AMNINGSDAGBOK, VECKA 4-8. Här är min amningsdagbok del fem. Det är sista delen i en dagbok som jag skrev efter vårt yngsta barns födsel när jag ville dokumentera min amning. Dagboken kom att handla om en massa annat också –  som att ha ångest och vara orolig i sinnet när man precis fått ett nytt litet barn.

De första fyra delarna i dagboken kan läsas här, här, här och här.

Den här sista dagboksdelen handlar mycket om praktiska besvärligheter kring amningen, som att tampas med överproduktion av bröstmjölk och att ha bröst som beter sig olika.

Dessa saker kanske kan tyckas vara bagateller, men behöver inte alls vara det. Det är inte ovanligt att ha bröst som beter sig olika och bröst (ett eller två) som producerar för mycket mjölk, särskilt i början.

Vecka 4

Amningen går fint. Tjoho! Lilleputten är inne på sin fjärde vecka i livet. Men jag undrar om jag har överproduktion av bröstmjölk. Ur vår bebis kommer bajs som skiftar i grönt. Emellanåt luktar bajset fränt, som vinäger. Det är en väldigt tydlig vinägerdoft. När bajset är som grönast, rinnigast och mest vinägeraktigt verkar bebisens rumpa bli röd av det hela också. Det är som att vinäger-bajset fräter på hans ömtåliga hud.

Jag försöker att köra så mycket ”babypottning” över badkaret som jag kan, så att det frätande bajset i möjligaste mån inte ska nudda huden. Så fort jag har ammat och håller lillen över handfatet, toaletten eller badkaret kommer det en laddning av både kiss och bajs. Himla praktiskt att få bajset där, det är ju så lätt att bara skölja bort det. Och så sparar vi ett antal blöjor varje dag.

Jag söker information på nätet, från trovärdiga amningssajter som KellyMom och La Leche League vad gäller detta med det gröna sprutbajset och vinägerlukten.

”Explosivt” sprutbajs läser jag, kan vara ett tecken på att barnet via amningen får en ”lactose overdose”, för mycket laktos.

Sockerarten laktos finns i all bröstmjölk. Men det finns i något högre grad i den mjölk som kommer ut ur bröstet i början av ett amnings- eller pumpningstillfälle.

När trycket i brösten har sjunkit efter en stunds amning eller pumpande, då sjunker andelen laktos lite grann och andelen fett ökar lite grann. Det är inga jätteskillnader, men dock.

Det är den första jämförelsevis något laktosrikare mjölken som brukas kallas ”förmjölk”. Ibland sägs det om förmjölken att den är ”blaskig” eller ”fettsnål”, men inget av det är riktigt sant. Förmjölken är jättebra som den är och innehåller visst fett – om än lite, lite mindre än den mjölk som kommer senare under amningen eller pumpningen.

Det här är inget som den ammande behöver tänka på alls i normalfallet. Får bebisen amma när den signalerar behov av det reglerar det hela sig självt och det blir automatiskt rätt proportioner av ”förmjölk” och ”eftermjölk” under dygnet.

Problem kan uppstå om barnet av något skäl får i sig förhållandevis för mycket av den laktosrika förmjölken, läser jag på amningssajterna. Lite för mycket laktos kan göra barnet oroligt i magen, ge magknip och orsaka sprutbajs som luktar – vinäger!

Det verkar som om jag är något på spåren, alltså. Jag läser vidare.

Ett skäl till detta kan vara överproduktion av bröstmjölk. De flesta har någon överproduktion de första veckorna efter födseln, men sedan brukar brösten ”ställa in sig” på en mer lagom mängd.

Men hos vissa kvarstår överproduktionen längre. Och då kan det bli problem ibland. Det som händer vid överproduktion är att brösten ofta känns fulla och är spända, mer eller mindre i alla fall. Och när brösten är spända innehåller den första ”dos” mjölk som kommer ut ur brösten vid amning/pumpning förhållandevis mycket laktos. Det kommer alltså mer av den laktosrika förmjölken ur ett ”proppfullt” bröst än det gör hos ett bröst som känns mjukt och kanske ”utsuget” av mycket amning.

