JOBBIGA GREJER VID AMNING, DEL 4. Bebisen vill bara amma på ena bröstet. Gah! Vad göra?
Känns det igen? Här kommer ytterligare ett inlägg på temat ”jobbiga grejer när man ammar spädbarn”. Du får konkreta tips – och så kommer jag att berätta lite om hur det har varit för egen del.
JOBBIGA GREJER VID AMNING, DEL 3. Här är tredje delen i en bloggminiserie. Nu handlar det om när det gör ont att amma.
Det finns tack och lov massor av saker som kan lindra smärtan och ta bort dess orsaker. Jag ska ta upp några riktigt bra tips här. Och så ska jag berätta lite om hur det har varit för mig.
BILDSERIE OM AMNINGSTEKNIK. Följande bildserie visar en vanlig amningsställning. Den visar också hur barnet, i denna position, kan få hjälp att ta ett tillräckligt stort tag om bröstet.
För att även se video om bra position och stort tag, klicka här. Bebisen på de här bilderna är en dryg vecka gammal.
Varje gång ni som jobbar med nyfödda fäller en kommentar om amningen eller barnets vikt som på minsta sätt skulle kunna uppfattas som negativ eller oroande måste ni säga minst fem peppande och konstruktivt hjälpande saker. Typ.
Jag tänker nu på föräldrar som vill amma sitt barn och på tiden på BB, återbesöket på BB och de första BVC-kontakterna.
Jag tänker på den allra första tiden i barnets liv, den första veckan eller så. För det är där jag själv befinner mig just nu, med en bebis som är sju dagar gammal. Jag rapporterar alltså direkt från ”kriszonen” där allt och inget kan få en att bryta ihop och där humöret raskt pendlar mellan ”jag är pigg och mår jättefint” till ”jag är astrött, har krypande ångest och allt känns blä”.
JOBBIGA GREJER VID AMNING, DEL 2. I några blogginlägg försöker jag sammanställa några vanliga ”strulgrejer” vid amning under de allra första veckorna eller månaderna. Denna gång är temat sprängfyllda och läckande bröst.
Några dagar efter födseln kan brösten svälla upp rejält. Det sker när den så kallade mogna mjölken ”rinner till”. Svullnaden kallas mjölkstas. Den beror på att blod och vätska samlas i brösten när mjölkproduktionen drar igång. Det kan göra ont. Själv börjar jag just nu befrias från de värsta Dolly Parton-bomberna, på sjätte dagen efter vårt tredje barns födsel.
För två år sedan gick jag en kurs som jag önskar att alla blivande föräldrar fick chans att gå, i alla fall de föräldrar som önskar att amma sitt barn.
Kursen är kostnadsfri, i alla fall på flera orter, och heter Amningskurs för blivande föräldrar. Den drivs av Sensus studieförbund och den ideella organisationen Amningshjälpen, med tillfälliga medel som tar slut till sommaren. Nu pågår en namninsamling om statligt stöd för att kursverksamheten ska kunna fortsätta. Den insamlingen kan jag inte annat än sympatisera med.
JOBBIGA GREJER VID AMNING, DEL 1. Att amma spädbarn kan gå smidigt och problemfritt. Men amning av små bebisar kan emellanåt också vara ett riktigt hästjobb som man inte riktigt var beredd på.
I det här och några kommande inlägg har jag, med hjälp av en kurskamrat från den ypperliga förberedande kursen Amningskurs för blivande föräldrar, Marie Engfors, sammanställt några vanliga ”jobbiga grejer” vid spädbarnsamning – varför de uppstår och hur man kan få bukt med dem. Det är saker som vi själva har upplevt och sådant som vi själva blivit hjälpta av.
SÖMNTIPS! Det finns massor med saker som är fina med att bära barn i sele eller sjal. Det är mysigt, man får plats på bussen, slipper stinkande hissar och kan röra sig fritt. I vår familj har vi upptäckt allt fler fördelar efterhand. Men som sövningsverktyg har våra bärsjalar och bärselar kanske varit som allra mest ovärderliga när barnen varit små.
Här kommer listan på mina egna bästa söva barn-tips, alla med någon koppling till bärsjalar och bärselar. Jag hoppas att de kan hjälpa någon annan därute med små vagnvägrare och kortsovare!
