DAGBOK VECKA 3. Sömnbrist, samsovning, syskonamning. Lyckostunder och kärlek – blandat med oro och lätt panik och stundtals ett ”Vad sjutton har vi gett oss in på?”. Det är innehållet i min amningsdagbok del fyra.

Här är del ett, två och tre. Här är sista delen, del fem. Alltihop handlar om livet och amningen efter födseln av vårt tredje barn.

Nu är det vecka tre efter lillens ankomst. Det handlar om bröst som beter sig olika, om sömnbrist, tandemamning (alltså att amma två barn i olika åldrar samtidigt) och om oro i sinnet.

Jag skrev den här dagboken för att amning intresserar mig och för att jag ville komma ihåg den första tiden. Jag publicerar den bland annat för att poängtera att allt inte behöver vara rosa fluff och gränslös lycka när man har fått barn. Och att det är ok. Nu kör vi!

VECKA 3

Jag skriver så ofta jag kommer åt, men det har inte blivit varje dag på sistone. Det är ingen bagatell att ha tre barn, varav det äldsta är fyra år gammalt. Alla barn behöver få sina grundläggande behov tillfredsställda.

Min sambo är en superhjälte. Han har inget jobb just nu och pluggar inte. Jag har bönat honom att inte ta extrajobb just nu. Jag fattar inte hur jag ska orka annars. Sambon är inte svårövertalad. Hans tid vad gäller jobb och karriär kommer, resonerar vi.

Mamma hjälper oss massor också. Hon umgås med barnen, hjälper oss med hushållet och har även hjälpt mig att spela in en film om amning: Video om amningsteknik (11 min).

Mamma och jag filmade i en fotostudio i två timmar. Fotografen som har studion hjälpte mig med ljuset. Det hela kostade en tusenlapp, men det fick vara värt det. Det var så svårt att få till något bra ljus hemma framför vardagsrumsfönstret.

Amningen går fint! Vi var på kontroll hos BVC i fredags. Lillen har gått upp 500 gram på en dryg vecka. Tjoho! Nu börjar mina nojor kring amningen och bebisens viktuppgång försvinna. Skönt.

Jag har i och för sig kunnat märka att lillen har blivit tyngre och fylligare i hullet på sistone. Men det är skönt att få ett kvitto, en siffra, på att amningen fungerar.

Jag har dock ett litet bröstbekymmer, kan man säga. Det är något som jag märkte tydligt med de äldre barnen också, när de var små:

Mina bröst är väldigt olika. Mitt högra bröst, som jag kallar mitt ”superboob”, superbröstet, har mycket mjölk. Och mjölken kommer snabbt där. Mitt vänstra bröst är liksom långsammare med allt.

De två äldre barnen började tidigt att allt som oftast säga ”nej, tack” till icke-superbröstet. De hade väl inte tålamod utan tog hellre den mjölkkälla varifrån det rann fortast och mest.

Jag märker samma tendens hos lillen efter bara två veckor. Det är lättare att få honom att ta höger bröst. Så han får i princip enbart det bröstet. Alltså ”superbröstet”, the super-boob.

Jag orkar inte hålla på och truga och envisas med båda brösten, så som jag gjorde med de äldre barnen.

Med storebror, barn nummer två, envisades jag som sjutton med ”icke-super-bröstet” i månader. Jag var livrädd för att inte kunna amma och vågade inte tro på att min kropp faktiskt skulle kunna amma fullt på bara ett bröst om så krävdes (det gick fint, visade det sig senare). För att få storebror att ta det ej favoriserade bröstet försökte jag att amma honom från ”fel” håll, försökte ge honom bröstet i sömnen eller när han halvsov – jag har skrivit om det här.

Ofta pumpade jag också om bebisen trots mina försök sagt nej till bröstet. Allt för att hålla uppe produktionen på båda sidor.

Orka hålla på så där nu. Nä.

Icke-superbröstet erbjuder jag nu storebror, snart två år gammal. Han visar inget missnöje med det nuförtiden. Han ser det som sitt bröst. Han ammar lite då och då. Lillplutten har ”superbröstet” som sitt. De ammar från varsitt bröst och alla verkar vara nöjda så.

När BVC-vågen nyss visade 500 gram upp på en vecka nämnde jag för vår sköterska att vår tre veckor gamla bebis i princip bara ammas från ett bröst. Hennes ögon blev stora som tefat när jag sa det.