Och blir det konstant så att barnet suger från jättevälfyllda bröst och därmed får i sig mycket förmjölk – ja, då kan det tydligen bli en körig bebismage till följd av det hela.

Har brösten förutom överproduktionen även ett starkt flöde, en kraftig så kallad utdrivning, kan bebisen också reagera med att sätta i halsen titt som tätt. Det starka flödet kan göra att bebisen kniper med munnen vid bröstet, vilket i sin tur kan leda till att den ammande får ont i bröstvårtorna. Man kan också få mjölkstockningar om man har otur. Här finns en bra text om detta.

Väldigt mycket verkar stämma in på oss av det som jag läser på amningssajterna. I alla fall på mitt högra bröst, mitt högproducerande bröst som jag ibland kallar ”superbröstet”, eller mitt ”super-boob”.

Kan man ha ett bröst som gör jättemycket mjölk, som har en mjölkproduktion som känns helt galet uppskruvad? Och ett annat bröst som inte alls beter sig så? Det verkar så. Jag verkar ha överproduktion på ett bröst.

Det som inte passar in på mig är att ”superbröstet” inte läcker eller sätter igång att spruta på eget bevåg. Det är ett av de symptom på överproduktion som anges i texterna som jag läser just nu.

Vår bebis har definitivt en orolig mage. Nätterna igenom – så känns det i alla fall – ligger han och stånkar och stönar. Det är tydligt att han försöker få ut pruttar.

Min sambo och jag håller på att bli knäppa. Så känns det just nu. Det är ju såklart synd om bebisen, men lite synd är det om oss också. Vi har svårt att sova till allt detta stånkande och gnyende. När som helst kan bebisen börja gråta mitt i natten. Blir han inte nöjd av amning får min sambo ge sig upp och gå omkring och vagga den lille. Jag ligger oftast kvar. Skulle tvååringen vakna och jag inte är där – ja, då blir det i värsta fall gallskrik i stereo mitt i natten.

Det är som att det där stånkandet och stönandet utlöser hjärtklappning hos oss vuxna på nätterna, särskilt om vi vaknar av det. Det blir som en reflexmässig reaktion. Man hör stånkandet, hjärtat börjar dunka snabbare och man tänker: ”Åh nej, hoppas han somnar om, hoppas att vi slipper att gå upp och vanka av och an i lägenheten.”

Min sambo sover nog sämst av alla. Han berättar att han varje natt vaknar med hjärtklappning varje gång bebisen ger ifrån sig ett litet pip. Precis som jag är han rädd för att tvingas gå upp och vagga ledsen bebis och rädd för att de äldre syskonen ska vakna. Men medan jag snabbt somnar om efter amning har min sambo inte lika lätt för att somna om. Han kan bli liggande där i en timme, vaken.

Jag har sagt till min sambo att det där med samsovningen, att vi sover alla fem i samma rum, stundtals känns lite som en förbannelse just nu (se vår hemmasnickrade megasäng här).

Det är så himla lätt hänt att bebisen väcker de andra två. Och vaknar tvååringen ska han till mamma direkt, annars blir det skrik i högan sky. Tänk vad smidigt det hade varit om de andra barnen sussat sött och lugnt i sina egna rum, som en del har det hemma. Å andra sidan är samsovningen något som vi har valt för att vi tycker om det och för att det gör barnen trygga och glada. Så det är väl bara att härda ut, vänta på bättre tider – och tänka att alla våra barn faktiskt behöver ha oss vuxna nära just nu.

När lillen vaknar på natten och är orolig ammar jag honom. Men det hjälper inte alltid. Amning hjälper mot mycket, men inte allt.

