FÖRÄLDRAFUNDERINGAR. Jag har börjat, i liten men växande skala, att försvara mina barn inför andra vuxna när jag tycker att dessa vuxna beter sig felaktigt mot mina barn. Jag markerar mot okända, mot far- och morföräldrar och mot min sambo.

Vad gäller släkten är jag mycket tydlig om det behövs. Och jag är numera inte främmande för att säga vad jag tycker även i barnens närvaro.

Vad gäller min sambo, barnens far, tycker jag att det många gånger finns en poäng i sig att yppa invändningar mot en förälders bemötande av barnen när barnen hör. Det visar barnen, tänker jag, att vi vuxna kan bete oss dumt ibland och att vi måste hjälpa varandra att bli bättre. Och att man inte är perfekt bara för att man är vuxen.

Fortsätt läsa Jag har börjat säga ifrån mot vuxna som beter sig dumt mot mina barn →

FÖRÄLDRAFUNDERINGAR. Ibland, när man har tid att fundera, blir det tvära tankekast i huvudet. I morse insisterade den febriga fyraåringen på att göra kladdkaka. När den var klar ville han inte ha en endaste smula, så eländig var han. Jag ”uppoffrade” mig och skar mig en bit när barnet slocknat i soffan framför Pyjamashjältarna.

Sedan satte huvudet igång med associationer och tankar. Jag tänkte på övergrepp mot barn, på kladdande vuxna. Jag har tänkt massor på kladdande vuxna de senaste månaderna och veckorna. Det har varit en oundviklig konsekvens av den plågsamma och befriande flodvågen av Metoo-vittnesmål.

Jag har några minnen av vuxnas sexuella kränkningar från och med tidiga tonår. En pensionerad granne, en bekant till familjen, en pappa i en värdfamilj under ett utbytesår i USA. De minnena ropar och hojtar nu. De får mig att så innerligt önska att barnen, mina och andras, ska slippa skiten. Och att barnen, om skiten händer, ska ha den inneboende trygghet och kraft som gör det möjligt för dem att förstå att deras gräns överskrids när så sker – och att sedan ha kraft att vråla stopp och springa och berätta.

Fortsätt läsa Ovälkommen beröring och kladdande vuxna – och vad vi kanske kan göra redan nu →