BABYBABYPODDEN, AMNING FÖRR I TIDEN, AMNINGSHETS. Här är Babybabypoddens femte avsnitt. Här får ni träffa Marit Olanders, författare till boken Amning i vardagen, mångårig amningsrådgivare i Amningshjälpen och inom kort universitetsadjunkt på förskollärarutbildningen vid Malmö universitet.
Vi samtalar i podden om sjukvårdens tillkortakommanden vad gäller amning, om vad amningshets kan bottna i – och hur man möjligen kan bemöta släktingar och bekanta som har svårt att hålla inne med åsikter och känslor kring amning.
IDEELLA AMNINGSSTÖDJARE. Har du någon gång fått ett råd om amning av Amningshjälpen? Tyckte du att det var till hjälp i så fall? Om så är fallet föreslår jag att du ger ett litet bidrag till verksamheten. Du kan ge 10 kronor eller vad som helst.
Swish: 123-115 58 11. Skriv gärna GÅVA i meddelandefältet.
Och fortsätt gärna att läsa här nedan om mina erfarenheter av Amningshjälpen. Massor med amningsbilder utlovas.
Babybaby.se tar och vilar en stund. Händer inget väldigt oförutsett är bloggandet i full gång igen mot slutet av 2016. Då kommer nytt material om amning och om att bära barn – och lite annat.
Den är tiden och möjligheten som saknas just nu, inte idéerna eller viljan att skriva och göra videor.
”OFFENTLIG AMNING”. Jag tror att en del av de kritiska röster som hörs om så kallad offentlig amning bottnar i missförstånd. Jag ska strax förklara mer.
Men först vill jag slå fast att hela begreppet ”offentlig amning” för mig känns knasigt. Begreppet antyder att här finns något som ska placeras på skalan privat-offentligt, något som inte till fullo tål att visas i offentligheten. Fortsätt läsa Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil→
”Vi var fyra stycken i en kvinnovärld. Det var en enorm styrka för mig att ligga på BB. Men jämfört med idag var det en konstig värld, att inte få ha sitt barn hos sig.”
Det säger Ulva Hedsköld, född 1927, om tiden strax efter äldsta sonen Rogers födelse i Norrköping. Här berättar hon om hur det var att få barn och amma i slutet av 1940-talet. Tidigare intervjuer om ”amning förr” hittar du länkar till längst ned i texten.
Ulva Hedsköld stannade kvar i två veckor på BB efter förlossningen 1949. Livet på barnbördshuset, säger hon, var en tillvaro med rigida regler kring skötseln av barnen och en oerhörd respekt gentemot översköterskan och läkarna.
98-åriga Linnéa Westberg föddes mitt under första världskriget. Inte långt efter det andra världskrigets slut födde hon barn för första gången.
Det låg tvillingar i magen, men det var det ingen som visste före födseln. Förlossningen skedde några dagar före julafton på lasarettet i Visby, under stor dramatik och på ett sätt som idag säkerligen hade lett hård kritik mot sjukhuset.
Men detta skedde alltså inte idag, utan för snart 70 år sedan. Här är Linnéa Westbergs berättelse om att föda barn och amma år 1947.
Linnéa Westberg kommer från BB till hemmet i Slite med tredje barnet Mikael.
Min svärmor Norah fick sitt första barn, min sambos storebror, samma år som jag föddes, 1973.
Norah och jag lärde känna varandra när vårt förstfödda barn var fyra månader och jag kämpade med att försöka hålla liv i en amning som bara blev svårare och som snart rann ut i sanden. Jag har skrivit om mina egna amningserfarenheter bland annat här, här och här.
Svärmor och jag har flera gånger pratat om amning och flaskmatning och jag vet att hon inte har ammat sin barn. Nu är hon på besök i Sverige och jag har passat på att fråga ut henne till min bloggintervjuserie om amning under gångna decennier (tidigare intervjuer finns här, här och här).
Min första fråga till Norah lyder: Vad fick du reda på om amning och flaskmatning i förväg?
Nancy Törnquist fick sitt första barn 1955. Amningen, berättar hon, var krånglig och smärtsam från början. Och när familjen fick tillåtelse att börja med modersmjölksersättning blev det som att kliva ur askan i elden. Ersättningen var kontaminerad och kom att göra åtskilliga barn akut sjuka, däribland Nancys tre månader gamla bebis.
Det var lite av en slump som jag nyligen sprang ihop med 82-åriga Nancy Törnquist. Hon bor i samma hus som min mormor här i Stockholm. Jag frågade Nancy Törnquist om jag fick intervjua henne till min blogg om hur det var att få barn, amma och flaskmata under tidigare decennier (de första två intervjuerna i ämnet finns här: Mamma, om att amma 1973 och Inga, om att amma 1968).
Javisst, svarade den mycket vänliga Nancy Törnquist. Här är hennes gripande och dramatiska berättelse om att få barn 1955, i Linköping.
I ett tidigare blogginlägg intervjuade jag min mamma. Jag bad henne berätta om de knäppa amningsråd som hon fick på BB när jag var bebis. Vill du kan du läsa intervjun här: Mamma, om att amma 1973.
De råd som gavs då på 70-talet, säger mamma, var väldigt stressande. Barnet skulle vägas stup i kvarten och tillägg skulle ges så fort vågen ”visade fel”. Inte heller hade min mamma tidigare kvinnogenerationers kunskaper att falla tillbaka på. Jag vet att min mormor tyckte att det varit svårt att amma. Hon kände sig antagligen inte kapabel att ge några som helst råd i ämnet när min mor blev mor.
Annat var det, råkar jag veta, för min kompis Kristinas mamma Inga, som växte upp i en barnaskara om hela 11 syskon i skogen i Blekinge ”där inga nappflaskor fanns”. Så här berättar hon om hur det var att få barn och amma år 1968 i Karlskrona.
Jag föddes 1973. Mammas amning av mig blev ingen rolig historia. Dåtidens amningsråd på BB stressade upp de nyblivna föräldrarna och var ofta direkt kontraproduktiva. Föräldrarna uppmanades att amma men den ”hjälp” som vården gav innebar att många fick amningen totalt skjuten i sank på kort tid, inte sällan ackompanjerat av otrevligheter som sår och mjölkstockningar.
Under 1970-talet var amningsfrekvensen ovanligt låg i Sverige. Inte konstigt, kanske, med tanke på det som mamma och många andra utsattes för. Riktigt eländigt verkat det ha varit på många håll. Min mamma har nämnt det för mig så många gånger: Hur hemskt det var. Hur hon led, i sina försök att amma mig och senare min lillebror. Och hur pressad, misslyckad och ledsen hon kände sig – ungefär som jag gjorde 37 år senare med mitt första barn.
Här är första delen i en serie intervjuer med kvinnor om hur det var att amma och flaskmata under tidigare decennier – hur det var för dem själva, vilka råd som gavs, vilken tidsandan var och hur de tänker kring alltihopa i efterhand. Jag tänker att det här är en bit historia som rätt sällan blir berättad – och jag är ruskigt nyfiken på den. Här är den första intervjun, med min älskade mamma!
Foto: www.barnfotograf.se (Stockholm, Södermalm).