Ibland tar jag upp lillen på toa mitt i natten och håller honom i knävecken, mot mig, så att han – om det vill sig väl – får bajsa och prutta av sig. Det kan köpa oss några timmars extra sömn, men hjälper inte alltid heller helt bergsäkert. Och man vill ju helst slippa att gå upp och greja mitt i natten. Det är så sådant som får en att bli så djävulusiskt trött dagen därpå.

Det är efter sådana nätter som jag blir extra känslig psykiskt. Jag blir sur för småsaker och kan känna av den ångest som plågat mig emellanåt sedan lillens födelse. Jag känner av ångesten mindre nu, men den finns där i skuggorna. Den lurpassar på mig de dagar som jag är som allra tröttast. Då hoppar den fram och visar sig otrevliga tryne. Min ångest yttrar sig som starka overklighetskänslor, jag har skrivit om det i tidigare dagboksinlägg.

Irriterande nog får jag inte till ligg-amningen ännu. Lillen gillar det inte av något skäl. Det slutar nästan alltid med att han börjar gråta.

Istället sitter jag upp i sängen halva nätterna och ammar. Jag vaknar ofta till i en extremt obekväm ställning, böjd över barnet (och ibland dreglande på honom). Han, däremot, ligger alltid och sussar gott vid de tillfällena. Då brukar jag försiktigt överföra honom till vårt mjuka babynest. Eller så lägger jag lillen intill mig på madrassen, i min armhåla, men ser till att täcken och kuddar är långt från honom.

Lillen och jag sover närmast väggen så att inget barn kan rulla över honom. Vi har sett till att han inte kan ramla in i någon glipa någonstans i sömnen, eller hamna med ansiktet mot någon kudde.

På dagarna bär vi plutten jättemycket i bärsjal. Där är han nöjd och sover som en liten gris. Men ack, nätterna. De är jobbiga.

Det var inte så här bökigt och stökigt med de två äldre barnen när de var så här små. Visst – även de stånkade och stönade och jag köpte magdroppar och gjorde magmassage på BVC:s inrådan och gud-vet-allt. Men det känns inte som det var riktigt så här illa. Jag dubbelkollar med min sambo, så att inte minnet lurar mig. Men han bekräftar min observation. Den här ungen verkar ha mer magknip.

När storebror, nu två år, var lite drygt två månader gammal började han konstra med amningen. Jag fick lirka med honom jättemycket. Jag hoppas att vi slipper det med denna bebis.

Även med storebror riktade jag vissa misstankar mot det jag nu kallar ”superbröstet”, där flödet är starkt och ymnigt. Ibland sprutade det så snabbt ur det bröstet att sonen tycktes sätta i halsen. Jag tolkade amningsstrejken från två månaders ålder som att storebror var rädd för att ”dränkas” av bröstmjölken.

Varför måste det vara så meckigt att amma bebisar ibland? Varför har inte evolutionen sett till att göra det här systemet hyfsat fritt från buggar? Det är ju ändå de nya generationernas uppfödning det handlar om. Den borde väl kunna ske lite smidigare, tycker jag.

Jag känner mig lite nedslagen. Det gick ju så bra, allting. Amningen flöt på så fint. Och nu detta – grönt, vinägerdoftande, sprutbajs och stönande, stånkande bebis nätterna igenom och utsjasade föräldrar.

Storasyster och storebror går på förskola tre dagar i veckan. Min sambo är den ständiga superhjälten som hämtar och lämnar och ser till att jag får tid att amma.

Lillen växer så det knakar och blir allt tyngre och fylligare. Han ammar sedan en tid bara mitt högra bröst, ”superbröstet”. Jag orkar inte att trilskas med det andra bröstet. Det är så mycket svårare att amma från det bröstet. Det gör inte ont eller så. Men bebisen konstrar mer där: Suger, släpper, drar, gnäller, suger lite igen, verkar kämpa för att få ut mjölken.

Jag kanske borde amma lillen lika mycket på båda brösten för att inte få en helt galen mjölkproduktion på det ena. Men jag så trött just nu. Det är minsta motståndets lag som får gälla. Så det blir ”supertutten” till bebben för det mesta.

