AMNINGSBERÄTTELSE, MED VIDEO. Här är en berättelse om amning efter ett kejsarsnitt, eller kejsarfödsel som det också kallas. Vill du läsa fler amningsberättelser från nu och då, klicka här.

Se också: Lista: Bra amningspositioner efter kejsarsnitt  

Den som berättar om sina upplevelser i detta blogginlägg är Emelie Östergren, som har fött ett barn med kejsarsnitt och som nu väntar sitt andra barn.

Emelie Östergrens amningsberättelse

”När jag var gravid hade jag föreställningen, som ganska många har, att det är tur eller otur som avgör om amningen fungerar. Funkar det vill jag gärna amma, tänkte jag. Sen hade jag inte tänkt så mycket på vad amning skulle kunna betyda.

Jag fick råd från barnmorskan att jag skulle läsa på så mycket jag kunde om amning. Jag fick en broschyr från Amningshjälpen som heter Sugen på livet och läste den.

Sedan när jag kom till förlossningen inför snittet hade vi pratat med dem som skulle vara med. Jag sa att jag gärna ville amma och jag gärna tog emot hjälp. Och vi fick en jättefin barnmorska som stöttade oss väldigt fint.

Redan på operationsbordet när bebisen just hade kommit ut fick jag hjälp att börja amma. Jag tål inte morfin så bra och var hängig, dåsig och dålig. Jag hade svårt att ha styrsel i händerna, så jag behövde handfast hjälp. Barnmorskan instruerade framför allt min man att stötta mig och bebisen. Det är min mans och barnmorskans händer som syns på videon här. Barnmorskan var väldigt lyhörd. Hon frågade om lov varje gång hon ville göra något.

Det var svårt för bebisen att få ett bra tag om bröstet i den ställningen på operationsbordet där han låg rakt upp och ner på mig. Men det blev ändå ett slags tidig stimulans av bröstet och det var bra, tror jag.

Vår bebis fick ligga på mitt bröst hela tiden de sydde och därefter när de rullade upp mig till uppvaket och BB.

På BB/uppvaket var de ganska snabba att se till att det blev ett nytt amningstillfälle. Då förstod jag inte riktigt vidden av hur mycket man kan gynna amningen av att få till den så tidigt. Så det var bra att de var angelägna om att hjälpa oss att amma igen, för jag hade nog inte insisterat på det själv. Jag hade inte ont, men var klen, mådde illa och var väldigt trött.

Vid detta amningstillfälle satt jag mer upprätt. Brösten kändes svullna och jag, med hjälp av min man, fick klämma lite på bröstvårtan för att forma bröstet så att bebisen skulle få bättre tag.

En barnmorska och en sjuksköterska hjälpte oss. I första hand stöttade de mig att hålla barnet, i andra hand min man att hålla och hjälpa mig. Jag hade svårt att hjälpa till med händerna och det var krångligt med slangarna i handen. Till nästa gång kommer jag be personal att tejpa fast lösa slangar så fort som möjligt.

På videon ser man hur bebisen söker. Jag känner hur han till slut får tag. Det blir vakuum och han börjar amma.

Det var en helt fantastisk upplevelse för mig. Där och då blev jag kär i amning och i kontakten den gav. Det gav mig väldigt mycket självförtroende att se att bebisen fick tag där. Jag kände: ”Det funkar och han suger! Wow, det funkar”.

Vi hade ingen kudde eller något annat amningshjälpmedel. Men det gick bra. Jag hade fortfarande lite mage kvar som barnet fick stöd av när jag halvlåg.

När vi skulle sova på natten kändes det jättekonstigt att bebisen skulle ligga i en låda eller i ett babynest som han inte verkade trivas i. Jag kände mig deppig av hela situationen och tappade självförtroendet ett tag.

Den andra natten bestämde vi att vi skulle köra vårt eget race. ’Jag vill kunna ligga ner i sängen med vårt barn’, sa jag till personalen. De hade tidigare sagt att barnet skulle sova i ett babynest men när jag sa att jag ville sova bredvid mitt barn sa de inte emot utan fixade ett fallskydd till sängen.

Jag bad min man om hjälp när vi skulle sova. Han kunde hjälpa mig att hasa ned barnet och lägga katetern till rätta. Jag hade ju tur att kunna be honom om hjälp när jag själv inte var så rörlig. Har man ingen med sig borde man kunna be personal om hjälp att lägga sig bekvämt.

