AMNING. Den här bilden togs fyra dagar efter att vårt första barn hade fötts. Vi var på återbesök på BB, ett rutinbesök. Den här texten är en fortsättning på denna: Det hade jag velat veta om amning.
Den vi fick prata med på BB frågade om amningen, som jag väldigt gärna ville få att fungera men som inte kändes bra, trots mängder med olika råd under de första tre dagarna på BB.
Det gjorde ont när jag ammade och jag hade sår kring bröstvårtorna, trots BB-personalens bedyranden om att amningen ”såg bra ut”. Jag tvivlade på min förmåga att kunna producera tillräckligt med mjölk och vi hade därför redan gett några portioner bröstmjölksersättning på flaska.
Jag minns sköterskan (eller var hon kanske barnmorska?) som varm och empatisk i sitt bemötande av oss. Tyvärr var inte hjälpen med våra amningsproblem de som vi hade behövt.
När jag nu ser fotona som min sambo tog vid återbesöket ser jag att vi hade behövt få tips på hur jag skulle hålla i vårt barn när jag ammade henne. Det hade varit bättre att inte hålla i hennes huvud. Att justera mina händer och armar bara lite grann hade gjort stor skillnad och möjliggjort en bra vinkel mellan barnets huvud och mitt bröst.
Vi hade också behövt hjälp med att få barnet att få ett tillräckligt stort grepp, tag, om mina bröst, för att undvika smärtsamt slitage på mig och optimera mjölkflödet. Klicka ovan för att se videor om detta.
Med brasklappen att minnet från de där första dagarna är något dimmigt, vågar jag nog påstå att vare sig taget om bröstet eller amningsställningar togs upp på återbesöket på BB. Den åtgärd som föreslogs mot våra amningsproblem var att använda en bröstpump för att skona brösten till dess att de läkt. Denna pump hyrde sjukhuset sedan ut till oss.
Jag fick pumpa ut en skvätt. Sedan visades det oss hur vi skulle ge den utpumpade mjölken genom att låta barnet sörpla i sig den från en liten medicinkopp. Att ge på kopp istället för på flaska är visserligen ett bra råd om föräldrarna, som i vårt fall, vill helamma. Men att bara tipsa om pumpning och tillmatning var faktiskt inte tillräcklig hjälp. Inte heller gavs några tips, såvitt jag minns, om hur man fasar ut ersättning vid önskan om helamning.
Jag hade en dag tidigare, när vi fortfarande låg kvar på sjukhuset, frågat en i BB-personalen om det var möjligt för mig att kontakta den särskilda amningsmottagningen på sjukhuset. Ingen hade tipsat oss om den – jag hade själv råkat se på en skylt att det fanns en sådan, bara en korridor bort. Jag avfärdades dock.
”Dit går bara de som har stora och allvarliga problem. Det är BVC (barnavårdscentralen, numera barnhälsovården) som du ska vända dig till”, blev svaret.
Mina såriga, onda, bröstvårtor var uppenbarligen inte ett ”allvarligt” problem och jag ville inte vara till besvär efter allt gott bemötande i övrigt från sjukhuset, så jag avstod från att kontakta amningsmottagningen.
På dag fem kom en väldigt sympatisk och varm sjuksköterska från BVC hem till oss. Jag nämnde att min mjölk inte verkade ha ”runnit till” ordentligt och att det oroade mig mycket. Det svar jag fick var:
”Det är bara femte dagen. Det kommer säkert att ordna sig.”
Inte heller under de nio månader som jag regelbundet hade besökt min mödravårdscentral hade någon praktisk kunskap om amning förmedlats. Det var inte mycket information alls, faktiskt, mest några inslängda kommentarer om amningens fördelar.
Efter återbesöket på BB frångick vi ganska snabbt koppmatningen. Den kändes alldeles för jobbig och tidsödande att pyssla med flera gånger om dagen, när vi samtidigt var förbi oss av trötthet. Istället matade vi på flaska med bröstmjölk och modersmjölksersättning. Det viktigaste var ju ändå att barnet fick näring och amningen var det nog ändå kört med, resonerade jag i det läget. Bebisen förstod snabbt att flaskan gav mat fortare och började rata bröstet.