Jag fortsätter att amma i bärsjal. Det funkar hur bra som helst, tack och lov. Jag ammade i bärsjal vid spisen igår när jag stekte köttbullar till storasyster och hennes kompis. Jag ammade på Hemköp i sjalen idag och här hemma ammar jag ofta i bärsjal på pilatesbollen på kvällskvisten för att få lillen att somna.

När lillen är på väg att dåsa till i bärsjalen duger även vänsterbröstet för honom. Det är som att han inte har ork att protestera då.

När han har somnat i sjalen lägger vi ibland över honom i babynestet, i soffan eller i sovrummet. Har vi tur sover han ett par timmar där innan han vaknar och vill ha bröstet igen.

Vecka 5, första halvan:

Nu är det inga gissningar längre. Nu är det ett faktum: Jag har överproduktion på mitt högra bröst. Definitivt! Nu sprutar det, i en lång stråle, när lillen drar bort munnen från bröstet vid amning. Så var det inte för bara någon vecka sedan, men nu blir det små fontäner stup i kvarten.

Det fortsätter att spruta en bra stund om jag inte trycker med fingret på bröstvårtan som en ringklocka och stoppar flödet.

Lillens bajs är fortfarande grönt och luktar fränt och problemen med gaser och ont i magen på nätterna är värre. Det känns som om vi nästan inte får sova alls. Jag måste göra något. Det här går inte.

Ska jag blockamma, en metod för att dämpa mjölkproduktionen? Då byter man inte bröst stup i kvarten utan ammar på ett bröst vid flera amningstillfällen på varandra. Sedan byter man till det andra bröstet och ammar bara på det under ett antal timmar.

Det som händer när samma bröst blir ammat på upprepade gånger är att det blir mjukare, mer ”utsuget”. I det ”utsugna” läget består mjölken som kommer ut av förhållandevis mindre laktos och förhållandevis mer fett. Det är bra för den bebis som fått sig en ”laktosöverdos” och har en mage som behöver lugna ned sig.

Men det här systemet dämpar också mjölkproduktionen som helhet eftersom det bröst som får vila i många timmar då bli spänt. Ett spänt bröst signalerar till kroppen att dämpa mjölkproduktionen i det bröstet. Och det är ju det som man vill uppnå med ”blockamningen”. När det andra bröstet får vila kommer även det att bli spänt efter några timmar. Och då skickas en signal att minska mjölkproduktionen även där. Så här kan man hålla på, och testa sig fram med olika långa ”tidsblock”, till man känner att mjölkproduktionen har kommit ned till en bra nivå. Så är tanken.

Men hur fanken gör man när det bara är ett bröst som överproducerar? Resonemanget ovan, som jag alltså har läst mig till på diverse trovärdiga amningssajter, verkar alltid förutsätta att det är två bröst som gör för mycket mycket mjölk.

Jag har efterfrågat och fått tips och stöd på Facebook av en hjälpmamma, en amningsrådgivare från Amningshjälpen. Jag har också ringt och pratat med en jättesnäll hjälpmamma i Uppsala och bollat mina tankar med henne.

Hjälpmamman hade flera förslag. Ett är att få barnen att byta bröst helt och se hur det går. Alltså att lillen under en tidsperiod, kanske någon dag eller två eller ännu längre, enbart ska erbjudas det bröst som inte överproducerar mjölk, alltså vänsterbröstet.

Ett annat förslag är att amma bebisen flera gånger på vänster bröst, sedan en gång på höger. Och sedan samma igen.

Ett slags blockamning, alltså, men där jag inte kör vartannat bröst utan vänster-vänster-vänster-höger, vänster-vänster-vänster-höger. Till exempel. Exakt hur jag vill göra, det får jag prova mig fram till. Jag får experimentera under tiden som kommer, helt enkelt.