VECKA 4

Lillen har blivit 21 dagar gammal och har åkt på sitt livs första förkylning. Han andas fort och ansträngt ur näsan när han sover.

När han är som mest täppt ger jag honom lite bröstmjölk i näsan med en medicinspruta. Det sköljer bort snoret förvånansvärt bra och lillen verkar inte tycka illa om det.

Jag handmjölkar ut mjölk antingen direkt i sprutan (den på bilden ovan är från ett apotek utomlands och större än medicinsprutorna jag brukar få på apotek här i Sverige) eller i ett vanligt glas och häller sedan över mjölken i sprutan.

Sedan två dygn tillbaka låter lillen som en pipleksak när han ammar på natten. Jag minns samma ljud från storebror när han var pyttis. Är det förkylningen och nästäppan som ger pipandet, eller något annat?

Lillen har börjat sätta i halsen i början av amningen också – precis som storebror gjorde som liten bebis.

Jag tror att jag har en ganska kraftig utdrivning på höger bröst, ”superbröstet”. Mjölken verkar rinna kraftigt där, särskilt i början av varje amning.

Utdrivningen där börjar från första sekunden. Vänsterbröstet måste tuttas igång en stund först.

Ibland verkar vår bebis hosta och sätta i halsen precis när han börjar amma. Det var likadant för storebror som bebis.

Jag inbillar mig att vår bebis ibland råkar få som en ”kallsup” vid bröstet när flödet är riktigt kraftigt. Flödet verkar vara extra starkt när jag inte har ammat på några timmar.

Detta händer titt som tätt nu: Bebisen tar bröstet, mjölken börjar flöda – och så host och fräs och besvärad bebis.

Jag hoppas att lillen inte ska bli alltför avskräckt av dessa och framtida ”kallsupar”.

Jag har nämligen funderat på om det var ett antal dylika ”kallsupar” från ”superbröstet” som fick storebror att börja konstra väldigt mycket med amningen någonstans vid två månaders ålder. Det blev inte slutet på amningen – han ammar än! – men det var väldigt jobbigt ett tag. Jag slog knut på mig själv i försöken att amma. Här har jag skrivit en text med 17 tips vid amningsstrejk.

Jag har också en teori om att detta starka flöde blev lite mildare när storebror satt upp och ammade. Det fick jag till genom att amma honom när han satt i bärsjal på mig.

Kanske var det lättare för honom att själv reglera mjölkflödet i denna sittande position. Jag minns att han rätt ofta kopplade loss sig från bröstet under amning i bärsjalen. Tio eller tjugo sekunder senare var han på’t igen och ammade vidare. Det kanske var hans sätt att göra egna pauser i flödet för att inte få för mycket mjölk i munnen på en gång, vem vet?

Hur som helst var han väldigt nöjd med att få amma på det sättet, sittande upprätt. Det skulle gärna vara lite rörelse samtidigt också. Då blev det sällan några pip eller protester. Men försökte jag amma på ”vanligt” sätt, i famnen – nä, det gick inte. Det var störst omöjligt under en period, åtminstone på dagarna. På nätterna var amningen lugn och fridfull, tack och lov.

Konstrade storebror vid bröstet för att han hade blivit skrämd av ett för starkt flöde? Eller var boven i dramat det som en del kallas ”tremånadersfasen”? Jag vet inte. Jag gissar att det var en kombination. Någonstans i den åldern verkar det som om en del bebisar tillfälligt blir mer svårammade, möjligen för att de då blivit mer nyfikna på sin omvärld.

En del spekulerar också i att bebisar kan bli missnöjda vid amning när utdrivningsreflexen, den mekanism som skjutsar ut mjölk ur brösten, blir något mindre lättriggad. Det sker ofta med tiden.

När barnet är nyfött kan vad som helst få brösten att börja droppa och läcka. Men efter ett par, tre, månader lugnar sig detta oftast. Och det skulle kunna göra vissa barn tillfälligt lite frustrerade, enligt detta resonemang. I alla fall innan barnen har vant sig vid att de behöver ”tutta igång” mjölken i några sekunder till jämfört med hur det var förut.

Tillbaka till nuet och storebror. Det har inte varit något strul vid bröstet för hans del på mycket länge.