Ett par veckor efter vårt barns födsel tog jag mod till mig och kontaktade, trots allt, amningsmottagningen på vårt sjukhus. Jag minns att jag lämnade ett ynkligt telefonsvararmeddelande där jag grät när jag beskrev min situation med onda, blödande, bröstvårtor. Inom en timme blev jag uppringd och fick tid på mottagningen samma dag.
Där, i samtal med en specialutbildad sjuksköterska, fick jag för första gången hjälp som jag förstod, både i ord och handgripligen. Vid det laget hade vi gett så mycket modersmjölksersättning att det för mig kändes omöjligt att vända skutan. Men amningsexperten hjälpte oss att få till ett ”bra tag” om bröstet, vilket gjorde att mina smärtor och sår försvann. Hon tipsade också om bra amningsställningar.
Under månaderna som följde ammade jag när det gick, nu utan plågor men rätt sällan efter bebisen ofta vägrade bröstet. Jag slet med den brummande sjukhuspumpen varje kväll för att åtminstone delvis kunna fylla våra nappflaskor med min egen mjölk. Efter sex månader kom det inte många droppar längre och vi lade ner amning och pumpning.
Jag vet inte riktigt varför jag envisades och kämpade så pass länge. Jag antar att besvikelsen över att inte kunna amma på det sätt som jag hade önskat var stor och att tanken på att sluta var för ledsam. Dessutom finns en dum och felaktig föreställning i vårt samhälle om amning som en del av ”det goda moderskapet”. Den bilden hade jag nog, utan att vilja det, insupit och gjort till min egen. Den spädde på min känsla av ledsnad – och av personligt misslyckande.
Det jag ännu inte förstod var att våra egna amningsproblem i mångt och mycket hängde samman med vårdapparatens brister. Tänk om vi hade uppmuntrats att kontakta amningsmottagningen istället för att avstyras från det, till exempel! Eller om vår mödravårdscentral hade tagit sitt uppdrag på allvar och gett oss den senaste och bästa informationen om utfodring av bebisar under de nio månader som vi var besökare där.
Men istället för rikta min besvikelse och ilska mot vårdens tillkortakommanden skyllde jag utan att reflektera allting på mig själv – jag hade ju inte ”lyckats” amma mitt barn trots att så många hade försökt att hjälpa oss där på BB. Jag var uppenbarligen en av dem som inte kan amma, det var min slutsats. Och så surnade jag till, efter ett tag, på allt ”tjat” om amning överallt. Jag retade mig på en mästrande ton om amning som jag snappade upp här och där och hade helt enkelt ingen lust att höra talas om saken alls. Här har jag skrivit mer om det: Jag störde mig på ammande mammor.
Och det är just här som jag tror att mångas upplevelse av så kallad amningshets får bränsle.
Visst har individen ett visst ansvar att informera sig själv. Men vården har också ett ansvar att informera oss om vad vi bör informera oss OM. Har ingen berättat för en ens vad det finns att få reda på, i det här fallet om amning, då har man försatts i en rätt svår sits.
För om detta är fallet samtidigt som stat, vård och myndigheter trummar ut amningens alla fördelar, då riskerar nyblivna föräldrar att hamna ännu djupare i rävsaxen – uppmuntrade att göra något som de inte ges verktygen till.
Klart som sjutton att det blir ”press” och ”hets” då.
Amningsexperten Marit Olanders utvecklar liknande resonemang i sin bok Amning i vardagen, en bok som jag för övrigt rekommenderar varmt till alla som vill amma.
Med all säkerhet finns många på BB-avdelningar runt om i landet med stor kunskap om amning. På samma sätt finns amningskunniga anställda inom barnhälsovården och bra källor till kunskap inom mödravården. Det finns säkert också många fler skäl till att en del föräldrar upplever en press, inte minst de som avstår från amning och känner att informationen om alternativen är dålig eller rent av obefintlig.
