BABYPOTTNING. Vår bebis, vårt fjärde barn, är lite drygt två månader gammal nu. Han har blivit mycket stadigare i nacken på sistone.

Sedan några dagar tillbaka sätter vi honom på pottan dagligen. Det funkade vid första försöket. Det kom kiss med en gång! Vi håller bebisen som på bilderna här. Mina händer ger stöd för kropp och nacke. I princip varenda gång kommer kiss. Nyss, efter en tupplur, kom en rejäl bajsladdning.

Så skönt att få allt det rinniga bajset i pottan istället för i blöjan! Det där hade kunnat bli en riktig ”ryggbajs” annars. I värsta fall om en timme istället, när vi ska vara ute på stan.

Jag vill verkligen slå ett slag för detta med att ”potta” bebisen. Babypottning eller EC (elimination communication) brukar det kallas.

Om du är nyfiken på att prova, ge det några försök. Funkar det inte nu, testa lite senare – när det passar för er. Det är inte svårt. Största chansen till kiss eller bajs i pottan är efter amning/flaskmatning eller efter sömn. Då brukar bebisar vilja lätta på trycket.

Vi kör alltså ”pottning” efter mat och sömn – om det funkar rent praktiskt – eller när det ändå var dags att byta blöja. När jag tar av den gamla blöjan passar jag på att se om det kommer något i pottan. Kommer det så kommer det. Ingen press ska det vara.

Vår bebis har nästan alltid skitkul (förlåt den dåliga ordvitsen) på pottan. Vi snackar, han kollar på tvättmaskinen som är igång. Så här glad är han ofta!

Vill han inte vara på pottan signalerar han det tydligt. Då gör vi något annat istället.

Du kan ha blöjor som vanligt på barnet övrig tid. Det har vi, vanliga engångsblöjor. Ibland kan vi använda samma samma engångsblöja i många timmar i sträck eftersom besöken på pottan gör att den får vara torr längre än den annars hade varit.

Man kan hålla på med babypottning precis så mycket eller lite och ofta eller sällan man vill. Man kan erbjuda möjlighet till att kissa och bajsa i potta/toa/badkar/handfat/buske många gånger dagligen – eller då och då, när andan faller på.

Man kan notera att barnet verkar kiss- eller bajsnödigt och då erbjuda toabesök. Som när barnet verkar ha gaser eller om barnet vrider sig och verkar oroligt vid amning. Då kan det vara kiss, bajs eller en prutt som trycker på. Eller så kan man ”potta” mestadels vid rutintillfällen, som vi gör just nu i vår familj. Det finns ingen lägstanivå man måste uppnå för att kunna använda eller testa detta i vardagen.

Det som känns väldigt tilltalande för oss med att göra så här är möjligheten att tidigt (tja, relativt sett i vår del av världen, i alla fall) få ett blöjfritt barn. Det funkade med vårt tredje barn. Så jag hoppas att det ska bli likadant denna gång.

Med tredje barnet började vi med pottan tidigt och ett par månader efter ettårsdagen var han helt blöjfri dagtid. Något halvår senare fimpade vi nattblöjan helt. Det var aldrig någon press. Barnet gillade sina pott-sittningar och alla kisspauser i buskar och snår.

Det finns förstås inga garantier. Och alla barn är olika. Vi har ett äldre barn i familjen som ofta kissar på sig och som kissar i sängen. Så jag vet att barn är individer. Men jag tänker i alla fall hoppas på att tidiga pottbesök möjliggör att relativt tidigt bli av med blöjorna även med denna bebis. Det kommer i så fall att bespara oss mycket tid och många blöjinköp.

Jag kommer att skriva mer i det här ämnet framöver, bland annat om hur man kan komma igång att ”potta” sin bebis. Ett barn som ännu är för litet för en potta kan man hålla i knävecken, med ens egen kropp som stöd, över toan eller badkaret, till exempel. Så har vi gjort med våra yngsta i början. Och så gör jag när jag är ute på språng – håller bebisen i knävecken över en toalett.

Jag rekommenderar varmt Ulrika Casselbrants bok Bebis på pottan. Jag har haft stor glädje av den, både vad gäller småbebisar och vad gäller potträning av ett lite större barn.