PERSONLIGT OM SAMSOVNING MED BEBISAR. I det här blogginlägget skriver jag om bebisar och sömn, på ett personligt plan men också mer allmänt. Jag funderar över negativa attityder som finns gentemot föräldrar som vill sova nära sina små barn.

Jag har här nedan lagt in en kort video som visar (jag tycker att det är dögulligt, men jag är ju partisk) hur min bebis blir lugn i sömnen när han märker att jag är nära honom. Sist i texten kommer några fakta kring säkerhet vid samsovning.

Obs! Vad gäller andra än min egen familj generaliserar jag. Barn kan ha olika stora behov av fysisk närhet. Det finns barn som sover bäst för sig själva. Det finns de som sover gott nära en vuxen men som sover gott ensamma också. Det finns vuxna som inte mår bra av massor med kroppskontakt. Det finns vuxna som i normalfallet gillar kroppskontakt, men som i föräldraskapets början får en tillfällig närhetsöverdos och gärna tar chansen att få ha kroppen i fred en stund. Gör såklart det som passar dig/er.

Så här är det (och detta är problemet):

En del föräldrar, inklusive jag själv när jag var nybliven förälder, tror att det är ”fel” i största allmänhet att hjälpa sitt lilla barn att somna och att sova.

Man kan vara rädd för att sova nära sitt barn – inte bara på grund av Socialstyrelsens rekommendationer för små bebisar, kanske, utan också för att andra säger att det är på något sätt är dåligt att sova med bebisar och små barn.

Man får höra, eller läser, att man skämmer bort barnet om man ofta sover nära. Och att det är dåligt. Man får höra att man ”skapar dåliga vanor” och att barnet ”måste lära sig” att somna och sova ensam.

Det finns fortfarande, i vårt samhälle, väldigt starka normer på denna punkt. Och jag tror att de normerna kan göra nyblivna föräldrars liv svårare än det hade behövt vara. Så var det för mig, i alla fall.

Så här var det för mig som nybliven förälder:

Jag hade under min graviditet läst en del på nätet om livet efter förlossningen. Bland annat hade jag, på till synes trovärdiga babysajter, fått veta att det nog inte var så bra att gosa alltför mycket med bebisen i sovsammanhang. Då kan man skapa dåliga sovvanor, var budskapet. Bebisen lär sig att endast kunna somna med en vuxen nära – och att bara kunna somna om med en vuxen nära. Inte bra. Då får man ett barn som aldrig lära sig sova ”på egen hand”. Och livet blir, på något sätt, väldigt besvärligt.

Vår nya lilla bebis, visade det sig, somnade inte automatiskt då hon var trött. I alla fall inte efter de första två veckorna. Nej, när hon var trött började hon med att stirra tomt framför sig. Efter ett tag gnällde hon, sedan grät hon och till slut skrek hon. Hon blev tröttare och ledsnare och till slut helt vansinnigt trött. Då kunde hon däcka av ren utmattning. Att hon i dessa lägen var fullständigt övertrött förstod vi nog inte riktigt alltid.

I barnvagnen stirrade hon också hålögt eller skrek när jag tyckte att det var sovdags, både ute och hemma. Jag fattade ingenting och höll på att bli galen för att jag inte förstod varför min bebis var så knepig.

De små stunder som dottern faktiskt sov vaknade hon i 9 fall av 10 efter exakt en halvtimme, då fortfarande trött och grinig. Jag fick henne till slut att somna ett par, tre, gånger om dagen efter att hon gråtit en stund i vagnen, som jag rullade fram och tillbaka över en tröskel. Jag hade läst att det var en ok grej att göra.

Att söva i famnen eller bara lägga dottern i sängen – mätt och sömnig men fortfarande vaken, som råden lydde – fungerade mycket sällan. Då skrek hon också, oavsett hur trött hon var. Jag har skrivit om min kamp med att försöka få första barnet att sova i bland annat det här blogginlägget: Därför bär jag barn (egentligen).

