I ett par inlägg på denna småbarnsblogg har jag hyllat bärsjalar och bärselar. Jag har radat upp fantastiska fördelar: Närheten, myset och friheten att röra sig.
Sant, visserligen. Men nu ska jag avslöja det verkliga skälet till att jag snöade in på det här: Vi fick en bebis som inte tycktes vilja sova. I alla fall inte dagtid.
Det här inlägget skulle också kunna ha rubriken ”Hur vi fick ett barn med en inbyggd 30-minuters-tupplur-timer – och hur vi överlistade den med vår bärsjal från Blocket”.
Jag vet inte om någon av er tittade på tv-serien Lost. I ett avsnitt upptäcks att det bor en kille i en underjordisk bunker på den mystiska ön. Han har lämnats där med en dator med en knapp som man är tvungen att trycka på var 108:e minut, annars går världen eventuellt under.
Innan vi fick barn hade jag inte den blekaste aning om att spädbarn inte alltid eller automatiskt tar sig en lur bara för att de är trötta. Inte heller visste jag att vissa bebisar levereras med en inbyggd ”sömntimer” – någon sömnexpert får gärna bidra med hårda fakta om bebisars sömncykler – som gör att de vaknar efter si och så många minuters lur och då behöver ”startas om”, som datorn i Lost, för att kunna sova vidare.
Det var bara det att den där omstarten inte verkade funka på vår bebis. När hon hade sovit sina 30 minuter dagtid var hon vaken. Vi drog barnvagnen med bestämd hand över grusiga stigar eller höga trösklar, vaggade lillan i famnen eller låg bredvid henne i sängen, i hopp om att hon skulle sova vidare. Det gjorde hon ytterst sällan, trots att det var helt uppenbart att hon i de flesta fall fortfarande var trött.
Det var inte jordens undergång när ”timern” skrällde, men kändes snart som min hotande undergång. Ju längre dagen gick, desto tröttare blev vår lilla flicka. Kvällarna var fulla av ledsnad och frustration innan vår förstfödda till slut, av ren utmattning, däckade för natten. Att lyckas amma henne i det tillståndet var inte att tänka på. Ofta ratade hon mina försök med nappflaska också. Allt det här var väldigt stressande för mig som nybliven förälder, särskilt under en period då jag – av skäl som inte gick att påverka – var ensam med barnet, med pappan utomlands. Jag var extremt trött och rådvill och redan på eftermiddagarna började jag fasa för kvällstimmarnas utmattningsgråt och kinkande. Det allmänna rådet att ”passa på att sova när bebisen tar en tupplur” kändes som ett skämt.
I det här ganska långa inlägget ska jag berätta om hur vi löste problemet genom att börja bära vårt barn, massor, i vår införskaffade bärsjal. Det är inte en lösning som funkar för eller tilltalar alla. Men gillar du tanken på att bära ditt barn och kanske också tycker att de där tupplurarna på dagen är knepiga – läs gärna vidare. Du kanske får några idéer.
Tillbaka till vår 30-minuters-bebis. På natten sov hon. Men dagtid var hon ofta småledsen, ynklig och trött. Ingenting verkade vara särskilt roligt för henne. När vi la ner henne i sängen eller barnvagnen i hopp om en stunds sömn blev hon bara ännu mer ledsen. Ibland somnade hon efter en bra stunds vagndragande fram och tillbaka över en tröskel eller ute på stan, men då ofta efter en hel del gråt. Det kändes inte bra.
Vår bärsjal, som vi använt sporadiskt under de här första veckorna, var mysig. Men lillan tycktes allt oftare otålig när vi stoppade ner henne i den. Och somnade hon där vaknade hon ändå efter de där fördömda 30 minuterna.
BVC, barnavårdscentralen, försäkrade mig om att ”spädbarn tar sig den sömn de behöver”. Och det gjorde nog lillan, i och för sig. Efter många dagar av för få och för korta tupplurar kunde hon ha dagar då hon mest bara sov. Och det var ju bra att hon gjorde det. Men dagarna däremellan, som utgjorde den absoluta merparten av dagarna med vår bebis, var ruskigt jobbiga.
En kväll läste jag på nätet att mycket bärande i bärsjal eller bärsele, gärna i flera timmar varje dag, kunde minska problem med så kallad kvällsoro hos spädbarn till följd av tryggheten som barnet ”bunkrar upp” i den nära kroppskontakten. Att ”kvällsoro” ens var ett begrepp, och något som fler än vi upplevde, hade jag inte haft en aning om.
