TANDEMAMNING. Eller syskonamning. Så kallas det när en person ammar fler än ett barn – och dessa barn är i olika åldrar.

Jag började tandemamma direkt efter vårt tredje barns födsel. Här ska jag berätta hur det har varit för mig och varför jag har ammat bebis plus ett äldre syskon. På slutet blir det några tips också!

När jag blev gravid med nummer tre ammade tvåan fortfarande. Han var då ett och ett halvt år gammal (det är han som ligger inklämd i mitten på bilden ovan). Han ammade vid det laget några gånger på dagen och kanske ett par gånger på natten, jag minns inte riktigt.

Amningen för ett så pass ”stort” barn står i allmänhet inte för någon större del av näringsintaget. Vårt barn åt som en häst av allt möjligt. Amningen var mer mys och trygghet och lite extra strössel på det dagliga goset, om man säger så.

Varför tandemamma?

Amningen var – och är – för oss en möjlighet att få en stunds ro, ett sätt att återknyta till varandra efter en lång dag med jobb och förskola, en effektiv metod för nattning och tröst. Ett idiotsäkert sätt att lugna ned ett barnasinne (och kanske även ett föräldrasinne) som håller på att gå i spinn av trötthet.

Vårt mellanbarn, som när jag blev gravid på nytt alltså var 1,5 år gammal, hade aldrig gillat napp. Han hade aldrig haft snutte eller liknande. Kanske var det därför han har fortsatt att gilla amningen så mycket. Eller så är det tvärtom. Bröstet minskade behovet att så kallade övergångsobjekt i form av nappar, gosedjur eller snutte. Jag vet inte.

Att amma som gravid

Varför fortsätta amma trots ny graviditet? För min del fanns ingen stark motivation att sluta, det är det enkla svaret. Jag misstänkte att ett amningsavslut skulle leda till gråt och förtvivlan. Det hade jag ingen lust eller ork att utsätta barnet, familjen och mig själv för. Hade amningen känts olidlig hade jag gjort något. Men den var inte olidlig och därför var jag inte så motiverad.

Dock var det inte så himla mysigt att amma som gravid alla gånger. Bröstvårtorna ömmade mycket i början och därefter i omgångar under första halvan av graviditeten.

Några gånger under de nio månaderna bad jag en tyst inre bön om att vår 1,5-åring skulle avvänja sig själv. Jag var så trött. Jag ville sova i fred. Kroppen ömmade. Och jag kunde vissa nätter känna ett obehag vid amning som var något mer än bara ömma bröstvårtor. Han kanske skulle tröttna, tänkte jag, efter att mjölken i princip tagit slut? Den gjorde den nämligen rätt tidigt. Den första mjölkminskningen märkte jag redan efter några veckor. Vid vecka 20 kändes det som att det inte var mycket kvar.

Men nej, vårt barn tröttnade inte. Han ammade glatt på, om än med glesare intervaller med tiden. Han snuttade i några minuter åt gången – och så var det bra med det. Nattetid ammade han i regel max en gång. Allt oftare sov han hela natten utan avbrott.

Ytterligare några saker fick mig att fortsätta att amma under hela graviditeten, förutom det faktum att jag tycker om att amma:

• Jag hade läst på om amning vid graviditet. Jag visste att man kan känna aversion mot amningen, det vill säga ett fysiskt och psykiskt obehag när barnet suger. Det kan kännas så starkt att man vill putta bort det ammande barnet. Att jag visste att detta är normalt och vanligt gjorde obehaget lättare att hantera när det dök upp.
• Ömheten i bröstvårtorna och nästan alla obehagskänslor försvann någonstans mitt i graviditeten.
• Jag visste också, efter att ha läst på, att det i normalfallet inte finns risker med att amma under graviditet. Jag visste att amning av syskon inte inte innebär att det större barnet ”tar” bebisens mjölk, som man annars lätt kan tro. Modersmjölk finns inte i förutbestämd mängd utan bildas utifrån efterfrågan. Är efterfrågan stor kommer produktionen av mjölk också att bli stor. Det är därför som det går att helamma tvillingar, till exempel.