I ett par inlägg på denna småbarnsblogg har jag hyllat bärsjalar och bärselar. Jag har radat upp fantastiska fördelar: Närheten, myset och friheten att röra sig.
Sant, visserligen. Men nu ska jag avslöja det verkliga skälet till att jag snöade in på det här: Vi fick en bebis som inte tycktes vilja sova. I alla fall inte dagtid.
Det här inlägget skulle också kunna ha rubriken ”Hur vi fick ett barn med en inbyggd 30-minuters-tupplur-timer – och hur vi överlistade den med vår bärsjal från Blocket”.
Det är nog rätt ovanligt att man bär en unge fram och en bak, som på bilden ovan. Jag vet tvillingföräldrar som regelbundet bär sina barn så. Vi har bara gjort det vid enstaka tillfällen, för att det är skoj och för att det äldre syskonet har bett om det.
I ett tidigare inlägg skrev jag om varför vi har valt att kånka runt på våra barn i diverse typer av bärredskap, som bärsjal och bärsele.
Vad är då bäst till bebisen, sjal eller sele? Ja, det beror på vad man är ute efter och det gamla vanliga ”tycke och smak”. Vi äger båda varianter men har mest använt bärsjalar. De är skönast att bära i, tycker både min sambo och jag.
Här är poängerna med bärsjal respektive bärsele, väldigt enkelt och ur min synvinkel:
VARFÖR BÄRA BARN? Här kommer några riktigt bra argument till bärande i bärselar och bärsjalar från en erfaren bära barn-pappa, tillika min sambo. Vi har båda kånkat på våra ungar i snart fyra års tid, på magen när de har varit små och allt oftare på våra ryggar när de har blivit större.
Min sambo är särskilt förtjust i lite stadigare bärsjalar som funkar till både små och lite större barn och som är bekväma även under timlånga promenader. Varför har vi snöat in på detta, då?
Jag inleder bära barn-temat på denna bloggen med ett ”varför” och några ”därför”. Den intervjuade är alltså min sambo. Neil heter han.
AMNING. När vi fick vårt första barn visste jag att jag ville amma barnet. Men amningen gick inte som jag hade velat. Det har jag skrivit om i inläggen Det hade jag velat veta om amning och Amningsförtvivlan och amningspress.
Det här blogginlägget är som en fortsättning och en avslutning på den lilla serien om mina amningsupplevelser. Här handlar det om hur det blev när barn nummer två kom – och när jag för allt i världen vill kunna amma. Till skillnad från förra gången. Jag ville få något slags revansch, även om jag vet att det låter klyschigt.
AMNING. Den här bilden togs fyra dagar efter att vårt första barn hade fötts. Vi var på återbesök på BB, ett rutinbesök. Den här texten är en fortsättning på denna: Det hade jag velat veta om amning.
Den vi fick prata med på BB frågade om amningen, som jag väldigt gärna ville få att fungera men som inte kändes bra, trots mängder med olika råd under de första tre dagarna på BB.
AMNING. Där var man, glad och gravid i nionde månaden – och utan koll på någonting överhuvudtaget.
Eller jo, lite koll hade jag. Trodde jag. BB-väskan var packad efter månader av research på internet och innehöll sådant som ett par gigantiska bindor, nättrosor för att hålla nämnda hygienartiklar på plats, kamera, laddare till kameran, toalettsaker, amningslinne, amningsbehå, papper om min blodgrupp, papper från mödravårdscentralen samt dillchips (mitt tillval).
Men amning hade jag ingen koll på – överhuvudtaget. Inte barnets pappa heller. Vi fattade inte ens att vi var totalt okunniga.
Här ska jag berätta om vad jag inte visste då men som jag vet idag och som jag hoppas att andra ska få reda på. I tid, innan barnet ploppar ut! Om man önskar att amma sitt barn, alltså.
AMNING OCH BÄRA BARN. Hej! Det här är babybaby.se, en blogg om amning och om att bära barn i bärsjal och bärsele. Bloggen görs av mig, Lisen Forsberg. Jag är journalist och bor i Stockholm.
Redan innan vi fick vårt första barn visste jag att jag ville bära barnet i bärsjal och bärsele. Pappan till barnet var inte sen att hänga på och har burit både barn ett och två i bärsjal i princip dagligen under småkidsens första år i livet.
Första barnet ammades och fick modersmjölksersättning i flaska under sitt första halvår. Fast egentligen ville jag bara amma henne.