Jag drog mig till minnes: De få gånger som vi hade begett oss utanför hemmet med lillan i bärsjal hade hon faktiskt somnat nästan direkt, i princip så fort vi stängt porten mot gatan bakom oss. Det kanske var så att våra rörelser och närheten till våra kroppar tillsammans med stadens ljud verkade sövande? Det var värt att undersökas vidare. Jag började ge mig ut på dagliga och långa promenader med vår flicka i bärsjalen. Här skulle det inte såsas, här skulle det promeneras med rytmiska, sövande, steg!
Jag gick, gick, gick. Jag lärde känna varenda gata i vår stora stadsdel. Och sov, det gjorde lillan. Länge till och med! Visst märkte jag att hon fortfarande vaknade till efter de där 30 minuterna. Men var jag bara i rörelse under den kritiska tidsskarven somnade hon rätt snabbt om och kunde sedan vara slocknad utan avbrott i en timme eller två, ibland ännu längre. Hon somnade glad och vaknade glad, leende och med pigga ögon. Min känsla av lättnad var obeskrivlig.
Minst två gånger promenerade jag på detta sätt dagtid, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Lillan sov i regel i ett par timmar åt gången. Med tiden blev hon något mer lättväckt och hotade att vakna om jag inte rörde på mig mer eller mindre konstant. Jag hade ingen lust att göra avsteg från ett uppenbart lyckosamt koncept och fortsatte att bara gå, gå och gå. Inga pauser på parkbänkar, inget stillsamt shoppande i butiker.
Tacksamt nog var det vår och behagligt varmt. När det regnade knäppte jag en kofta och en stor regnrock över oss båda och höll ett paraply över huvudet. Lustigt nog tycktes lillan aldrig sova så gott som när det ösregnade.
En bonus i det hela var att jag fick fin kondition och en allt starkare och mer välmående rygg. Men den stora vinsten, förstås, var att jag plötsligt hade ett glatt och utvilat barn – ett barn som skrattade och var nyfiket under sina vakna timmar, även på kvällarna.
När sambon återförenades med oss hakade han snabbt på min bärsjalsrutin och tog många och långa promenader med lillan sovande på sitt bröst.
Visst blev vi lite låsta, på ett sätt. Under mina promenader hände det att jag avundsjukt sneglade på fikande föräldrar vars bebisar tycktes sussa så sött intill i stillastående barnvagnar. Å andra sidan såg jag många som i likhet med mig bara gick, gick och gick – då med barnvagnar som inte heller fick stå stilla ens ett ögonblick (hur många gånger har du inte sett föräldrar på stan som drar en vagn med ett sovande barn fram och tillbaka, fram och tillbaka?).
Och är det något man kan vara säker på när det gäller bebisar så är det att inget är säkert. De egenheter och fuffens som bebisen insisterat på senaste veckan kan vara som bortblåsta imorgon. Som min engelskspråkiga svåger säger: ”Just when you think you’ve figured them out – they change”. Det gäller inte minst sömnvanor, verkar det som. En dag provade jag att söva vår bebis i bärsjal hemma och lägga henne i sängen efter att hon hade somnat. Skulle det funka eller skulle hon vakna och vara ynklig efter 30 minuter, som vid tidigare försök?
Det funkade, hon sov vidare! Och det fortsatte att fungera, oftast. När det inte lyckades, när lillan vaknade i förtid, kunde jag dock för det mesta ”söva om” henne och få henne att sova en lång stund till. Antingen genom att jag låg bredvid och höll en hand på henne eller, i nödfall, genom att jag körde en ny sövningrunda på kanske 10 minuter i sjal eller sele.
Några till försök gjorde vi med barnvagnen, för att se om lillan nu hade lust att sova sina längre sovpass där. Så att man kunde sitta och långfika på stan och sånt. Det hade hon inte.
Någonstans runt sex månader upptäckte vi att det plötsligt gick att få vår lilla flicka att somna i sängen på dagen, utan någon bärsjal till hjälp, bara någon av oss låg bredvid henne och höll om henne till dess att hon somnade.
Men vi fortsatte att bära, ofta och mycket. Vi hade blivit riktigt beroende av den mysiga känslan av att ha vårt barn tätt inpå oss och den särskilda frihet som avsaknaden av barnvagn gav. Ju mer vi bar vårt barn på det här viset, desto konstigare kändes det när vi inte gjorde det.
Vi bar under längre eller kortare stunder dagligen, om jag minns rätt, fram till att lillan var kanske ett och ett halvt. När hon blev tyngre bar vi henne allt oftare på våra ryggar. Vi varvade med barnvagnen när dottern någonstans efter ett års ålder började fatta tycke för den.
