NÄR KROPPEN TRILSKAS. Här är ett inlägg om att ha reumatism och bära barn – och om att må bra i kroppen av att bära barnen i bärsjal och bärsele. Läs även mina bästa amningstips vid ryggont.

Jag delger i detta blogginlägg min egen berättelse om barnabärande och ont i kroppen. Och så blir det expertkommentarer från Mia Fernando, fysioterapeut och bloggare vid Bakingbabies. Senare i texten ges även konkreta bära barn-tips från Katarina Krieg, som driver butiken Knyt an.

Jag berättar allt detta ifall det kan vara till hjälp för någon annan med kroppslig värk och små barn som vill bäras. Det kan gå bättre än man vågar tro, det är väl mitt budskap.

Givetvis förstår jag att min berättelse om att bära barn i bärsjal och bärsele inte kan appliceras rakt av på andra med reumatisk sjukdom eller annan värk. Alla är vi individer, olika åkommor beter sig olika. Alla studsar inte ledigt omkring efter en födsel. Jag är också lindrigare drabbad än många. Men här är min story, i alla fall!

Det är sommar 2017. De senaste veckorna har jag varit stel och öm i ländryggen varje morgon. Igen. Det var ett tag sedan det kom så här varenda dag. Nacken är också stel och gör knak- och knasterljud. Smärtan och stelheten kommer och går i perioder, det är så det funkar med reumatisk värk.

Vilken tur, då, att det är lov så man får kånka runt på lite ungar! Jag ger mig ut och leker med barnen. Jag låter tvååringen ta en lunchtupplur i bärselen på mitt bröst.

Jag låter fyraåringen mysa en stund på min rygg i samma sele när vi traskar till en ny lekpark och han vill vila benen.

Efter ett par timmar är alltid det onda borta, så även idag. Nja, lite ömt kan det vara fortfarande. Men den jobbiga ryggsmärtan, den som får mig grinig och ledsen och ibland vresig, den är puts väck.

Det tar några timmar att ”veva igång” kroppen sådana här dagar. Bärande på barn i bärsjal eller bärsele snabbar på den processen och lägger till en rejäl portion smärtlindring som håller dagen ut.

Jag var i sena 20-årsåldern när jag började vakna med stel rygg varje morgon. Jag trodde att det var fel på min madrass, men madrassbyten hjälpte inte. Värken kom och gick.

Under samma period började jag att få upprepade ögoninflammationer. Flera ögonläkare nämnde ett samband mellan mina ögonbesvär och reumatiska diagnoser.

Några år efter 30 fick jag diagnosen spondartrit. Det är en benämning på flera olika typer av reumatiska åkommor som involverar ryggraden. Ett par läkare har varit mer specifika och sagt att jag har ankyloserande spondylit, eller Bechterews sjukdom.

Jag har en åkomma som periodvis ger mig smärta, inflammation och minskad rörlighet i muskler och leder. Jag känner av det i rygg, bäcken, höfter och axlar. När jag mådde som sämst, det var för cirka tio år sedan i samband med att jag fick min diagnos, hade jag ibland svårt att gå från jobbet till tunnelbanan efter arbetsdagens slut. Saaaakta gick det, för att det gjorde så ont i rumpa och höfter. Jag hade ständiga inflammationer i ögonen och i olika leder: Käkleder, en armbågsled, tåleder. Det kändes som om jag hade klippkort på kortisoninjektioner på reumatologen och på besök på ögonakuten.

Jag hade svårt att vrida huvudet åt sedan. Hela kroppen fick liksom följa med om jag vill titta till höger eller vänster. Somliga dagar kunde jag inte ta på mig min ryggsäck efter en dag på jobbet eftersom ena armen knappt gick att lyfta.

Gudskelov har jag inte mått så dåligt sedan dess. Detta var mitt första rejäla skov (period med intensiv sjukdomsaktivitet) och det värsta hittills.

Den värsta smärtan ebbade så sakteliga ut och jag började må bättre ”av mig själv”. Det är så skov funkar. Smärtan fanns kvar, men den var inte lika begränsande och intensiv och mina leder blev inte angripna stup i kvarten längre. Klippkortet på reumatologen återkallades.

Muskler i rygg och axlar fortsatte dock att ”jäklas” titt som tätt. Det gör de fortfarande. Hur mycket varierar, det kommer och går i perioder. Min åkomma gör mina muskler, har jag förstått det, extra känsliga för belastning. En stunds ensidig belastning som för andra kanske inte betyder ett smack, som att borra med en borrmaskin i fem minuter, kan ge mig skarp smärta i ryggen i flera dagar. Så pass att jag i värsta fall, under de dagarna, knappt klarar av att lyfta en stekpanna, än mindre lyfta och bära på ett barn i mina armar.

