Norah, om att amma 1973

Min svärmor Norah fick sitt första barn, min sambos storebror, samma år som jag föddes, 1973.

Norah och jag lärde känna varandra när vårt förstfödda barn var fyra månader och jag kämpade med att försöka hålla liv i en amning som bara blev svårare och som snart rann ut i sanden. Jag har skrivit om mina egna amningserfarenheter bland annat här, här och här.

Svärmor och jag har flera gånger pratat om amning och flaskmatning och jag vet att hon inte har ammat sin barn. Nu är hon på besök i Sverige och jag har passat på att fråga ut henne till min bloggintervjuserie om amning under gångna decennier (tidigare intervjuer finns här, här och här).

Min första fråga till Norah lyder: Vad fick du reda på om amning och flaskmatning i förväg?

Svärmor hjälper till att mata vårt äldsta barn.

”Absolut ingenting. Det nämndes aldrig. Väl på BB bestämde jag mig för att försöka amma”, säger Norah.

Hur länge försökte du och vad hände sedan?

”Jag tror att det var två dagar efter förlossningen när en sjuksköterska kom in på mitt rum och tittade till mig. Hon hade fyra barn, berättade hon. Två hade ammats och två hade fått flaska. Och det var ingen som helst skillnad på dem, sa hon.”

”’Det är alldeles för bökigt att amma, mycket enklare att ge flaska’, sa sjuksköterskan. Så då gjorde jag det istället.”

Norah O'Reilly, min svärmor — Norah O’Reilly i Newfoundland, Kanada.

Gjorde du något för att stoppa mjölkflödet?

”Ja, man lindade brösten med något slags bandage. Jag tror att jag fick det från sjukhuset. Det satt där till dess att mjölken hade sinat”

Var det någon som gav tips om amning eller uppmuntrade dig på något sätt att amma?

”Nej, den enda som sa något överhuvudtaget var den där sköterskan. Och jag var långt hemifrån. Jag hade just flyttat från min hembygd i Skottland till Newfoundland i Kanada. Jag hade inget som helst nätverk omkring mig.”

Här bor Norah, i Newfoundland, Kanada. — Newfoundland, Kanada.

”Några år senare fick jag en väninna som var väldigt engagerad i La Leche League. Hon gick på träffar med kvinnor som gav råd om amning. Hade jag känt henne från början hade det kanske blivit på ett annat sätt. Men som det var blev det flaskmatning. Jag tänkte inte mer på det sedan. Nästan alla runt omkring mig flaskmatade sina barn.”

När du fick nästa barn 11 månader senare, hur blev det då?

”En del av mig ville försöka amma. Men jag tänkte att det måste bli väldigt besvärligt att amma en bebis när det redan fanns en bebis hemma. Jag tänkte att det äldre barnet skulle bli svartsjukt.”

Försökte du amma då alls?

”Nej, jag bara lindade brösten igen. Och efter det ägnade jag aldrig amning en tanke. Vårt tredje barn, som kom några år senare, gav jag flaskan från start utan att reflektera över det.”

Var det någon som ammade där du växte upp i Skottland? Och ammades du?

”Jag tror inte att jag och mina syskon ammades. Jag har minnen av nappflaskor och mjölkpulver på burk från när mina yngre bröder var små. Någon gång hörde jag min mamma prata med andra om hur svårt det var med amning. Någon granne hade drabbats av bröstböld, hörde jag. Min mammas syster ammade sitt yngsta barn. Men det är det enda barn som jag såg ammas under min uppväxt.”

Jag minns att du har berättat att ditt yngsta barn, min sambo, fick välling (”cereal”) i nappflaskan när han bara var sex dagar gammal?

”Ja, stackaren. Fast det var inte jag som matade, utan min svägerska och min man. Det var min svägerska som tyckte att vi skulle hälla några teskedar vällingpulver i flaskan. Svägerskan trodde att han skulle bli mätt och glad och sova länge om vi gjorde modersmjölksersättningen lite tjockare.”

”De var på övervåningen och försökte mata bebisen, som bara skrek allt värre, medan jag var på nedervåningen och underhöll 50 personer som vi hade på dopfest hemma. Flera hade kommit hela vägen från Skottland för att vara med.”

”Till slut insåg min man och svägerskan att pulvret hade klumpat ihop sig i toppen på nappen till nappflaskan. Så det var helt stopp i nappflaskan. Det var därför bebisen hade skrikit i högan sky. Så där skulle man ju absolut inte ha gjort idag.”

Var det vanligt att ge välling (”cereal”) till så små bebisar?

”Nej, det tror jag inte, inte som regel. Det var nog mer min svägerskas egen idé.”

Svärmor med vårt äldsta barn — Svärmor med barnbarn.

Tänker du något om dina egna erfarenheter nu när du har barnbarn – som har ammats?

”Ja. Och det är inte så att jag var emot amning. Hade det varit idag hade jag velat ge det en chans. Det är bara att jag aldrig fick någon uppmuntran.”

Varför hade du velat ge det en chans om det hade varit idag? För anknytningen, eller hur tänker du?

”Inte för anknytningen. Mina barn har fått massor av kärlek, närhet och kramar och jag har älskat dem över allt annat. Nej, jag tänker att bröstmjölken är nyttig. Och så tror jag att jag hade tyckt om att amma.”

Andra blogginlägg om amning:

Video om amningsteknik (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Caroline: ”Så började vi helamma igen”

Jag störde mig på ammande mammor
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Blogginlägg om att bära barn i bärsjal och bärsele:

Video: Knyta trikåsjal (6 min)