• Jag visste att inget var hugget i sten. Skulle jag komma på att jag inte ville fortsätta amma den blivande tvååringen fanns faktiskt möjligheten att ta det beslutet senare. Även efter att bebisen hade fötts. Vill man inte så vill man inte, man måste få sätta gränser för sig själv också. Det får en 1,5-åring tyvärr finna sig i även om det kan bli jobbigt ett tag.
• Jag hade läst på om tandemamning och visste att många föräldrar uppskattar att amma två även om starten kan vara tuff. Jag gick också med i en grupp på Facebook för föräldrar som tandemammar. Att läsa inlägg där gjorde att jag hade lite koll på vad som var att vänta. Jag visste att det fanns ett helt nätverk därute att fråga om råd vid behov. Det kändes tryggt.
• Jag hade också läst att föräldrar tycker att tandemamning varit positivt för det äldre syskonet. Att det blivit mindre syskonavundsjuka än det sannolikt annars hade blivit.

• Jag har för det mesta kunnat amma på natten, i liggande ställning, utan att det stört mig så mycket. Jag har oftast lätt att somna om, vilket är en välsignelse i småbarnslivet. Sövande påslag av amningshormoner hjälper förstås till. Ibland sover barnen på mig, som ovan, men ofta får jag i alla fall ett antal timmar per natt då jag får sträcka ut mig i full frihet. Att veta att jag kan sova någorlunda gott trots mycket amning och barn som stundtals har mig som kudde (även om också jag såklart är sliten som sjutton på morgnarna ibland) kändes som en trygghet inför scenariot att ibland behöva amma två nattetid. Vi har för övrigt samsovit med alla barnen i en jättesäng, så här ser den ut. Jag vet att det finns tandem-ammare vars äldre barn enbart ammar dagtid och nattetid sover i sin egen säng. Men så har det inte blivit hemma hos oss och jag förväntade mig nog inte att det skulle bli så, heller.

Hur blev det, då?

Ja, om någon under de första veckorna efter födseln hade frågat mig ”Men varför i allsin dar ammar du två barn?” hade jag nog svarat: ”Mycket bra fråga, den ställer jag mig också just nu.”

Min sambo var införstådd och har hela tiden stöttat mig i mina tankar på tandemamning, men även han kände sig nog lite skeptisk till upplägget de första veckorna. Jag märkte det på honom, även om han inte sa så mycket och hela tiden fortsatte att stötta mig.

Det som var jobbigast i början var att storebror började amma som en nyfödd bebis igen. Nästintill, i alla fall. Det kändes stundtals som om jag hade två bebisar vid mitt bröst, den ena såg bara plötsligt groteskt stor ut jämfört med den andra.

Jag hade läst att det större barnet antagligen skulle komma att få förnyad aptit på amningen, men att det skulle bli av denna omfattning var varken jag eller sambon förberedda på.

Jag minns ansiktsuttrycket på storebror dag tre när den vita, mogna, mjölken precis hade runnit till och han märkte detta. Han gjorde stora ögon, avbröt sig med ett lyckligt ”Nam!” och attackerade sedan bröstet igen. Det dröjde sedan veckor innan han kom därifrån. Så kändes det i alla fall. Det gick så långt att storebror började bajsa gult amningsbajs igen, sådant där rinnigt bajs som ammade nyfödda har och som luktar typ popcorn.

Det hade knappt kommit en droppe på nio månader och nu var kranen med favoritdrycken vidöppen igen. Jisses vad storebror ammade under kanske tre veckor. Det var säkert inte bara mjölken som ledde till det, utan hela situationen. Tillvaron här hemma var ju drastiskt förändrad i och med lillebrors ankomst medan tryggheten i form av bröstet och amningen var oförändrad.