Barn nummer två åkte buss hem från BB i bärsjal på pappas bröst. Vi har burit honom på ungefär samma sätt och av samma skäl som vi kånkade runt på storasyrran – under långa promenader, för att få honom att somna utan stök och bök och för att det känns bra, helt enkelt.
I ett annat inlägg listar jag mina bästa söva-bebis-tips. Samtliga involverar på något sätt bärsjalar och bärselar. Att ha lillplutt i bärsjal medan du gungar upp och ner på en pilatesboll är ett magiskt trick, till exempel!
Mer på babybaby.se om att bära barn i bärsjal och bärsele:
11 bästa skälen att svinga upp barnet på ryggen i bärsele och bärsjal
Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips
Bildextra: Bära bebis i många minusgrader
17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)
Bildserie: Träna med bebis på magen!
Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)
Video: Flytta sovande barn från mage till rygg i bärsele (4 min)
Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)
Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)
Bildbomb: Barn i bärsjal
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?
Om amning i bärsele och bärsjal:
Allmänt:
Se hit! Så ammar du i bärsele och bärsjal
Video: Vardagstips vid amning i bärsjal och bärsele (3 min)
Trikåsjal, knyta/amma:
Video: Amma i trikåsjal (8 min)
Video: Knyta trikåsjal (6 min)
Bildserie: Knyta trikåsjal
Bildserie: Amma i trikåsjal
Vävd sjal, knyta/amma:
Video: Knyta och amma i vävd bärsjal (12 min)
Bildserie: Amma i vävd bärsjal
Video: Amma liten bebis i vävd bärsjal (6 min)
Vävd sjal + trikåsjal, amma:
Video: Amma bebis upprätt i bärsjal – och vad du gör när bebisen somnat (11 min)
Bärsele, använda/amma:
Video: Amma liten bebis i bärsele, inomhus och utomhus (10 min)
Bildserie: Amma i bärsele
Video: Amma i bärsele (4 min)
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 1)
Video: Amning i sele vid amningsstrul (del 2)
Video: En vanlig morgon (med sele, amning och ungar)
Video: Amma i bärsele i snö och kyla (3 min)
Ringsjal, amma:
Video: Amning i ringsjal (10 min)
Om bebisar och sömn:
Video: Bebis sover bäst nära mig (2 min)
Video: Pilatesbolltricket! (3 min)
Sova med bebisen bra för amningen
Lista: Mina bästa söva barn-tips
Video: Söv bebis och få disken gjord på 4 minuter
Brev till Socialstyrelsen
Svar från Socialstyrelsen
Därför bär jag barn (egentligen)
Om amning:
Video om amningsteknik (11 min)
Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)
Bildserie: Bra position och stort tag
17 supertrick när bebisen amningsstrejkar
Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akuta tips!
22 skäl att läsa på om amning innan du får barn
Video: Den första bröstmjölken (10 min)
Video: Bröstkompressioner (4 min)
Video: Hamburgergreppet (3 min)
Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)
Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Empati kan inte ersätta amningskunskap
Amningsbilder som ljuger
Jag störde mig på ammande mammor
Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!
Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)
Om mina egna erfarenheter av amning:
Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:
Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973
Jag har också märkt den här 30minuters sömnen, men lillkillen sover oftast väldigt mycket och väldigt bra. Men det är sån skillnad på barn. Den stora tjejen har alltid haft svårt att somna in, och har sovit dåligt. Lillkillen somnar för det mesta helt själv i sin spjälsäng.
Men gungande vagn, eller bli buren, det älskar alla barn!
Tack för din kommentar!
Ja, barn är verkligen olika.
Sedan kanske en del sömn-egenheter hos dem påverkas av var de hamnar i en eventuell syskonskara? Vårt första barn skulle det gärna vara tyst kring kväll och natt.
Vårt andra barn gillade att somna för natten när det var lite stök och rörelse, det verkade lugna honom. Det var väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att få en tyst miljö i en liten lägenhet med en vaken tvååring på kvällarna, så nya bebisen fick gilla läget och fann kanske ljuden lugnande, tänker jag.
Bar min lilla till han var 6,5 månad. Det enda jag ångrar är att vi inte började ordentligt med sjalen förrän han var ca 8 veckor. Han föddes när det var som allra varmast i somras och jag trodde han skulle bli för varm. Med nästa barn ska jag bära från dag 1.