Små kommentarer från omgivningen bidrog till min stress och osäkerhet. Jag fick höra att jag borde ”lära” mitt barn att ”barnvagnen är en trygg plats” – det vill säga att jag inte borde bära på barnet så mycket i bärsjalen. Varför det var så otroligt viktigt att vid tre-fyra månaders ålder förmå barnet att gilla att läggas i barnvagn när bärsjal funkade jättebra som både transportmedel och sömnmedel förklarades inte. Jag fick uppmuntrande tillrop när jag för ovanlighetens skull fick mitt barn att somna utan mig.

Jag vet att vårt dåvarande BVC också gav oombedda, generella, råd om att ”lära” bebis att somna ”själv” från tidig ålder, även om just vår sköterska aldrig tog upp detta med just oss.

Att söva vår nyfödda bebis i en bärsjal och sedan lägga mig med henne i sängen och vid tecken på ett för tidigt uppvaknande peta in napp eller bröst – den utomordentliga möjligheten föresvävade mig inte ens första tiden. Eller att natta med hjälp av amning (nu krånglade i och för sig amningen med första barnet, så det var svårt av andra skäl också).

Så fast var jag i normerna. Barnet skulle helst somna ensam och sova ensam, annars var det något som inte var riktigt rätt.

Men jag lyckades aldrig med det där att ”somna och sova själv”. Jag gungade barnet till sömns i bärsjal och låg bredvid henne så att hon kände min närvaro.

Och det skapades inga mönster som vi senare kändes oss tvungna att bryta. Ju mer jag vågade göra som en del av de där experterna sa att jag inte borde göra – desto bättre sov bebisen och desto gladare blev jag.

Jag förstod mer och mer att de där rigida reglerna kring bebisar och sömn i mångt och mycket var nys – rester från förr som inte beaktar hur bebisar faktiskt funkar. De flesta bebisar vill ha massor med närhet. Det enklaste sättet för oss vuxna att klara bebistiden är att tillgodose det behovet. För väldigt många av oss, i alla fall.

Så här skulle jag själv säga till nyblivna föräldrar: Är det inte superviktigt för dig att få bebisen att somna och sova självständigt från ganska tidig ålder – låt bebisen sova på din arm, i din famn, i en bärsele, i en bärsjal eller bredvid dig i sängen om du känner för det.

Du binder inte ris åt egen rygg genom att göra detta. Det vill säga, du förstör inget inför framtiden, du skapar sannolikt inte vanor som sedan aldrig kan brytas. Ditt barn kommer förmodligen inte behöva dig för att kunna somna som 15-åring.

Och här är en annan bra grej att känna till i sammanhanget: Små barn är väldigt föränderliga. Det som gäller idag behöver inte gälla imorgon. Bara för att bebisen idag bara vill somna i bärsjalen eller bärselen och bara vill ligga bredvid en vuxen behöver det inte gälla i morgon, eller om en månad eller om två månader.

Fortare än man anar kommer den dag då barnet plötsligt somnar på egen hand och sover som en stock i två timmar med bara nallen som sällskap. Det är vår erfarenhet med tre barn, i alla fall.

Även om man på sikt vill att barnet ska kunna somna och sova utan en vuxen intill så kan man med det bästa samvete ge barnet närhet vid insomning och sömn under de perioder under bebistiden då barnet signalerar en stark önskan om just det – närhet.

Barn är ofta anpassningsbara också. De två av våra tre barn som går på förskola har till exempel aldrig haft några problem att somna och sova på egen madrass på förskolan, trots att de i princip alltid somnar med oss vuxna hemmavid. En sak gäller hemma, en annan på förskolan.

Tyvärr tog det nästan ett år för min del innan jag slutade ha något slags dåligt samvete över att jag varje dag och varje kväll hjälpte mitt barn att somna med hjälp av en bärsjal (vilket fortsatte att vara det överlägset bästa söva barn-tricket i vårt fall). Jag brukade lägga ned henne när hon hade somnat gott i sjalen. Ofta låg jag kvar bredvid.

Varför hade jag så länge en diffus känsla av dålighet över detta tillvägagångssätt?

Det fanns ju enbart vinster: Nöjd bebis som somnade när hon var trött och nöjd förälder som slapp slita sitt hår. Det undrar jag ibland. Varför normerna satt så hårt, liksom. Jag växte inte ens upp i ett hem med hårda sovregler. Jag minns att jag länge fick sova bredvid mamma på natten när jag ville det.