Mitten av vecka 5

Jag sitter och funderar och minns. Tänk… när vi fick vårt första barn. Då var jag övertygad om att min mjölk inte räckte.

Note to self och kanske till andra: Lita inte alltid på den så kallade intuitionen när det gäller amning. Det vet jag nu, vis av egen (och ledsam) erfarenhet.

Amning för den som saknar kunskaper i ämnet är på många sätt kontra-intuitivt. Det som för en själv kan verka rimligt och logiskt vad gäller amning och bebisar är inte alltid det! Här har jag skrivit mer om det.

Nä, när det gäller amning är det fakta som behövs. Tänk om man fått bättre info och stöd redan under de där nio månaderna man gick på mödrahälsovården.

Å andra sidan var det MVC som jag gick till inför första barnets ankomst inte mycket att hänga i julgranen överhuvudtaget. Jag minns att jag tydligt sa till barnmorskan vid ett tillfälle att jag kände mig orolig inför livet med bebis. Det fanns några livsomständigheter som gav mig oro och till och med ångest.

Barnmorskans svar: ”Ja, ni kvinnor idag. Ni oroar er för så mycket saker. Är det inte det ena, så är det det andra.”

Jag blev inte erbjuden någon samtalshjälp och fick inga fler frågor om mitt mående. Kanske inte så konstigt att man inte fick så mycket vettig hjälp från det stället överhuvudtaget.

Jag har lite mindre ångest på kvällarna nu. Det går i perioder. Det kan vara några kvällar i rad när jag känner hur det smyger sig på. I de lägena försöker jag att avleda mig själv genom att prata med min sambo. Eller så tittar vi på någon film tillsammans i soffan med de två äldre barnen sover och lillen ammar-sover i min famn eller sover i babynestet bredvid oss i soffan.

Jag känner mig inte riktigt stabil i sinnet ännu, men det känns ändå som att det går åt rätt håll.

I ett försök att få ner den galet höga mjölkproduktionen på höger bröst har jag testat detta nu i några dagar: Tre amningstillfällen i rad på vänster bröst, ett amningstillfälle på höger. Sedan samma igen. Tre-ett, tre-ett, tre-ett under hela dygnet. Utom på natten, då jag försöker att enbart erbjuda vänster bröst.

När höger bröst är sprängfullt på dagen försöker jag att inte amma lillen där alls även om det är ”dags” enligt nämnda plan. Jag erbjuder hellre det bröstet till storebror i så fall. Jag vill inte att lillebror ska sätta i halsen av det höga trycket, vilket annars lätt händer.

Ont i magen verkar han fortfarande ha, lillen. Ibland gråter han på natten efter att ha legat och stönat och stånkat.

Vecka 5, andra halvan

Det var som sjutton! Blockamningen verkar fungera! Efter några dagar med amningsrutinen tre-ett, tre-ett, tre-ett på repeat är det skummiga och vinägerluktande bajset borta. Det luktar inte fränt längre, utan lite sött som bajset från ammade barn brukar lukta.

Bajset är inte mossgrönt längre, heller. Det är fortfarande grönaktigt men går åt det gulare hållet. Lovande! Och inatt sov faktiskt vår bebis lugnt i några timmar.

Igår kväll höll jag bebisen över badkaret för att låta honom bajsa eller kissa före läggning, om han ville det. Det blev en rejäl bajsning. Vad mycket lugnare han var sedan! Vi kör ”babypottning” på en rätt enkel nivå – se information för nybörjare här. Vi har aldrig haft ett så skinande rent badkar och handfat som nu, konstaterar jag.

Ibland när lillen är pruttig och verkar vara besvärad kommer ändå inget bajs. Då händer det att jag sätter mig på toalocket och ammar lillen med en handduk under bebisrumpan.

När jag har ammat klart och provar att hålla lillen över badkaret ännu en gång kan det komma en rejäl laddning bajs. Eller så låter jag det komma i handduken medan vi ammar och sköljer av handduken i badkaret. Bajs från en ammad bebis luktar inte mycket, tycker jag. Och det är lätt att skölja bort.