Hej och tack för din kommentar! Tack och lov finns det bärsjalar och selar som är tunna och svala. Men när det är riktigt, riktigt, varmt på sommaren kan det faktiskt bli lite svettigt. Jag får återkomma med tips när värmen kommer, tror jag. Men ett bra tips, förutom att hålla sig i skuggan, är att lägga en liten frottéhandduk eller liknande på sin bröstkorg när man är ute och bär. Om barnet får vila kinden mot handduken när han eller hon sover blir det mycket mindre varmt och svettigt för både barn och bärare. Steker solen kan man ta med sig ett litet paraply ut också och skydda sig mot solen på samma vis som äldre tiders damer gjorde :-).
Först och främst: TACK för en oerhört bra sida! Här har jag fått både tips och motivation vad gäller både amning och bärande av bebis, det har verkligen varit guld värt! ?
Jag känner igen mig, eller rättare sagt mina barn i den här texten. Min förstfödde, en son (nu 3,5 år), följde också den magiska 30-minutersgränsen de första månaderna i livet. Innan jag fick barn trodde jag att alla bebisar sov, mycket och ofta. Så fel jag hade. Han var mycket svårsövd och kunde bara somna i vagn, och vaknade alltid på pricken 30 minuter efter att han somnat. Den första tiden gick jag bara omkring och bar på en trött och gallskrikande bebis. Vilken chock för en nybliven mamma! Så småningom började han även sova hemma så att det gick att lägga ner honom, även om han fortfarande vaknade efter en halvtimme. Sedan började jag söva om honom så fort han vaknade. Ibland tog det en halvtimme, ibland tio minuter, men för det mesta lyckades det och sedan sov han ofta gott och länge. Och så småningom så slutade han faktiskt att vakna (eller kanske han lärde sig att somna om själv)! ?
Nu har vi fått en lillasyster som i skrivande stund är 4 månader gammal. Jag hade hoppats på att hon skulle sova bättre, men icke sa nicke.. Med storebror hade jag aldrig något bärdon, men denna gång hade jag läst mycket om fördelarna med att bära barn och jag var fast besluten att prova på att bära ifall tvåan mot förmodan skulle vara en dålig sovare, så jag hade införskaffat mig en trikåsjal redan innan födseln. Det tog ca en månad att vänja mig vid att knyta den, men den har räddat oss många gånger. Tyvärr sover lillasyster ännu sämre än storebror gjorde på dagarna. Hon har inga problem med att somna och somnar ofta och gärna vid brösten, men vaknar allt som oftast direkt man lägger ner henne eller sover max 5 minuter! Ibland funkar vagnen utomhus om man drar den fram och tillbaka tills hon somnar, och sedan kan hon sova i 2-3 timmar i sträck ute i den friska luften. Det blir oftast hennes enda sömn på hela dagen, men tydligen räcker det för hon är en helt annan och mycket gladare bebis på kvällarna de dagar hon lyckats sova. Men vissa dagar är hela dagen en kamp om att få henne att sova. Att småhoppa/dansa med henne i sjalen funkar för det mesta och förut kunde hon sedan fortsätta sova en timme eller två, men nu har hon börjat vakna i den också och är otroligt svår att söva om. Till saken hör att storebror också är hemma med oss om dagarna och min man jobbar till sena kvällen, så jag har inte tid att hålla på och försöka söva om stup i kvarten. Jag tror att hon, precis som storebror, skulle kunna sövas om och sedan sova bättre och längre, och så småningom lära sig att själv sova, men hur ska jag få till rutinen utan att bli avbruten hela tiden (vilket jag såklart blir med en 3-åring i huset)?? Jag kan ju inte veta hur lång tid det kommer att ta att få henne att sova/somna om. Kanske tio minuter? Kanske en timme? I dagsläget har vi alltså en liten bebis som blir allt mer och mer trött och missnöjd ju senare på dagen det blir, en storebror som får titta allt för mycket på TV och en stressad och sliten mamma med samvetskval över att inte räcka till. Därför vänder jag mig nu till dig. Kanske har du några tips på hur vi ska få henne att sova? Idag har hon bara sovit 3 × 5 minuter, och det känns som lite väl lite…
Så till en annan fråga, vad tycker du är lättare att ha bebisen i då man ska flyga, sjal eller ergonomisk sele? Ska flyga ensam med båda barnen om en vecka och vill såklart att det ska gå så smidigt som möjligt. Har även en Manduca som jag dock inte har använt lika flitigt, känns som om lillan hittills i alla fall har föredragit sjalen.
Skulle bli så tacksam för svar! Ber även om ursäkt för den långa romanen jag skrev..
Hej!
Tack för dina rader! 🙂
Jag kan bara svara utifrån egna erfarenheter. Med tvåan, men särskilt med trean, blev det svårt att upprätthålla samma typ av sovrutiner som funkade med första barnet. Precis som du skriver. Jag kunde helt enkelt inte slå knut på mig själv på samma vis som förut, i strävan att få barnet att sova.