Under storebrors veckor med galet ammande blev det inte mycket fast föda i magen utöver luncherna på förskolan. Några dagar var han hemma och förkyld och då var det i princip helamning som gällde, trots att vi självklart erbjöd familjens mat som vanligt. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att storebror växte ett par centimeter under dessa veckor. Han ökade säkert ett par kilo i vikt också. Man kände att han blev mer robust i armar och ben. Kinderna var rosiga och han hade tonvis med energi att springa omkring och leka mellan varven. Så någon näringsmässig nöd gick det inte på storebror där i början – om någon skulle undra. Men hans mamma var trött. Så trött.

Storebror började också vakna oftare på natten igen, för att amma. Jag som hade börjat hoppas lite på att han hade vant sig av med det.

Nog för att jag har lätt att somna om. Men det förutsätter att jag aldrig kommer upp i full vakenhet, för då blir det genast svårare. Och full vakenhet blir det när en nyfödd bebis och en tvååring vrålar i stereo mitt i natten för att jag inte riktigt får till amningsställningen med båda i mörkret. Min sambo fick hjälpa mig att hålla kvar bebisen vid bröstet någon gång medan jag låg ner så att jag kunde amma båda barnens till sömns igen utan att bebisen halkade av. Puh! Tack och lov var det bara SÅ illa vid några enstaka tillfällen. Och det hade lugnat ned sig avsevärt efter någon månad eller två. Storebror började då återigen sova utan särskilt många avbrott. Efter två-tre månader sov han för det mesta nätterna igenom igen. Han har, med periodvisa små undantag, sovit som en kung alltsedan dess (han är drygt fyra nu och sussar fortfarande kungligt).

En annan grej som var omysig med att att amma två barn inledningsvis var att det verkade kunna ge mig ångestpåslag. Den första tiden efter en födsel är en skör tid för de flesta och att ha tendenser till ångest, vilket jag har haft i livet, kan säkert göra en lite extra skör. Vilken roll hormoner spelar vet jag inte, men jag kan konstatera att samtidig amning av två i kombination med trötthet och en känsla av att sitta fastnaglad hemma med två sugproppar ibland fick det att riktigt krypa under huden på mig. Det kändes inte alls lika farligt när jag ammade ett barn åt gången.

Andra dagar där i början tyckte jag att amningen av våra två små barn var som balsam för själen, ett gosigt och fluffigt täcke över en hudlös och känslig tillvaro. Amningen fick inte bara barnen rofyllda – utan mig också. Det var verkligen en blandad kortlek vad gäller känslorna den allra första tiden.

Jag har skrivit om denna tid i en personlig ”amningsdagbok”, titta här till exempel.

Hur det blev med tiden

Syskonamningen var ömsom påfrestande och ömsom mysig i cirka två månader. Efter det har den mest bara varit mysig. Amningen efter de två månaderna har med råge vägt upp allt det jobbiga dessförinnan.

Att syskonamningen efter ett par månader övergick till att bli en övervägande positiv erfarenhet berodde nog på 1) att ångesten försvann, 2) att amningen av lillebror flöt på bra samt 3) att storebror övergick till mera ”normala” amningsintervaller.

När allt det var på plats upptäckte jag allt mer av de härliga saker som syskonammande föräldrar hade vittnat om i grupper på nätet. Som det där med med syskonavundsjuka.

Begynnande svartsjukebråk i början kunde snabbt avstyras när storebror fick vara med i gemenskapen vid bröstet. Jag kan omöjligt veta hur det hade varit utan amningen, kanske hade det räckt lika gott med en varm kram om amning inte hade erbjudits. Men jag kan bara konstatera att amning i vår familj har en magisk inverkan på barn som är trötta, vrånga, svartsjuka och arga.

Det har knappt varit något kiv alls vid bröstet. Det har hänt att storebror har försökt mota bort lillebror (”Dela med mig till den där lille? Nej tack!”) men de gångerna är lätträknade.