Kissnödighet kan vara mer besvärande för en liten än vad jag hade trott, förresten! Ibland när lillen har stönat och klagat en stund och jag sedan håller honom över badkaret ser jag följande: Lillen gäspar stort, andas ut med en lång pust typ ”aaaah”. Och så kissar han en lång och rejäl stråle. Sedan är han alltid nöjd igen.

Jag vaknade med ett riktigt spänt högerbröst i morse efter att bara ha ammat på det bröstet en gång under natten. Jag tvingades väcka storebror och få honom att amma. Jag är rädd för mjölkstockning. Jag hade det några gånger med storebror och det var inget kul.

Bröstet imorse var så där spänt så att det är alldeles hårt och bulligt. Det var en stor blöt fläck på tröjan.

Vänster bröst blir sällan så överfyllt. Jag upplever att det fortfarande går lite trögt där med utdrivningen. Lillen får kämpa mer, jag fortsätter att göra bröstkompressioner för att snabba på flödet.

Så knasigt att det ena bröstet gör bebisen frustrerad för att det kommer för lite och för långsamt – medan det andra bröstet gör bebisen frustrerad för att det kommer för fort och för mycket. Varför, naturen, har jag en liten strilande skogsbäck på ena sidan och hela havet stormar på den andra sidan? Svara gärna på det, tack.

Den allra bästa och lugnaste amningen blir det när jag ammar från höger bröst, ”superbröstet”, när det bröstet är lite lagom halvfullt och inte jättespänt. Då verkar mjölken komma i en behaglig mängd och med ett lagom stort flöde för vår lille plutt.

Han är tung nu, förresten. I förrgår var vi på BVC för fyraårskontroll av storasyster. Jag passade på att väga lillen, nu en månad gammal. Han vägde drygt fem kilo! 5,2 för att vara exakt, men då var det med tröja, byxor och blöja på.

Jag nämnde mina problem med överproduktion för vår BVC-sköterska, men hon hade som vanligt inga råd att bidra med.

Vissa dagar på sistone har storebror, nu två, nästan bara ammat. Han vägrar frukost och middag och tycks bli mätt på bröstmjölken. Det är ju bra mat, så vad gäller hans egen hälsa är det säkert ok ett tag. På dagis äter han, såvitt jag förstår. Men det skulle kännas skönt för mig att få en break då och då. Storebror får gärna dra ned på amningen nu för min del. Här har jag skrivit mer om amning av två barn i olika åldrar, det som ibland kallas tandemamning.

Jag tar de tillfällen som ges att komma ut och sniffa på vårluften. Lillen sover somnar så gott i bärsjalen när vi är ute och går. Fast han har börjat bli mer vaken nu än för bara en vecka sedan. Han spejar intresserat på sin omgivning.

Vecka 6

Jag har fortsatt att kämpa med mina väldigt olika bröst.

För ett par dagar sedan försökte jag att byta bröst och barn helt, enligt ett av tipsen från hjälpmamman som jag talade med för en liten tid sedan. Alltså att lillen konstant ska få vänsterbröstet och ”amma upp” produktionen där och att storebror vid behov ska få högerbröstet. Allt för att få balans i mjölkproduktionen, så att vår bebis förhoppningsvis ska bli lugnare i magen.

Men det funkade inte alls, insåg jag mycket snart. Antagandet bakom detta tänkta ”system” med att ha bebis på vänster sida och tvååringen på höger var nog att en bebis ammar oftare och mer än ett tvåårigt storasyskon som springer omkring och leker och äter massor med vanlig mat.

Men så ser det inte ut hemma hos oss just nu. Storebror är visserligen väldigt aktiv. Men han är också en total bröstgalning just nu. Han ammar som en nyföding gånger två, känns det som. Han vill ha massor med gos och så är han väl överlycklig över att den kran med favoritdryck som var mer eller mindre stängd i nio månader (mjölken sinade snabbt när jag blev gravid) nu är vidöppen igen.