Det var obekvämt och bökigt att ligga på sidan med kateter och slangar. Men med ett barn man inte kan lägga ifrån sig blev detta det bästa av tillgängliga alternativ.

När mitt barn kunde ligga bredvid mig och amma, då kände jag att jag hade lyckats. Jag vaknade upp lite mer utsövd och glad över att vi hade fått till det. Jag återerövrade självförtroendet.

Lästips:
Sova med bebisen bra för amningen
Bildserie: Bra position och stort tag
Amning i början: Så vet du att bebisen får i sig tillräckligt med mjölk      

Hur har amningen fungerat sedan?

Hemma på natten har jag kunnat amma i babynest, med mycket träning. Ju mer rörlig han blev och började sparka med benen och såret fortfarande var ömt var det bra att ha babynest som en liten barrikad för magen.

Det har varit perioder när barnet inte har velat sova i babynestet. Då har jag fått sitta och bulla upp med en mur av kuddar runt mig i sängen. Det har behövts lite fastare kuddar för att de inte ska hasa ned. Så länge såret var ömt var det skönt att ligga lite som vid laid back-amning, med lagom lutning, och bulla upp med kuddar för att minska trycket på magen.

Vad tycker du om amningshjälpen du fick på sjukhuset, i samband med födseln?

Barnmorskan som var med vid födseln var fantastisk. Vi åkte hem den tredje dagen och då var hon inte kvar. Jag noterade att jag fick lite platta bröstvårtor vid amning och påtalade det för en i personalen, men minns inte att vi fick någon vidare hjälp. De tittade hur det såg ut när vi ammade och tyckte att det ’såg bra ut’. Och jag tänkte: ’Han går upp i vikt och ammar, det är nog inte så stor fara’.

Blir det kejsarsnitt igen vill jag gärna att man förbereder mer för att vi ska kunna amma så självständigt som möjligt direkt efter snittet.

Vad hade du önskat för ytterligare hjälp från BB?

Den första barnmorskan hade påtalat att man skulle vara observant på bröstvårtan form efter amning. Hon hade nog kunnat hjälpa mig mer än den personal som hjälpte till efteråt. Kunskapen om amning i personalen var nog ganska ojämn.

Jag önskar att de hade kunnat förklara mer om hur jag kunde justera taget. Jag fick problem med jättesåriga bröstvårtor i början och hade nog kunnat få lindrigare besvär om jag fått mer tips på olika saker att prova. Vi blev bra instruerade i hur bebisen skulle ligga, men jag har i efterhand lärt mig att tillämpa ’flipple latch’ via Amningshjälpens Facebookgrupp. Det fungerade bra för just oss när taget inte blev tillräckligt stort.

Det finns ju en amningsmottagning i Gävle men jag tänkte att jag inte hörde dit eftersom att ingen tyckte att det fanns något problem. I kombination med att jag lärde mig mer, fick in vana och återhämtade mig och blev starkare så försvann besvären. Efter ett litet tag började jag också amma i bärsjal, vilket gav frihet och inte la något tryck mot såret.

Vad betyder amningen för dig?

I det stora hela är jag så glad framförallt att vi hade turen att få en så fantastisk barnmorska i början. Hon gav mig en god grund och ett självförtroende att känna att jag kunde amma, vilket jag nu ett år senare förstår är otroligt viktigt. Att bli mamma och få amma min son har varit den största och och mest fantastiska resa jag någonsin upplevt.

Men den har också varit det känslomässigt jobbigaste jag någonsin upplevt när vi stötte på svåra problem när sonen var tre-fyra månader gammal. Efter en lång kamp med dalande viktkurva, bristande stöd från vården, en opålitlig utdrivningsreflex, tillmatningsset med mera var självförtroendet helt i botten och jag blev deprimerad.

Men hur jobbigt det än har varit så har jag hela tiden känt att amningen varit värd att kämpa för. För både jag och min son älskar fortfarande att amma. Det blev inte helt som jag hade önskat mig men jag har accepterat det nu och är så tacksam och glad för att vi fortfarande ammar. Jag hoppas att vi kan fortsätta vår amningsresa tills både jag och sonen känner oss färdiga med amningen. Jag hoppas att det är en lång resa kvar för oss.