BÄRA BARN. HUR LÄNGE KAN JAG BÄRA?
”Hur länge ska du bära på honom, då?” Den frågan fick jag i förbifarten idag av en förälder när jag, med ettåringen i bärsele på magen, lämnade min förstaklassare på skolan.
”Tills han blir 18!” ropade jag åt den andra föräldern, som ångade uppför en trappa medan jag klev in i hissen.
Det var inget elakt svar – och ingen elakt ställd fråga, heller. Men nog sticker vi ut lite grann, lillen och jag. Jag ser få andra föräldrar på skolan med ett mindre syskon som hänger med i bärsjal eller bärsele.
Möjligen råkade den andra föräldern även skymta ett bröst som stack ut lite under selen. Lillen hade sekunderna innan ammat och jag hade inte hunnit stoppa in bröstet igen. Det är ju också något som inte tillhör de vanliga vyerna i morgonrusningen.
På vägen hem funderade jag på hur länge jag faktiskt kommer att bära på lillen i bärsjal eller bärsele.
Och det hänger väl ihop med orsakerna till att jag gillar bärandet så mycket jämfört med vagn, i synnerhet när barnen är så små som denne lille är.
Jag bär på barnet för att jag tycker att sjal/sele här mitt i stan är det ultimata transportmedlet, för att det är bra för min rygg, för att lillen sover gott där och för att han trivs där.
Barnet går sedan ett par månader och vill gärna ner på marken och gå så fort tillfälle ges. Men ofta (ja, ni vet hur det är) har man bråttom och den där lilla personen är inte så snabb och tar verkligen inte den rakaste vägen. När andra hivar ner barnet i vagnen hivar jag upp barnet i selen eller sjalen. Så, ungefär.
Lillen åker vagn med sin pappa då och då och tycker det är skoj en stund, men jag tycker att det är smidigast att bära och barnet har absolut inga invändningar.
Och så vet man alltid var man har honom, lillen. Han sitter där han sitter! Inte så dumt när man är trött och glömsk fyrbarnsförälder.
Från denna sommar och framåt kan jag dock se att det kommer att bli mindre bärande på dagarna – eller i alla fall bärande under kortare och mer upphackade stunder än nu. Upp i sjalen eller selen kommer barnet vilja när det är dags att vila benen, dags att bege oss någonstans, sovdags eller mysdags. Utöver det kommer han vilja vara på marken och upptäcka världen.
Barnet kan också komma att bli buret i sjal eller sele när det är svårt för honom att varva ner och somna, när han känner sig eländig vid sjukdom och så vidare.
En bra bärsele i rätt storlek är guld värd när barnet blir över året, tycker jag. Det finns selar för barn som är en bit över året och ännu äldre. Med sele är det noll krångel vid upprepade upp-och-ner, upp-och-ner. Och så är det enkelt att slänga upp barnet på ryggen i selen, till exempel så här. Eller så här.
Så hur länge ska jag bära honom, då?
Ja – det beror väl på vad barnet själv vill.
Och så beror det på min kropp fortsätter att palla. Jag har en reumatisk sjukdom i ryggen och hittills har barnabärandet bara varit bra för mig. Men kan ju inte vara helt säker på hur kroppen kommer att uppföra sig framöver.
Jag tänker på det äldsta barnet i familjen, på hur länge jag bar henne. Det ger mig kanske en fingervisning. Äldsta barnet är åtta år och skulle nog fortfarande vilja sitta i sjal eller sele på min rygg ibland om hon fick, bara för att det är gosigt. Som en jättelång kram utan avbrott – och med utsikt.
Hon pratar ibland med saknad i rösten om hur mysigt det var att sitta och snusa mig i nacken i sjalen. Och att hon är avundsjuk på bebisen som får. Men det går inte längre. Hennes ben är jättelånga och sticker ut överallt. Hon är tung. Om jag verkligen tog mig tid att knyta ordentligt och valde en riktigt rejäl och lång sjal skulle det säkert gå att ha henne på ryggen en stund. Men det är inte så praktiskt.
Sista gången jag bar henne i sjal var nog i förskoleklass, tror jag. Då var hon sex år. Hon var trött, arg, ledsen och less en morgon och ville absolut inte gå till skolan. Till slut fick jag lov att ta henne till skolan – men bara om hon fick åka i bärsjalen. Jag knöt upp henne på min rygg och så gick vi de cirka 300 meterna till skolan.