Han har åkt på någon förkylning eller influensa, också, som gör att han just nu är ännu mindre sugen än vanligt på vanlig fast föda. Födan ska vara flytande och komma ur brösten. Så storebror helammas i det närmaste just nu. Suck, måtte detta ge med sig snart.

Och han har bra sug, storebror. Ger jag honom det mjölkfyllda högerbröstet suger han för kung och fosterland och kan suga ut flera deciliter på bara några minuter, känns det som. Slurrrp! Och genom det driver han upp en ännu galnare mjölkproduktion på det bröstet. Så nej, den planen fick jag snabbt fimpa. Om storebror ska amma får han ta vänster sida, den som inte har galenpotential. Och det gör honom inget, han tackar glatt ja till det som erbjuds.

Att bara amma lillen från det ”lugna” bröstet på nätterna har gett viss utdelning. När jag är noga med att göra så på nätterna får vi morgnar och förmiddagar med en bebis som är betydligt lugnare i magen och sussar lugnare under sin förmiddagslur.

Storebror har börjat sova hela nätter utan att vakna, vilket är otroligt skönt. Det har blivit bättre för sömn för mig. De nätter det har funkat att amma liggande – det funkar mycket bättre nu! – har jag haft bebisen och mig i samma position hela natten, liggande mot varandra och med vänsterbröstet ständigt tillgängligt för servering.

Jag har gått tillbaka amning i intervallerna tre-ett, tre-ett, tre-ett dagtid. Det verkar funka rätt bra, jag tror att det börjar bli bättre.

Lillen är nu lite mer än en månad gammal. Han har fortsatt mycket gaser och stånkar på nätterna. Men det är faktiskt lite, lite, mindre nu, tycker jag.

Och denna vecka kom första bajslasset på länge som var helt gult! Jippie! Bebisbajset den senaste tiden har gått från skummigt och grönt till mossgrönt, gulgrönt, senapsgult – och så idag i princip helt gult. För en utomstående måste det te sig väldigt märkligt att man kan bli så glad av gult bebisbajs. Det luktar inte ett dugg vinäger, dessutom. Jag tror minsann att detta börjar ge sig nu, problemet med överproduktionen av mjölk. Hoppas.

Vecka 7-8

Oj, jag har inte hunnit skriva så flitigt på sistone. Det är nog lägre mjölkproduktionstakt på höger bröst nu, prisad vare blockamningen. Så nu har jag testat lite nya och modifierade varianter. För jag håller inte gärna på och trilskas med vänsterbröstet i onödan.

Hur jag än håller på, hur jag än gör, känns det svårare att amma från det bröstet. Mjölken rinner långsammare, bebisen blir lätt frustrerad, släpper taget, jag måste börja om… och så håller det ofta på. Detta trots att en tvååring alltså är där regelbundet och hjälper till att jobba upp mjölkmängden! På höger sida är det en helt annan melodi. Mjölken börjar rinna med en gång. Så länge bebisen inte sätter i halsen är allt enklare med amningen där.

För någon dryg vecka sedan gick jag från tre-ett till två-ett i mina försök att blockamma.

Nu har jag, sedan ett par dagar, ändrat till ett-ett bara för att se hur det går. Jag ammar nu bebisen varannan gång på vänster och varannan gång på höger. Storebrors förkylning har gått över och han ammar inte fullt så intensivt längre, gudskelov.

Det verkar gå bra, faktiskt! Jag ammar så mycket jag kan på vänsterbröstet nattetid och kör sedan vartannat bröst till lillen på dagen. Storebror får amma från vänsterbröstet när han kommer hem från förskolan.

Men det gäller att inte slarva, märker jag. Jag noterar direkt skillnad om jag har ”fuskat” med mina rutiner. De dagar som jag har varit jättenoga med att ge bebisen mycket av vänsterbröstet har bajset inom bara ett dygn blivit mer solgult och mindre grönt och explosivt. Och vår lille bebis har varit lugnare i magen.

