lite snett, så att barnet kanske inte får in maximalt med bröst i munnen eller får in bröstvårtan lite från sniskan, kan leda till en massa tråkigheter. Bröstvårtorna kan av slitaget börja blöda, det kan göra ont så in i helvete – så ont att man kanske väljer att avsluta amningen fastän man ville amma. Har man otur får man in bakterier i såren som leder till att man behöver antibiotika eller sjukhusvård.

Omvänt: Får man hjälp att justera barnet några centimeter hit eller dit i famnen så att barnet ligger rätt och barnet samtidigt får hjälp att gapa stort – ja, då kan allt det där tråkiga ofta undvikas helt.

Dessutom: Har man redan sår kan de försvinna rätt fort, och amningen bli smärtfri, när man fått ordning på dessa tekniska handgrepp – som sällan faller på plats bara av sig själva! Amning är mycket teknik som behöver läras in, både av bebis och vuxen. En del i amning sker på instinkt, visst. Men som med många andra färdigheter kräver även denna färdighet övning. Och som alla vet går det fort att lära sig med bra lärare.

Det tråkiga är att nyblivna föräldrar inte alltid har de lärarna till hands i vården. Boven i dramat verkar vara en kombination av tidsbrist och kunskapsbrist.

Och här gör Amningshjälpen en superhjälteinsats med sina dagliga konsultationer med ledsna och smått desperata föräldrar. Jag har varit en av dem. Min mamma också.

När min mamma försökte amma mig på 1970-talet fick hon av vården de bedrövliga råd och den bristfälliga stöttning som jag nämnde nyss. I ett sista försök att återgå till helamning ringde hon en av Amningshjälpens hjälpmammor, har hon berättat. Hon säger att personen hon fick tala med var vänlig, men att tilltalet ändå inte kändes helt hundra. Hon fick höra, uppger hon själv, ett hurtigt budskap om att ”alla kan amma” och att det bara var att lägga undan flaskan och amma på. Råden var inte till mycket hjälp och en läkare påstod en kort tid senare att bebisen (jag) inte klarade sig på enbart bröstmjölken, vilket gjorde att mamma blev livrädd och slutade amma.

Det var mammas första och enda kontakt med Amningshjälpen och den var inte övervägande positiv.

Denna skeptiska inställning till organisationen hade jag själv med mig när jag skulle få mitt första barn. Det kan mycket väl vara så att mamma inte bemöttes helt toppenbra där på telefon på 70-talet. En organisation består ju av sina medlemmar och det är ofrånkomligt att enskilda medlemmar någon gång kommer att kliva lite snett – eller i något fall kanske inte alls passar för uppdraget.

Det kan också vara så att mamma fick bra råd, men att hon hade behövt mer stöttning. Uppföljande samtal, till exempel. Det är förmodligen så också, gissar jag, att det är supersvårt att hamna helt rätt i varenda konsultation om man jobbar med ett ämne som är så känsligt för så många. Amning och hur vi matar våra spädbarn överhuvudtaget berör gärna det innersta i oss, det petar på vilka vi uppfattar att vi är eller borde vara.

Jag sökte hjälp lite för sent när jag fick blödande bröstvårtor och snabbt tappade självförtroendet i mina försök att amma vårt första barn. Alltså, det är aldrig egentligen för sent. Det går att återuppta amning även efter en längre tids uppehåll. Men uppförsbacken kan bli brant om det dröjer för länge innan man får rätt hjälp. Jag fixade inte riktigt den uppförsbacken, det blev för jobbigt.

Inför andra barnets ankomst var jag desto mer på hugget. Jag kastade mina förutfattade meningar om Amningshjälpen överbord, anmälde mig till en amningskurs, läste på som sjutton och såg till att jag skulle ha en ”hjälpmamma”, alltså en av Amningshjälpens frivilliga rådgivare, i bakfickan hela tiden.

Jag hade alltså ett nummer till en hjälpmamma som jag fick ringa när som helst för att be om råd när barnet hade fötts. Jag tackade ja till det erbjudandet när barnet väl hade ploppat ut. Flera gånger. Hjälpmamman kom till och med hem till oss när bebisen var blott två dygn gammal och gav mig konkreta tips och tonvis med pepp.

Lite senare gick jag med i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook och den gruppen har jag inte släppt sedan dess. Det är ganska sällan numera som jag ber om hjälp där. Men jag är gärna med och delar med mig av de råd som jag själv fått och som har hjälpt mig.

Jag är också oändligt tacksam mot Amningshjälpen för den hjälp jag har fått i arbetet med denna bloggs texter och videor om amning. De blogginlägg som finns här hade inte kommit till stånd utan ett gäng hjälpmammors tålmodiga hjälp med korrläsning och förslag.

För mig är hjälpmammorna vardagshjältar som kliver in och gör en insats där vården ofta misslyckas.

Det är absolut inget måste att amma och jag hoppas verkligen att ingen får det intrycket av denna blogg (eller av Amningshjälpen, som har ett uttalat mål att stödja alla föräldrar i de val de gör, oavsett om det handlar om att amma mycket, lite eller att sluta amma). Det är inte heller alltid jättelätt att amma, även om man får bra hjälp. Man gör som man vill och kan. Det viktigaste våra barn kan få är vår kärlek och vår respekt och då spelar bröst eller flaska mindre roll.

Men för dem som, liksom jag själv, vill amma är kunskapskällan och stödet som Amningshjälpen utgör en guldgruva.

Tack vare dessa frivilliga människor behövde amningen av vårt andra och tredje barn inte bli traumatiska och ledsamma upplevelser, som med första barnet.

Det är faktiskt extremt mycket värt! Jag hade gärna sluppit ha de första månaderna med vår första bebis fördunklade av amningsproblem och amningsångest – på grund av problem som i mitt fall faktiskt jättelätt hade kunnat undvikas.

Har du också fått hjälp av Amningshjälpen någon gång? Kanske via deras hemsida, i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook eller i telefonsamtal eller mejl med en hjälpmamma? Ge ett litet bidrag, vetja, så att verksamheten kan fortsätta.

Ps. Amningshjälpen är inte bara för dem av oss med mjölkfyllda behållare på bröstkorgen. Alla som vill får kontakta en rådgivare. Det behöver inte vara den som ammar som ber om hjälp. En partner eller en släkting kan ta kontakt. Och alla, oavsett kön, får vara medlem i eller söka hjälp hos Amningshjälpen, inklusive i dess slutna grupp på Facebook. Bara så ni vet!

Ps 2. Det här blogginlägget har tillkommit helt på mitt intiativ, det är ingen på Amningshjälpen som har bett mig att skriva något. Jag skriver detta enbart för att jag känner en tacksamhet gentemot vanliga människor som på sin fritid hjälpt mig att kunna amma mina barn på ett sätt som har passat mig och min familj. Att jag har kunnat amma barnen har gjort mig glad, det har varit något viktigt för mig.

Ps 3. Liten repetition: Om du vill ge en gåva till Amningshjälpen, en tia eller vad som helst, är Swishnumret detta: 123-320 11 59. Skriv gärna GÅVA i meddelandefältet.

Ps 4. Amningshjälpens hemsida finns här: amningshjalpen.se. Det ska inte vara något ”ä” i adressen. I så fall hamnar du på en helt annan sida som också tar upp amning, men som Amningshjälpen inte står bakom.

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”