Min sambo tycker att det är utmärkt att vi har något som gör barnen nöjda och lyckliga och får dem att somna lätt. Vi har en sexåring också, vad tycker hon? Hon ammades bara i några månader. Ja, för det mesta tycker hon inte så mycket alls. Ibland skrattar hon åt brorsorna och deras bröstkärlek. Har hon någon invändning är det väl att bröderna stundtals lägger rabarber på hennes mamma, det vill säga mig, lite väl mycket. Alla tre vill somna med mig i vår storsäng varje kväll (storasyster lyfts över till egen säng när hon somnat) och då kan hon tycka att hon får för lite gos när bröderna vill amma. Men eftersom de små i regel snabbt somnar av amningen brukar storasyster hinna få kramar och godnattsaga, hon också.

Nedan kommer lite mer läsning i ämnet för den som är intresserad. Jag fattar att detta inte passar alla. Men är du lite nyfiken finns här alltså chans att läsa på lite grann och bilda dig en uppfattning.

Tips om tandemamning/syskonamning

Här kommer några tips och upplysningar från egen horisont till dig som kommer att tandemamma, eller tror att du kommer att göra det:

• Bröstmjölken bildas utifrån efterfrågan. Du behöver inte vara rädd för att det stora barnet ”tar” mjölken för den lille/lilla. Du behöver inte heller vara rädd att råmjölken, den mjölk som kommer de första dagarna, tar slut. Och har du båda på varsitt bröst när båda ammar samtidigt är det ju ingen som helst fara att någon snor åt sig av den andres mjölk.
• Det kan vara väldigt skönt att ha ett större barn till hjälp när mjölkstas slår till de första dagarna och brösten känns som bomber, vilket inte är ovanligt. Eller om man råkar på mjölkstockning. Eller när brösten känns sprängfyllda i största allmänhet. Det större barnet kan hjälpa till att lätta på trycket om den lille/lilla ligger och sover eller helt enkelt inte är sugen på amning just då.
• Om man vill kan man tilldela varje barn ett bröst. Alltså att det ena barnet genomgående får vänster bröst och det andra barnet får höger. Eller så kan man växla bröst som man känner för det, man får testa sig fram och se vad som funkar. Själv gav jag nästan uteslutande höger bröst åt bebisen i början. Höger bröst är det med mest fart i och det brukar bli mer mjölk där, så jag tänkte att det var bra för den lille. Men med facit i hand skulle jag nog ha växlat mer. Eftersom bebisen ammade jämförelsevis väldigt stora mängder och det bröstet var väldigt lättriggat fick jag efter några veckor en galet hög mjölkproduktion på den sidan. Och överproduktion är inte alltid så positivt, det kan ge bebisen körig mage med mera. Jag har skrivit om överproduktion och hur jag fick bukt med den bland annat här, här och här.

• Det kan vara asjobbigt i början och man önskar att man aldrig slagit in på denna väg. Jag svor inombords några gånger och undrade hur i allsin dar jag hade tänkt mig att detta skulle funka. Men det blir bättre. Och blir det inte bättre är valet ens eget: Sluta nattamma det stora barnet, dra ned på amningen eller sluta helt. Man måste må bra som förälder också och få lov att värna sina kroppsliga och psykiska gränser. Jag är för egen del jätteglad att vi valde som vi gjorde och att vi har fortsatt att amma!

Mer läsning:

Sagogrynets blogg: Tandemamning och amning under graviditet.

Breastfeeding USA: Tandem Breastfeeding.

Kellymom: Breastfeeding During Pregnancy and Tandem Nursing: The Official FAQ.

På Facebook finns stödgrupper också. Jag är med i två, ”Pregnant and/or Tandem Breastfeeders” samt ”La Leche League – Tandem Nursing”.

Mer från denna blogg om att amma barn bortom bebistiden:

Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”