Jag har med tiden hittat mina livräddarknep i tillvaron. Min rygg mår avgjort bäst när jag står och jobbar vid datorn, till exempel. När jag började stå-jobba varje dag på min dåvarande arbetsplats var jag inte fullt så stel vid arbetsdagens slut. Jag växlar mellan höger och vänster hand när jag klickar på datorn. Jag låter sambon borra i väggar (tyvärr, jag som ju egentligen är den händiga av oss, numera pekar jag mest och ger order). Och så försöker jag att hålla igång på de sätt som kroppen mår bra av.

Under ett par år efter min diagnos och mitt plågsamma skov mådde jag rätt ok. Jag gick på vattengympa och gjorde dagliga stretchövningar. Sedan blev jag gravid.

Min kropp gillade att vara gravid. Det var som att reumatismen pausade då. Min läkare på reumatologmottagningen sa en gång att vissa patienter upplever en permanent förbättring i kroppen efter att ha fött barn. Det är bara att hoppas att det gäller mig också!

Att föda gick bra, också. De kallade in en erfaren narkosläkare när jag skulle få epiduralbedövning, det var det enda. Den som har min typ av sjukdom har en ryggrad som sakta men säkert bli stelare och mer ”förbenad”. Därför kan det tydligen vara en extra utmaning att få in en nål på rätt ställe.

Allt var bra med kroppen till några dagar efter födseln. Då fick jag otroligt ont i rygg och axlar – pang! Det gjorde så ont att jag vissa morgnar inte kunde lyfta vår bebis från sängen eller skötbordet. Ibland hade jag kanske klarat det om jag hade bitit ihop. Men eftersom det gjorde så ont blev jag rädd att tappa lillan.

Jag tror att kroppen protesterade så här högljutt av flera skäl. Dels det reumatiska, som sannolikt var en förvärrande faktor och multiplicerade påfrestningen på kroppen flera gånger om. Men jag tror också att kroppen helt enkelt var ovan, oavsett sjukdomsläge. Jag sysslade plötsligt med en helt ny typ av belastning, nämligen att konstant forsla runt drygt tre kilo bebis. Inte mycket, kan tyckas. Men hanterar man dessa tre extra kilon på ett sätt som belastar samma ovana muskler hela tiden utan särskilt mycket variation — ja, då kan det nog göra ont för fler än mig.

Jag hade några år tidigare träffat en tjej som var bärsjalsentusiast. Det var långt innan bärsjalar fanns i var och varannan babybutik. Hon påstod då med bestämdhet att många med ont i ryggen inte har ont av att bära barn i bärsjal. Att det tvärtom ofta är bra för ryggen. Jag var rätt skeptisk, då. Men nu, med en nyfödd bebis och en rygg som skrek av smärta, tänkte jag att jag skulle testa.

Det var skönt att bära bebisen i bärsjal! Oväntat skönt. Men så jättemycket bärande blev det ändå inte i början. Jag var fullt upptagen med annat, kändes det som. Som att försöka få till amningen (det gick inget vidare, jag har berättat om det här). Min sambo tog mycket av bebishanteringen, som att vagga ledsen bebis i famnen på kvällarna, för att jag hade ont. Det var fint och bra att han gjorde det. Samtidigt kände jag att jag gick miste om en del fysisk närhet till mitt barn och det gjorde mig ledsen.

Efter cirka sex veckor kom en vändning. Den avgörande faktorn var att jag kom igång med bärsjalen på allvar. Jag började bära bebisen i bärsjal varenda dag, ofta i timmar sammantaget. Jag hade nämligen börjat förstå att det enda sättet att få henne att sova dagtid, det var att ta ut henne på promenader i bärsjalen. Oj, vad hon sov där. Var nöjd hon var. Och vad mysigt det var att ha min lilla unge sovande på mig. När jag bar min nöjda bebis var det som om små rosa hjärtan rusade genom mig och gjorde mig hög på kärlek.

Men inte bara sinnet utan även kroppen mådde oerhört bra av bärandet. Det var en oerhört trevlig konsekvens som jag inte hade förutsett. Det var lite tufft att gå runt och bära barn de första dagarna. Ovana muskler hojtade och härjade. Men det var inte alls lika illa som jag hade trott att det kanske skulle bli, så jag fortsatte. Och jag märkte snabbt en avsevärd förbättring. Själva bärandet av bebis på mitt bröst verkade stärka min kropp på precis rätt ställen. Bärandet, upptäckte jag omgående, gav också ryggen och axlarna smärtlindring de dagar jag hade ont.

Det som jag hade upptäckt är det som jag beskrev inledningsvis och som funkar än idag: Har jag så i ont i ryggen att det är jobbigt, då är det enda rätta för mig att ge mig mig ut och bära barn i en timme eller två. Om tillfälle ges, alltså. Då brukar smärtan flyga sin kos.