Omvänt: När jag har ”fuskat” och kanske bara ammat från ”superbröstet” en hel natt för att det har känts lättast mitt i natten, då har bajset genast blivit grönare och mer vinägerluktande. Och lillen har sovit oroligare.

Hur mycket jag än kämpar märks verkligen stor skillnad mellan brösten fortfarande. Det tycks nästan omöjligt att jämna ut den skillnaden, detta måste handla om fysiologiska olikheter i brösten från start. Jag kan inte tänka mig annat.

Jag undrar för mig själv: Kan det vara så här det känns att kämpa med en låg bröstmjölksproduktion som inte riktigt vill öka trots att man gör precis allt man kan komma på?

Enda undantaget med lillen och vänsterbröstet är på natten om det bröstet råkar vara jättefullt. Då kan lillen klunka nöjt och fridfullt. Men de tillfällena är undantag. Enda skälet till att jag fortsätter att amma på det bröstet är för att parera den explosiva potentialen i det andra bröstet.

Med de äldre barnen fimpade jag helt vänsterbröstet efter några månader. De ville inte ha det och jag orkade inte envisas. Men då hade jag inte samma problem med överproduktion på den andra sidan.

Är det amningen av två barn samtidigt som har orsakat överproduktionen nu? Jag lät både nyfödd bebis och tvååring amma från höger bröst den första tiden. Kanske la jag då, ovetande, grunden till detta amningsstrul. Det sägs i litteraturen att om man ammar mycket och tätt de allra första dagarna lägger man rent fysiologiskt grunden för en hög mjölkproduktion senare. Man kickstartar det hormonsystem som är ansvarigt för mjölkbildningen. Det talas om att detta blir som ”en investering” inför resten av amningsperioden för den som vill amma. Här kanske jag investerade lite väl entusiastiskt, utan att veta om det.

Han är annars enkel att amma, vår bebis. Han gapar stort, till exempel. Jag har inte haft ett dugg ont av amningen, inte minsta antydan till sår eller liknande.

Nu när brösten inte är så konstant stinna längre, två månader efter födseln, är de också lite mer ostyriga. När jag sitter och ammar känner jag behov av stöd för det ammande bröstet. Ibland knölar jag in en handduk eller tröja under bröstet. Men ännu oftare sitter jag och håller i bröstet. Ammar jag på höger bröst håller jag bröstet på plats med min högerhand. Lite som ”hamburgergreppet”.

Det är kanske inte optimalt – det hade varit smidigare att inte behöva sitta och hålla i tutten. Men, vad fasiken, whatever works. Det här funkar.

Och bröst som är flexibla och gärna rymmer lite hit och dit är faktiskt döpraktiska att ha vid amning i bärsjal och bärsele. Jag behöver knappt hissa ner sjalen eller selen nu, när jag vill amma i dem. Jag bara hissar upp bröstet och låter det vila i upphissat läge i urringningen. Ibland håller jag i bröstet under hela amningen i sjalen eller selen. Ibland lyckas jag få till det hela så att jag slipper hålla.

Och, hoppsan – här tog visst ”amningsdagboken” slut! Jag skrev inget mer efter detta. Jag hade nog inte samma behov av att skriva längre.

Amningen vid två månader flöt på bra i stort sett. De äldre syskonen hade börjat vänja sig vid bebisen. Nätterna funkade lite bättre. Den ångest och den oro som jag hade känt de första veckorna hade börjat trubbas av i kanterna, ett tag senare försvann den helt.

Jag hoppas att du som har läst detta har haft någon behållning av den. Här är alla delarna: Del ett, del två, del tre, del fyra och så denna text, del fem.

Om du har orkat läsa ända hit och blivit inspirerad av amma i bärsjal-fotona och vill testa själv, spana in det här blogginlägget: Se hit! Så ammar du i bärsele och bärsjal.

Hej då!

Lästips:

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”