Och det kan hända att mycket har hänt sedan 2011, då vårt första barn kom. Min farhåga, efter att ha pratat med vänner och bekanta, följt föräldragrupper på nätet och fått ytterligare ett barn, är dock att situationen inte är radikalt annorlunda nu. Jag kan ha fel – upplys mig gärna i så fall.
Om mina erfarenheter av amning:
Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning
Om amning på babybaby.se:
Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar
Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen
Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)
Video om amningsteknik (11 min)
Video on breastfeeding technique (11 min)
Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)
Bildserie: Bra position och stort tag
17 supertrick när bebisen amningsstrejkar
Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)
Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!
22 skäl att läsa på om amning innan du får barn
Video: Den första bröstmjölken (10 min)
Video: Bröstkompressioner (2 min)
Video: Hamburgergreppet (3 min)
Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)
Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning
Video: Toa-amning (amning the true story, 1)
Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen
Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!
Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress
Serie om tveksamma amningsråd:
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)
Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:
Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973
Om mina egna erfarenheter av amning:
Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5
Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”
Fäller ett par tårar när jag läser ditt inlägg. Känner igen mig så väl! Kämpade på med helamning i 7 månader och jag avskydde det. Blodiga såriga bröstvårtor de första månaderna som ”läker så småningom” enl bvc. Min dotter såg ut som en vampyr efter amning för såren sprack ju upp var 3e timme.. Efter det var det amningstrejk från dottern. ”Locka med bröstvårtan så tar hon tag”, råd från bvc. Det gjorde hon inte. Ledde till att jag blev stressad vid varje amning och mjölken rann inte till förrän dottern var vansinnig. Gud såna floder jag grät när jag slutade! Lättnad och otroligt stor ångest på samma gång.
Hade verkligen behövt dona fina tips, bilder och videos då. Kände mig ensammast i världen om detta problem!
Nu ligger nr 2 i magen och gosar. Hoppas på lyckad amning men försöker intala mig att det är okej att flaskmata, det ska inte behöva vara ångest var 3e timme dygnet runt under bebisens första månader i livet. Ser nu att det finns hjälp och tips. Inser att bvc är superkassa (!) som inte hjälpt mig något alls.
Har inte pratat om min ”misslyckade” amning innan, skönt att få skriva av sig och känna att man inte är ensam! TACK!!
Tack för att du berättar om hur det var för dig! Och tack för fina ord och tack för att du har läst inlägg här på min blogg. Bara så du vet: Det finns alla chanser till att det blir annorlunda för dig när nästa barn har kommit till världen! Att läsa på om amning från trovärdiga källor är en väldigt bra grej om man vill amma. Och att be om hjälp från proffsen så fort man behöver det, utan att vänta. Amningshjälpens hjälpmammor (och deras Amningskurs för blivande föräldrar) är jättebra. Jag fick till och med hembesök av en hjälpmamma bara ett par-tre dagar efter mitt andra barns födsel. Hon gjorde väl inte så mycket konkret egentligen men gav mig självförtroende och en klapp på axeln vilket var precis vad jag behövde, osäker och nervös som jag var efter amningserfarenheterna med första barnet.
Jag har också fått toppenbra hjälp av amningsmottagningen på mitt sjukhus.
Grattis till bebisen! 🙂
Å vad jag känner igen mig i din text.. nu är min dotter snart tre månader och vi gav upp bröstet förra veckan.. säkert lite amningsstrejk men eftersom vi gett flaskan sen återbesöket på BB då det hetsades kring hennes vikt..så är det nog så att hon vill ha maten snabbt.. Men min dröm den var att kunna helamma..kanske till nästa barn 🙂
Det går att trappa upp amningen igen…om man orkar och vill. Men det kan kräva en del stöd. Ring en hjälpmamma om du vill veta mer och få coachning. Vad tråkigt med ”vikthets”. Vad man skulle önska att ammande föräldrar fick bättre stöd ända från början! För övrigt tänkte jag som du när amningen med mitt första barn gick i stöpet: ”Till nästa barn, så!”. Och det gick hur bra som helst med nästa barn, tack vare amningskurs och lite annat :-).