Inte ens under graviditeten har storebror haft några uppenbara synpunkter på mjölkmängd eller annat. Han har varit nöjd så länge han har fått ligga vid bröstet då och då, mjölk eller ej.

Min mjölkmängd började minska märkbart redan runt graviditetsvecka åtta. Det blir ofta så vid en graviditet. Kroppen laddar om i enlighet med fostrets, senare den nya bebisens, behov.

Min mjölk var helt borta under en del av graviditeten vad jag kan bedöma. Från vecka 33 började jag se pyttesmå droppar av råmjölk när jag klämde på brösten. Kanske fanns råmjölken där redan tidigare, utan att jag hade märkt det.

Vår tvååring gillar verkligen mjölken nu. Det är ingen överdrift att säga att han just nu är helt såld på att amma. Det har ju knappt kommit något på nio månader och nu är kranen med favoritdrycken plöstligt öppen igen.

Att ”hans” tilldelade bröst, vänsterbröstet, behöver lite mer jobb för att köras igång stör honom inte. Det klunkas för fullt där också. Så visst finns det mjölk i icke-favoritbröstet – även om mjölken där kanske inte går från 0 till 100 på bara några sekunder. Det krävs bara att någon har tålamod nog att suga en liten stund. Och det har storebror.

Och oj – vilken energidryck som bröstmjölk är! De som påstår strunt som att mänsklig bröstmjölk efter någon viss tidpunkt skulle bli blaskig, förlora näring, mest vara ”socker, vatten och tomma kolhydrater” (det senare har jag själv fått höra), de skulle ta en titt in hos oss nu.

Storebror ammar i stora glupska klunkar och äter betydligt mindre mängder av den vanliga maten. Och det går verkligen ingen nöd på honom! Tvärtom har han blivit rejält kraftig på sistone.

Det är inte bara vi som lägger märke till det, även andra ser det. Man riktigt känner den ökade densiteten i de små armarna och benen. Det skulle inte förvåna mig om han även har vuxit ett par centimeter på längden under de senaste veckorna. Tonvis med energi har han också.

Men det är tufft att få ett syskon. Storebror går på förskola tre dagar i veckan, sex timmar åt gången. Han har börjat gråta vid lämning. Vi kan inte minnas när han gjorde det senast.

Storebror ger lillebror pussar, men delar ut slag och nyp mot resten av familjen. Han utforskar och går på tvärs och kör sitt eget race med saker mycket mer nu. Han får ständigt höra ”Nej!! Gör inte så!!”. Stackarn. Vi måste bemöta honom bättre och mer lyhört.

Jag inbillar mig att jag har gjort rätt som har tillåtit honom att fortsätta amma även om det känns jobbigt emellanåt att amma två barn. Nu får vår tvååring i alla fall ha kvar en trygg punkt när allt annat är upp-och-ner, tänker jag: Bröstet.

Han får amma på natten om han vill, vilket han gör en eller kanske två gånger. Jag somnar nästan alltid om fort. Det är inte till mycket besvär. Ibland sover storebror hela natten utan avbrott.

Jag har under de senaste tre veckorna lidit av ångest på kvällarna. Jag skrev om det i förra dagboksavsnittet. Jag har fortfarande krypande ångest i kroppen, men det är tack och lov inte varje kväll. Jag märker stor skillnad beroende på hur utmattad jag är. Får jag sova går allt så mycket lättare.

Bebisen sover i ett mjukt babynest intill mig, mellan mig och väggen. Sängen står i kloss mot väggen. Jag har ordnat det så att bebisen inte kan hamna på eller mellan kuddar med sitt ansikte. Jag har läst på om det som kallas säker samsovning och detta känns tryggt. Inget täcke till bebisen, inga stora kuddar nära hans huvud, inget syskon som kan rulla över honom och ingen alkohol på kvällen för oss vuxna.

Storebror sover på andra sidan mig. Jag skulle märka om han började klättra över mig på natten, mot lillebrors sida. Numera sover man som en katt, med ena ögat öppet, känslig för varje pip. Så känns det i alla fall för både mig och sambon, konstaterar vi. Storasyster och pappa sover för övrigt i jättesängens andra ända.

När äldsta barnet (se bild ovan) skulle bli storasyster snickrade vi ihop en stor-säng. Den har vi mycket glädje av nu. Se hur den ser ut här!