Att bära i bärsjal eller bärsele framtill, på magen, funkar bäst för mig. Det är som om axlarna dras nedåt och bakåt då. Jag verkar få en bättre hållning. Det är som om jag automatiskt sträcker på mig när jag bär ett barn högt upp på bröstkorgen och tätt mot mig, som det blir med en välknuten bärsjal eller en bra bärsele med lagom åtdragna remmar.

Jag upplever att jag lättare får ont när jag puttar på barnvagn. Då får jag en sämre hållning, det känns inte lika bra, helt enkelt. Och jag får definitivt ont av att bära barnen i bara armarna en stund.

Jag har burit mycket på rygg också, i bärsjal och bärsele. Det är ett ypperligt sätt att få ett nöjt barn och kunna få något gjort samtidigt. Ett stort och tungt barn kan också bli lite otympligt att bära framtill.

Vi har använt bärselar av märkena Boba, Ergobaby, Beco och Tula men skippat det stora svenska varumärket eftersom de selarna inte var sköna för min rygg.

Allra skönast för ryggen när barnen lagt på sig några kilo har så kallade vävda bärsjalar varit. Det är bärsjalar som är förhållandevis stumma i tyget, inte så elastiska. Knyter man dem rätt och tajt sitter barnet som en smäck på en. Jag kan bära i timtal och tänker knappt ens på att jag bär, så bra blir avlastningen.

Nedan syns vår 2,5-åring i en vävd bärsjal, för ett par veckor sedan. Ibland när han inte har tid eller ro att sova fastän han behöver det söver jag honom så här – i bärsjalen, gungande mjukt fram och tillbaka. Nu är han förvisso en ganska nätt tvååring, men detta är inga problem alls. Jag kan längta efter att få ”sjala upp” vår tvååring när ryggen gör ont. Ibland gör det ont när jag knyter sjalen och gungar barnet, men det känns alltid bättre efteråt.

”Men stackars din rygg, gör det inte ont?” har jag hört ett antal gånger när jag burit barn på min mage. Det är oftast äldre kvinnor som frågar. Ofta i kön på Ica, faktiskt. Jag föreställer mig, i tanken, att dessa kvinnor haft tunga jobb och kanske ont av att kånka runt på sina barn — i en tid utan ergonomiska bärdon i butikerna.

”Nej, faktiskt inte!” brukar jag glatt svara. ”Jag har en reumatisk sjukdom, men det gör inte alls ont att bära. Kolla här vilket stadigt tyg detta är (räcker fram en bit sjaltyg). Detta tyg går flera varv om mig och sprider ut vikten över hela ryggen. Att bära så här gör min rygg jättegott, det är bästa sjukgymnastiken.”

Jag brukar ha – till synes uppriktigt – intresserade åhörare när jag kör denna förklaring, som ju är helt sann. Och så händer det inte sällan att frågeställarna säger ungefär: ”Så bra för dig! Tyvärr fanns inte sådana där saker när jag hade småbarn.”

Så bär du ditt barn i bärsjal eller bärsele och får kommentarer från en välmenande omgivning av typen ”Det där kan inte vara bra för din rygg” eller ”Det där kommer du aldrig att orka i längden”, hänvisa gärna till mig och denna text. För här har vi faktiskt en vars skruttiga rygg blir bättre av bärandet!

Men vänta nu: Hur var det? Gäller detta kanske bara mig? Eller kan detta ha någon relevans för andra också? Vad säger de som är mer kunniga än jag kring ergonomi, bärande och kroppen?

”Du är inte ensam om de här erfarenheterna enligt min erfarenhet”, säger Katarina Krieg, ägare till butiken Knyt an och utbildad bära barn-coach.

”Jag har pratat med ganska många människor som har problem med smärta i kroppen men som tycker att det har gått väldigt bra att bära i bärsjal eller i en ergonomisk bärsele”, säger Katarina Krieg.

Mia Fernando, fysioterapeut som driver bloggen Bakingbabies, säger så här:

”Din historia är på många sätt ganska typisk för personer med reumatisk sjukdom. Belastning går bra — så länge den fördelas jämnt över stora ytor och flera leder. Att bära barn i bärsele eller bärsjal gör just detta. Att bära barn med armkraft, däremot, tenderar att belasta enkelsidigt och hårt på vissa leder.”

Att röra på sig är viktigt generellt för reumatiker, säger Mia Fernando. Vid ankyloserande spondylit, det som ibland kallas Bechterew, är det extra viktigt att stärka bål- och höftmuskler, säger hon. Att bära i bärsjal och bärsele kan bidra till det.