Allt argt och ledset bara smälte bort när barnet vilade sin kind mot min rygg. När vi kom till skolan sken hon som en sol. Tänk. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på att det var sista gången jag bar henne i sjal. Men, var sak har sin tid. Jag gläds åt att se mitt barn växa.
Dotterns småbrorsor på sex och fyra år vill också gärna bli burna, men det sker sällan. De vill inte bäras några längre stunder – det är ungefär som när ett barn hoppar upp på en förälders axlar men vill ner efter ett tag. Men de tycker att det är dökul och dömysigt de sällsynta tillfällen då jag bär dem på ryggen, i selen. Men sexåringen börjar bli väldigt tung och ja – det blir överlag sällan tillfälle.
När jag väl är bebis-fri, alltså när den lille till exempel springer runt med sin pappa och jag i teorin skulle kunna bära något av de lite äldre barnen en stund – ja, då är det sällan läge. Då har de större barnen fullt upp med att klättra i träd, leka med kompisar eller gräva ner sig själva i en sandlåda. Som det ska vara.
Ja, i fem år till kånkar jag kanske runt på dig, lillen. Inte på min mage hela tiden, för det blir jobbigare när du blir större, men på min rygg. Med allt längre och mer oregelbundna intervaller allteftersom du växer och får nya önskemål. Hoppas kan jag ju, i alla fall!
Läs också:
Skippa barnvagnen på semestern – 19 smarta tips inför resan med bärsjal eller bärsele
Bildserie (NY): Knyta trikåsjal
Bära större bebis – kul, mysigt och praktiskt!
11 bästa skälen att bära ditt barn på ryggen i bärsele eller bärsjal
Jag har mest fått kommentaren: hon kommer ALDRIG lära sig gå om du ska hålla på att bära sådär. Stora gick när hon var 10,5 månader. Lillis var 15 månader.
Dem kommet ALDRIG lära sig gå en längre sträcka om du bär dem/har dem i vagn såhär länge!!! När stora började skolan bar det två terminer vi hade 2,5km att gå. Enkelväg. Så 5km till och från skolan plus spring och lek i skolan och på fritids. Jag tror hon gnällde tre gånger!!!! Och alla som gnällt på mig för att barnen burits länge och sitter i vagn länge har bil dem stuvar in trötta barn i. Vi har ingen bil. Vi har manduca och vagn. Även stora barn blir trötta i benen. Stora älskar att gosa ner sig i syskonvagnen när vi ska på långpromenad eller nattningspromenad. Och fördelen med vagnen/selen mot bilen är ju även att barnet kan hoppa ur och gå/springa/hoppa/etc mär dem vill. Det går inte om man sitter fastspänd i en bil!
Ja, de lär sig tydligen gå snabbare om de får sitta i vagn! ???
Wow, jag är imponerad över sträckorna som ni har gått dagligen. Här hade det nog gnällts lite mer, haha! I alla fall från ett av barnen, som tycker att det är jättetråkigt att få.
Tack så mycket för din kommentar, roligt att läsa! /Lisen
Att folk ska lägga sig i så förbannat mycket! Så länge du och barnet mår bra så spelar det väl inte andra någon roll. Jag är så trött på att få frågan ”är det en tjej eller kille?” bara för att vi inte alltid klär henne i rosa. Var nära att säga till en gubbe, ”svara nu tant” till mitt barn.
Ja, jag fattar inte heller riktigt ?. Är det en fråga ställd utifrån uppriktig nyfikenhet – fine. Men de här i någon mån dömande frågorna som bara maskerar sig som frågor (dvs frågeställaren är inte intresserad av svaret), de är tröttsamma.
Tack för jätte bra sida! Jag tänkte ut och vandra i vår och sommar med min nu 8 månaders, och undrar om du vet ungefär hur länge dom kan sitta i sele på en dag? Tänker att man absolut tar ut honom varje timme så han får sträcka på sig och så.. tack snälla!
Hej! Tack för din uppskattning :). Jag vet faktiskt inte svaret på din fråga. Sitta i selen tills barnet visar att han/hon behöver en paus, kanske? Fråga gärna i gruppen Bärsjalar! på Facebook, jag vet flera där som visat bilder på hur de vandrat med barn i bärsele och bärsjal! Roligt det låter med vandring med en liten, önskar er en riktigt fin vandring!
Med vänliga hälsningar,
Lisen