Stor-sängen börjar till och med att kännas för liten, vilket vi aldrig hade kunnat föreställa oss när vi byggde den. Sängen har en extra våning med en separat säng, se endan. Den ska vara äldsta barnets säng, är det tänkt. Men hon vill hittills inte sova där utan ligger hellre och trängs i jättesängen.

Några gånger har jag och bebisen sovit i ”överslafen” när det har blivit för trångt därnere. Ibland tar far i huset sin tillflykt dit.

När jag märker att bebisen vill vara nära, nära, lägger jag mig med kinden på babynestets kant och snusar bebisen på huvudet. Det brukar göra honom lugn. Det är ett trick som sambon tidigt började med.

Jag vet att det är en gudagåva att kunna ligg-amma natten igenom.

Ibland funkar det. Då kan lillen sova ett antal timmar i sträck i min armhåla efter amning om jag missar att lägga tillbaka honom i babynestet eller helt enkelt inte orkar bry mig.

Ibland blir inte greppet om bröstet riktigt bra när vi ligger där i mörkret, trots en liten svag lampa som jag tänder. Då ammar jag sittande i mörket istället, lutad mot väggen och med bebis på amningskudden. Inte sällan vaknar jag efter ett okänt antal timmar med nackspärr och konstaterar att jag har dreglat på bebisen.

Det jobbiga är om de båda minsta vaknar samtidigt. Det har hittills inte hänt så ofta, tack och lov. Men när det händer, eller om jag måste lämna sovrummet mitt i natten med bebisen för att bebisen gör ljud och hotar väcka de andra, då är jag helt slut dagen därpå. Slut i kroppen och slut i huvudet. Och känslig för allt, inte minst för ångest och oroskänslor.

Varje gång jag får ta en sväng utomhus och/eller umgås med andra vuxna tar mitt humör ett jätteskutt uppåt. Det är lätt att fastna hemma, märker jag. Jag måste verkligen se till att komma ut, för min mentala hälsas skull. Om det så bara är för att ta en promenad på 500 meter till Hemköp.

På eftermiddagarna är mitt vänstra bröst ordentligt spänt, alltså ”icke-superbröstet”, det som har blivit storebrors tilldelade bröst.

Det är en befrielse när storebror kommer hem från förskolan och kastar sig över vänsterbröstet. Det känns också härligt och kärleksfullt att återknyta kontakten med min ”stora” pojke på detta sätt.

Det är jättemysigt att amma två barn! Bara de ammar var för sig, inte samtidigt, är allt kolugnt. Amma två samtidigt kan funka det med, i alla fall dagtid. Men då kan jag ibland också få en känning av obehag i kroppen, som en föraning om ångest.

Vår tvååring har ett lite för nätt tag ibland, men det verkar inte spela så stor roll. Det är mer när han ska springa och göra akrobatiska konster med bröstet i munnen som det kan göra ont.

Lillen blir kraftigare och rundare dag för dag. Han får vad han behöver. Skönt!

Min mamma gillar att sitta och snacka med lillen. Men hon leker också mycket med storbror och storasyster så att de inte ska känna sig bortglömda. Heja supermormor!

Vissa dagar känns blä och jag undrar vad vi har gett oss in på. Ett tredje barn så tätt efter de andra – hur tänkte vi? Amma två barn, är jag inte riktigt klok?

Så gryr nästa dag och jag sitter och ammar mina två små älsklingar och stora tjejen gosar i mitt knä och endorfinerna sprutar och jag är världens lyckligaste. Det är en jojo-tillvaro, detta.

Sista delen i denna dagbok kan du läsa här.

Läs- och videotips om amning de första dagarna:

Video från babybaby.se: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)
Video från babybaby.se: Den första bröstmjölken (10 min)
Sagogrynets blogg: Amning de första dagarna
Tidningen Nära Barn: Amning den första tiden
Babybaby.se: Det hade jag velat veta om amning
Babybaby.se: Mjölkstas!
Babybaby.se: Tänk på detta, BB och BVC!

Ska du eller har du precis börjat att amma och vill ha bästa möjliga information om den första tidens amning rekommenderar jag också varmt boken Amning i vardagen av amningsexperten Marit Olanders.

Jag rekommenderar också Amningshjälpens slutna grupp på Facebook. Gruppen, som består av ”vanliga” föräldrar samt erfarna amningsrådgivare, är ett fantastiskt forum för stöd och råd.

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”