Jag blir ledsen när jag tänker på hur påverkad jag var av budskap som inte passade varken mig som förälder eller min bebis.

Jag önskar, med facit i hand, att jag vågat ”skämma bort” vår bebis med ännu mer närhet under hennes första levnadsår. Att jag inte hade tvekat så länge att ligga nära henne om natten eller haft dåligt samvete för att jag sövde henne i bärsjal när hon skulle vila på dagen eller behövde somna på kvällen.

Det hade blivit mindre gråt för både henne och mig om jag hade skitit i normerna och de ”goda råden”. Allt hade blivit mysigare och enklare.

Jag önskar också att min sambo hade kunnat vara med oss mer. Han var borta under en lång period under vår dotters första levnadsår, utomlands i väntan på ett svenskt uppehållstillstånd. Min sambo har nämligen visat sig vara helt immun mot normer och åsikter om bebisars sömn. Direkt när han återförenades med oss tog han vår bebis i sin famn och ville vara nära henne dag som natt.

Tack och lov är det långt ifrån alla barnexperter numera som anser att barn helst bör sova ensamma. De som har ett annorlunda synsätt tycks också ha blivit mer tongivande sedan jag fick mitt första barn.

Igen: Alla ska såklart göra det som passar dem allra bäst. Är det väldigt viktigt för dig att tidigt få barnet att somna på egen hand i egen säng eller om barnet helt enkelt verkar föredra detta, ja kör då på det spåret om det funkar. Men funkar det inte eller känns det inte rätt för er – gosa loss! Utan något som helst dåligt samvete. Det var det jag ville ha sagt.

Lite fakta och länkar om säkerhet vid samsovning:

Finns en möjlighet att du somnar bredvid bebisen, oavsett om det är dag eller natt, tänk på säkerheten. Det som kallas ”säker samsovning kan du läsa mer om här (svenska) och mer utförligt här (engelska). Det handlar till exempel om att inte sova tillsammans på soffor eller i fåtöljer, att inte röka, inte dricka alkohol och inte vara påverkad av mediciner som gör att man sover tyngre än vanligt.

Här finns också tydliga bildexempel på när bebis och förälder sover ihop på säkrast möjliga vis (även om det kanske kan vara bra att lägga till ett fallskydd vid sängen – det saknas på några av bilderna). Bilderna är publicerade av Durham-universitetet i Storbritannien. Där jobbar forskare som är specialiserade på små barn och sömn.

En av bilderna via länken ovan föreställer ett spädbarn som sover på förälderns överarm. Är det verkligen säkert? I Socialstyrelsens rekommendationer talas om att barnet ska ha ett fritt utrymme om barnet sover i samma säng som föräldrarna.

Jag ställde min fråga till Helen Ball, professor vid Durham-universitetet och en av dem som står bakom bilderna på och som har varit rådgivande till brittiska myndigheter vid utformning av officiella rekommendationer om samsovning med bebisar.

Professor Ball svarar i mejl att sidoläget enligt hennes mening bara är problematiskt när barnet ligger för sig självt. Det är bara då som barnet kan rulla från sidoläge till magläge (vilket kan bli riskfyllt). På förälderns arm hindras barnet från att rulla över på mage, säger hon.

Däremot tycker hon att sidoläge ovanpå förälderns arm förmodligen bör undvikas när barnet är alldeles nyfött. Så här skriver hon:

”Att ha barnet sovande på armen är en väldigt vanlig sovställning och jag personligen ser inga problem med den. Det som skulle kunna hända med ett alldeles nyfött barn som har huvudet på förälderns arm är att barnet sjunker ihop och hamnar med hakan tryckt mot det egna bröstet. Det kan försvåra andningen. Så det är nog bäst att vänta med en sovställning av denna typ innan barnet har god kontroll på muskulaturen runt huvudet och kan värja sig om det är på väg att hamna i sådan position.”

Se video-intervju med Helen Ball här, angående amning, samsovning och säkerhetsaspekter: Amning och samsovning (43 min).

Svenska Socialstyrelsen anser att barn under tre månader sover säkrast i egen säng. Läs gärna blogginläggen Svar från Socialstyrelsen och Sova med bebisen bra för amningen.

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”