Det funkade ändå, trots allt. Trots mer upphackade/korta sovstunder. Och de växer ju till sig och börjar sova mer robust efter hand. Men det är ju en klen tröst ifall barnet sover 5 min i stöten och är grinigt på kvällarna, det förstår jag.
Några ideer, återigen från egen erfarenhet: Om vagn ute funkar bra kanske även sjal/sele gör det vid behov (om det stundtals är smidigare)? Eller du bär kanske ute redan nu? Mina småttingar har sovit väldigt gott i sjal/sele under bärjacka eller dylikt.
Om du ammar skulle jag också tipsa om amning i sjal/sele. Gärna under gång eller rörelse (ännu hellre om du är på språng utomhus). Det kan söva alt söva om på nolltid. Trikåsjal kan vara lite joxig att amma barnet sittande upprätt i. Vävd sjal eller sele är enklast, tycker jag. Du kanske kan testa i Manducan om du vill pröva det hela? Det brukar nog vara enklast när barnet inte har spädbarnsinlägg (tror jag).
På resa skulle jag tipsa om att ta med ett bärdon som du känner dig bekväm och bekant med. Kanske två stycken? Om du behöver ställa dig upp i flygplansgången och gunga lillan till sömns, t ex, är det bra om du känner dig bekant med din sjal/sele. Själva har vi haft både och på resor.
Ringsjal, när man fattat hur den används, är super i söva barn-syfte också, tycker jag. Tar sekunder att få på och av. Minimalt med bök som riskerar att väcka bebis vid nedläggning. Bra som komplement!
Tack!
Som nybliven mamma med en bebis på 3,5 veckor som vägrar vagn o dessutom har mycket magknip så har dina texter hjälpt mig massor. Eftersom bebis bara vill vara och sova på mig lyckades jag låna en trikåsjal och fick instruktion i knyt. Det var en helt ny värld som öppnade sig! En bebis som SOVER, lugnt och länge, och händerna fria? Och så mycket mindre magknip. Tack för dina kloka tankar om sjal, maratonamning o massa annat.
Det finns så mycket åsikter om hur man ska göra och hur bebisar är som inte alls funkar för mig och min bebis. Nu skiter jag i åsikterna och följer med i hennes rytm i stället. Och långa sjalpromenader!
Åh, vad roligt att du har haft utbyte av det jag skriver! 🙂
Ja, det finns verkligen en massa åsikter och ”sanningar” att navigera kring när man får bebis!
”Sov på dagen när bebisen sover” var ett råd jag fick, till exempel. Men det tog lååång tid innan jag kunde följa den käcka uppmaningen… eftersom bebisen ju bara ville sova nör jag var ute och gick :-D.
Tack så mycket för att du lämnade en kommentar! /Lisen
Hej! Dina inlägg ger mig så mycket matnyttig info och förståelse för hur olika våra små varelser kan vara. Jag har en 5 månaders pojke som är ett riktigt bärbarn. På BB fick vi tips om att bära mycket i början vilket var mysigt men nu känns det som att vi har skapat en riktig ovana. Dessutom väger lilleman över 8 kg numera vilket är slitsamt för både rygg och axlar när det ska sövas uppemot 5 ggr om dagen. Vi har försökt att försiktigt ta bort honom då vi anser att han sover djupt men icke, det enda som funkar för att han faktiskt ska sova är att man bär runt alternativt sitter guppandes på pilatesbollen. Hjälp!! Hur bryter man denna vana utan att förstöra husfriden, känns hopplöst med sömnen dagtid. Och nattetid är ingen dans på rosor heller men då går han oftast att tutt mutas till sömns igen. Tack återigen för kloka texter! //Camila
Hej!
Jag skulle säga att det där låter som ett helt normalt bebisbeteende i den åldern och ingen vana som de vuxna skapat. Naturligtvis går det att få barn att vänja sig vid mycket… jag menar bara att det låter helt normalt :). Så där har vi hållit på mycket med våra bebisar också. Och så vips, en dag, har de plötsligt ändrat sina rutiner helt själva och sover längre och behöver inte hudkontakt hela, hela, tiden. Jag fattar om det kan kännas tungt och ofritt och känner man att man mår dåligt av det kanske man behöver mer avlastning eller att testa nya grejer. Men orkar man ”hänga med” lite till så lättar det efter ett tag, det var mest det jag ville säga :).
Ps. Sen kan du, om du vill, testa andra sorters bärdon samt även bära på ryggen. Mina barn har älskat att ta en lur i sele eller sjal på ryggen medan jag gjort annat (t ex grejat hemma).