”Den successivt och långsamt stegrade ökningen av belastning som barnabärande ofta innebär har för dig Lisen, tänker jag, inneburit ett slags hållnings- och uthållighetsträning som har slagit väldigt väl ut”, säger Mia Fernando och fortsätter:

”Jag skulle som fysioterapeut aldrig lättvindigt svänga mig med råd att alla med en viss diagnos eller smärta bör bära barn, mycket och ofta. Men jag kan heller inte kategoriskt avråda från det. Och för dem där ergonomin, hållningen och tekniken samspelar till det bästa kan bärandet till och med verka som en aktiv behandling. Som i ditt fall.”

Mia Fernando fortsätter:

”För dig har rörelsen med barn blivit en del av den dagliga smärtlindringen. Det gör mig glad att höra, i och med att jag vet att bärandet också kan innebära flera andra fördelar, både för barn och föräldrar.”

Det här att jag upplever bästa smärtlindringen när jag bär på magen, hur kan det hänga ihop?

”Mitt generella råd är ofta att hellre bära på ryggen än på magen när det gäller större barn och längre stunder. Det belastar bäckenbotten mindre. Jag tolkar din berättelse som att belastningen framtill på kroppen ger dig en bra träningseffekt för rygg- och rumpmusklerna. Och det behövs ofta vid din diagnos, ankyloserande spondylit.”

Att jag känner att jag får en bättre hållning när jag bär framtill och det gör mig gott, kan det ligga något i det?

”Ja, det tror jag. Ett av de långsiktiga besvären med din sjukdom är att man kan bli framåtfälld i hållningen med tiden. Att dagligen träna upprätt hållning, med belastning som i ditt fall, kan ha effekt på hållningen till det bättre. Även på längre sikt”, säger Mia Fernando.

Bära barn-experten Katarina Krieg, som tidigare också arbetat som fysioterapeut, presenterar slutligen några tips. Allt passar eller funkar självklart inte för alla, men vissa saker kan vara värda att testa – om det går!

Bära barnexpertens tips till dig som har smärta i kroppen och gärna vill bära i bärsjal eller bärsele:

1. Bär barnet upprätt, mage mot mage, tätt mot dig och högt upp på din mage. Du bör gärna kunna nå att pussa hjässan på barnet. Barnet ska sitta i så kallad ”grodposition”. Du kan titta på Knyt ans webbsida för instruktioner. Den beskrivna bärställningen är ergonomisk för barnet, men gör också att barnet blir lättare att bära.

2. Testa dig fram. Olika bärselar kan sitta olika bra på olika kroppar. En bärsjal kan man behöva knyta några gånger innan man får det bekvämt och lagom tajt. Har du både en bärsjal och en bärsele, variera. Kanske upptäcker du att det ena alternativet är bekvämare än det andra, kanske är variationen i sig skön. Vad som känns skönast kan också ändra sig efter hand, när barnet blir större.

3. Under graviditeten försvagas magmuskler och rumpmuskler och du får en annorlunda hållning. Därför är det bra att träna upp dem efteråt. Det finns mycket man kan läsa på nätet om det (till exempel här på Bakingbabies /Lisens anm). Börja lugnt! Uppsök gärna en fysioterapeut om du har stora problem. När du bär, börja gärna med kortare stunder och öka lite för varje dag.

4. Kom ihåg att bärandet blir lättare när musklerna har vant sig!

5. Man kan stödja huvudet på barnet med en hand om man vill, när man bär i bärsjal. Men — man ska inte känna att man hela tiden måste ha en hand om barnet i bärsjalen för att barnet annars hotar att trilla ut eller sjunka ner som en ostbåge. Då har man knutit för löst. Och då behöver man spänna åt tyget. Då blir bärandepositionen säkrare — ett hopsjunket barn som har sin haka pressad mot sin egen bröstkorg kan få svårt att andas. Men med en tajtare knytning blir det också skönare för bärarens rygg!

Läs gärna också denna text som jag har skrivit: Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning.

Ps. Den senaste veckan, efter att jag skrev denna text, har jag börjat få ont i ett knä igen. Det var några år sedan sist knät gav sig till känna, säkert sex-sju år. Att kånka på tunga barn med ett ont knä är inte det skönaste och görs i nödfall. Detta påminner mig om att jag har varit lindrigare drabbad än väldigt många andra reumatiker, under dessa småbarnsår. Jag gör stretchövningar och hoppas på snar bättring!

Mer på babybaby.se om att bära i bärsjal och bärsele:

Skippa barnvagnen på semestern! 19 smarta tips inför resan med bärsjal eller bärsele

11 bästa skälen att bära ditt barn på ryggen i bärsele och bärsjal

20 skäl att bära en nyfödd

Våga sjala redan på BB!

Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips

Bildextra: Bära bebis i många minusgrader

17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)

Bildserie: Träna med bebis på magen!

Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)

Video: Flytta sovande barn från mage till rygg i bärsele (4 min)

Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)

Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)

Att läka amningssorg genom att bära barn

Bildbomb: Barn i bärsjal
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?